Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frisyrgelén som slog logen i Boda med häpnad

/

Annons

för frisyrgelé.
Nej, det beror inte på de allt kalare fläckarna på huvudet numera. Flintfläckarna gör visserligen att råden på förpackningarna blir konstiga. Ta en rejäl klick i handen och gnugga in. Tjenare. Gnuggar jag in det ser huvudet ut som träskmark – med små pölar där frisyrgelén förtvivlat letat hår att kleta in sig i, gett upp och lagt sig som ett blankt lager på själva skallen.
I de höga hårfästena ser det svettigt ut. I den kala munkdelen ser det bara konstigt ut.
Det är definitivt inte snyggt.
Jag lovar.
Men det är inte därför jag är livrädd för frisyrgelé. Det beror på en gång när trettio-fyrtio på en dansbana var e x t r e m t förtjusta i mitt nyinköpta gelé. Det var dans på en loge i Boda utanför Järvsö och jag var i bästa dansform. Som foxtrotens John Travolta svängde jag runt bland alla flugor och mygg. Ja, jag buggade också. Inte så bra, kanske. Men ändå.
Fast det var mygginvasion som i Österfärnebo.
Det blir så ibland i björkskog.
Tänkte jag och viftade bort mygg med händerna. Jag andades med tänderna som sil. Jag kisade efter snygga danspartners i stället för att titta. Ja, jag gjorde väl allt det där som jag gissar är vardag för folket kring mygginvasionens nedre Dalälven.

att bjuda upp stannade jag till.
Det var något som inte stämde. Hon som satt där viftade inget. Märkligt. Inte hon som satt bredvid heller. Det måste vara något just där de satt som myggen inte gillade.
Tänkte jag, travade dit och…
…såg en myggsvärm.
Precis kring mig.
Hm.
Jag avbröt min uppbjudning – vilket gjorde att hon blåstirrade förvånat. Noterade jag generat och gick fort därifrån. Fundersam insåg jag att myggorna följde med. Plötsligt förstod jag att hennes blåstirrande i n t e berodde på att jag avbrutit mina taffliga försök att bjuda upp.
Nej, nej.
Hon blåstirrade för att det kom en kille fram mot henne med huvudet omringat av myggor och små flugor. Som en vandrande minicirkus. Kisande, med tänderna som en sil och vilt viftande med händerna dessutom.
Jag gick till andra änden av danslokalen.
Samma sak där. Folk satt lugnt eller stod och pratade stilla. Inte en mygga någonstans. Och de enda flugor som fanns där var röda och satt vid halsarna på killarna i dansbandet. Utom basistens. Den var grön.
Men kring min skalle…

har jag varit så omsvärmad på en dansbana. Som en flugornas herre drog jag till mig halva björkskogens flygfän. Eller rättare sagt gjorde min frisyrgelé det. Alla som där på dansbanan var så extremt förtjusta i min nya frisyrgelé, köpt i Stockholm minsann, var flugor och myggor. Ett par bromsar också.
Jag var tvungen att tvätta håret med tvål i pausen – lite arg men ändå lätt tacksam över att man inte använder frisyrgelé på andra hårtäckta delar av kroppen.
För med en minicirkus där hade det nog varit färdigdansat.



nås på ola@ordklotet.x.se. Kom han bara ihåg märket skulle han köpa hela restlagret och sälja som avledande  manövermedel mot myggplågan i Österfärnebo.

Mer läsning

Annons