Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gästriken som gav namn åt en stad i USA

/
  • NYBYGGARSTAD. Staden Widen i West Virginia växte upp kring två kolgruvor och en järnvägsstation långt ute i ödemarken. Sitt namn fick den från en man från Gästrikland. Fotot är från 1925.
  • Lars Gustaf Widén kom från Bodås i Gästrikland.
  • SPÖKSTAD. I dag återstår inte mycket från Widens storhetstid. I dag bor här bara några hundra personer.
  • Ulf Ivar Nilsson

Han såg nog rätt nöjd ut, den unge mångmiljonären, där han stod bland grushögar, räls och slipers långt ute i West Virginias ödemarker och pratade med två av sina närmaste medarbetare.

Annons

Joseph Gardner Bradley var bara 28 år, men han kom från en mycket välbärgad familj och allt inom synhåll från den halvfärdiga banvallen – bergen, dalgångarna och de väglösa skogarna – kunde han räkna som sitt.
Sex år tidigare hade han grundat Elk River Coal & Lumber Co och för att få ut sitt kol och sitt timmer till köparna hade han startat ett järnvägsbolag som nu var i full färd med att bygga ett spår som slingrade sig fram efter floden Buffalo Creek från Dundon till kolgruvan vid Rich Run.
För att den sista biten skulle bli klar i tid hade Bradley anlitat svensken Lars Gustaf Widen. Han var en erfaren järnvägsbyggare som tillsammans med sina 80 rallare dragit räls genom både Ohio och Pennsylvania.
Det var han, och en mr Bray, som nu stod och samtalade med Bradley vid järnvägsbygget på våren eller försommaren 1910. Bara några veckor senare skulle det första ångloket komma stånkande genom skogen så det var hög tid att bestämma vad slutstationen vid kolgruvan skulle heta. Rich Run hade väl varit det mest naturliga, men herrarna hade just fått veta att delstatens postverk inte accepterade nya ortsnamn som bestod av mer än ett ord.
Flera förslag dök upp och avvisades. Men så fick den unge affärsmannen en idé, och vände sig till svensken:
– Vi döper den efter dig. Widen är ett bra namn.
– Aldrig i livet, blev svaret. Jag vill inte ha en håla långt ute i vildmarken uppkallad efter mig.
– Men det här ska bli en riktig stad, bedyrade Bradley. Kolgruvan behöver mycket arbetskraft så här kommer det att byggas bostäder och växa upp affärer och banker, skolor och kyrkor.
Widen funderade en stund. Så gick han med på förslaget. Men när den sista rälsspiken var islagen i Buffalo Creek & Gauley Railroad lämnade han trakten och drog vidare till nya järnvägsbyggen.

Denne Lars Gustaf Widen (eller Widén som namnet skrevs i Sverige) var född i Stockholm 1855 men uppvuxen i närheten av Bodåsgruvan i Gästrikland.
Han emigrerade till USA i början av 1880-talet där han bosatte sig i storstaden Philadelphia. Efter några år i Pennsylvania började han bygga vägar och järnvägar i bland annat West Virginia. Där kom han i kontakt med Joseph G Bradley och konstruerade en tippningsanläggning till dennes första kolgruva.
Widen besökte Sverige 1897 och hälsade då på sin bror Johan Roth som bodde i Korsnäs. Han ska då ha pekat på dennes 13-åriga dotter Emely och sagt:
‧– Henne vill jag ha! Men hon får växa till sig lite.
Så när flickan fyllt 19 år reste hon ensam till Amerika och gifte sig med sin farbror. Paret bodde i S:t Albans nära West Virginias huvudstad Charleston, där sonen Oscar föddes 1911.

Hösten 1928 återvände Lars Gustaf Widen för första gången till den plats som bar hans namn. Han var inbjuden av en skola för att berätta om hur staden sett ut 20 år tidigare när järnvägen byggdes och området fortfarande var täckt av buskar och snår.
Sedan dess hade Widen förvandlats till en blomstrande stad med flera tusen invånare, varav en hel del bodde i de låga enfamiljshus, likadana allihopa, som kantade Clay Street. Nu fanns här två kolgruvor, ett stort varuhus, en teater, en bank, skolor och kyrkor. Och från järnvägsstationen avgick hela tiden långa tågsätt fullastade med kol och timmer.
Staden hade till och med en egen tidning, The Widen News. Där intervjuades den celebre gästen som belåtet konstaterade att mr Bradley hållit sitt löfte och att Widen var en fin stad med bra människor

Joseph Gardner Bradley bodde i Dundon, i andra änden av sitt tre mil långa järnvägsspår. Men han ägde alla hus och alla företag i Widen och han styrde sin stad med järnhand. Han var politiskt aktiv inom Republikanska partiet och förbjöd sina anställda att gå med i facket.
Resultatet blev att Bradleys gruvor försattes i blockad på 1950-talet och att Widen skakades av våldsamma upplopp och demonstrationer. Efter femton månader gav Bradley upp och sålde sitt imperium.
När kolgruvorna lades ner 1963 och trafiken på järnvägen upphörde ett par år senare började Widen förvandlas till något av en spökstad. Vid den tiden hade folkmängden sjunkit till 600. I dag är den nere i 388.
Om Lars Gustaf Widén från Bodås kan tilläggas att han avled i S:t Albans 1946.


www.ulfivar.se

Mer läsning

Annons