Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Duschen – mobbarnas sista fäste?

/
  • Sandra Söderlund, Marwa Karim och Art Sagala träffades i Valbo sportcentrums omklädningsrum för att prata om mobbning i allmänhet och i omklädningsrum och duschar i synnerhet.

60 000 barn är utsatta för mobbning i Sverige, enligt Friends. Det motsvarar 1–2 barn i varje klass. Skolorna jobbar kontinuerligt mot kränkningar i korridorer och på skolgården. Men det finns en plats dit åtgärdsprogram och kamratstödjare har svårt att nå omklädningsrummet.

Annons

Mobbning är ständigt ett aktuellt ämne. Tyvärr. Men med jämna mellanrum får det extra fokus, som nu när skådespelaren Morgan Alling i programserien ”Morgans mission” (SVT 1) försöker få en åttondeklass att samverka i stället för att motverka och kränka varandra. Till sin hjälp har han bland annat Marwa Karim, 20 år, från Gävle, som själv mobbades under hela grundskolan men nu har fått sin revansch och blivit förebild för många unga. 2014 utsågs hon till ”Årets svenska ungdomshjälte” av Aftonbladet för sina insatser mot mobbning genom föreläsningar och inte minst sin blogg ”Marwalicious”.

– Det jag själv lärt mig av alla elever jag träffat är att lärarna måste prata mer om mobbning. Eleverna behöver mer kunskap och framför allt veta vad konsekvenserna blir för den som blir mobbad, berättar Marwa.

LÄS OCKSÅ: Låt politikerna testa skolans duschar

Konsekvenser hon själv levt med under hela grundskolan, med känslor av otillräcklighet och självmordstankar, något hon också berättar om i programserien ”Det handlar om dig” som nu visas i SVT 2.

Numera samarbetar Marwa med Friends, UR och Aftonbladet och har kalendern fylld med uppdrag och föreläsningar. Dagen före vårt möte var hon i Tumba och föreläste och dagen efter i Hudiksvall. Men däremellan träffade hon Art Sagala och Sandra Söderlund, som går i 9:an på Sofiedalskolan i Gävle, för att prata om mobbning i allmänhet och i omklädningsrummen i synnerhet.

Platsen är Sportcentrum i Valbo, ett kort stenkast från Sofiedalskolan som har all sin idrott där. Ett typiskt omklädningsrum med ett öppet duschrum där elever inte kan dölja sig någonstans. I liknande omklädningsrum förekommer mobbning och kränkningar, verbalt och fysiskt, varje dag runt om i Sverige. Ett rum där man utsätts för allas blickar och omdömen, för man är aldrig så utlämnad och naken som när man är just naken.

– Det borde vara duschbås med dörrar här, börjar Sandra. På Träffen i Sätra där jag spelar innebandy är det så, det är mycket bättre.

LÄS OCKSÅ: Sommarjobbsgaranti för unga i Ockelbo

– Jag hatar sådana här duschar, fortsätter Marwa, och ser sig om i duschrummet. Hemma duschar man ju ensam, varför ska man tvingas duscha med en grupp människor man inte valt själv?

– Det funkar, men duscharna är väldigt nära varandra, så det blir trångt, tycker Art.

Någon utstuderad mobbning har varken Art eller Sandra upplevt i sin klass.

– Vi vet var gränsen går, berättar Art. Men i min tidigare skola i Nyköping fick jag kommentarer om min hudfärg och mitt uttal.

– Men, det är ju rasism, utbrister Marwa och visar sin avsky.

Inte heller i omklädningsrummen känner Sandra och Art till någon mobbning, men väl utsattheten.

– Man vill ju ha bås för att slippa alla blickar när man duschar, säger Sandra.

– Tjejer har blickar som bedömer. Vem är tjockast vem är smalast, vem är mest utvecklad, vem är minst utvecklad? Och allt är lika jobbigt, säger Marwa.

– Jag duschade alltid sist för att slippa blickarna. Eller så sprang jag ut i omklädningsrummet först och duschade snabbt, minns hon.

LÄS OCKSÅ: Hot och rasistiska angrepp mot Marwa Karim

Alla tre tror att tjejer upplever utsattheten starkare, kanske beroende på de snäva kroppsideal som råder.

– Killar kan nog vara mer ”Jaha, du har en sån liten du”, och sedan inte bry sig mer om det, tror Art.

Kan lärare i omklädningsrummet före och efteridrottslektionerna lösa några problem?

– Det skulle säkert funka bra men det är en dålig idé, tycker Marwa. Ska man ha lärare överallt då? På toaletten också?

– Vi går faktiskt i nian och borde klara av det själva, säger Art.

Kan föräldrar göra något?

– Många föräldrar är väldigt lata, tycker Marwa. De måste lyssna ordentligt på sina barn och fråga dem vad de gjort och vad som hänt.

– Och får de höra att barnet mobbat eller gjort något dumt vill de kanske inte tro det. De kan inte inse att deras barn gjort något fel, säger Sandra och fortsätter:

– Det viktigaste är att alla måste agera! Man måste säga till om man ser något som inte är okej.

– Säger man inte till mobbaren blir man nästan som mobbaren själv, tycker Art.

Och det är inte svårt att se var problemen finns, menar Marwa.

– När jag var med i ”Morgans mission” och kom in till klassen som Morgan jobbar med såg jag direkt vem som var ledare och vem som var utanför.

Vems är ansvaret att lösa problemen?

– I skolan på idrotten är det idrottslärarens, säger Marwa.

– Men ofta är inte idrottsläraren mentor för just den klassen så klassens mentor är också ansvarig, säger Sandra.

– Och rektorn är ytterst ansvarig, säger Art.

– Men mest ansvar har mobbaren själv, fastslår Sandra.

Marwa och Art håller med:

– Precis, det är alltid där man måste börja...

Mer läsning

Annons