Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elsy, 75, städar hos grannarna för att överleva

/
  • Elsy von Winblad lever under EU:s fattigdomsgräns. LT träffade henne i lägenheten på Frösön.
  • Elsy von Winberg.
  • Elsy von Winberg.

Elsy von Winberg, 75, är orolig.
Hon har fått månadens räkningar. Det blir att vända på varje krona för att få mat på bordet.
– Jag brukar städa hemma hos grannarna för att få det att gå ihop, berättar hon.

Annons

Elsy von Winberg från Frösön lever under EU:s fattigdomsgräns på 10 800 kronor i månaden – men många har betydligt mindre att leva på än så.

Många drar sig för att berätta om sin situation; oroliga för att uppfattas som gnälliga.

– Så har jag också tänkt och kan fortfarande tänka. Jag har ju tak över huvudet och mat för dagen – för det mesta. Även om det kan vara sämre innan pension.

– Vår generation fungerar så. Man klagar aldrig, men det här handlar inte om gnäll. Det är fakta. Det är så här det har blivit. Och många har det sämre än mig.

Elsy Winbergs sammanlagda pension ger 8 500 efter skatt.

– Min hyra ligger på 5 600 och jag har inte en chans att flytta. Det går inte att hitta billigare lägenheter. Utan bostadsbidraget på 2500 kronor hade jag inte kunnat bo kvar här på Frösön, berättar hon.

Det är en hårt arbetande kvinna LT möter. Elsy von Winberg har över 50 år på arbetsmarknaden inom handelssektorn. Hon har uppfostrat fyra barn.

– Det har varit en kamp månad till månad. Under 50 år har jag bara varit sjukskriven tre månader. Det är ingenting som syns nu. Det känns faktiskt orättvist.

Pensionen innebar inga guldår. Från 65 till 70 stod Elsy på Gågatan och krängde korv.

– Det var tvunget för att överleva. Nu brukar jag städa hemma hos grannarna för att få det att gå ihop.

Den här månaden är räkningarna höga. Mat – och knappt det – är det enda pengarna räcker till.

– Jag vet inte hur det ska kunna gå ihop, säger hon.

Du får göra avkall på det mesta?

– Ja, det där som kan sätta guldkant på tillvaron har jag inte råd med. Jag gillar jazz och ville gå på Rigmor Gustafsson i kväll. Men det kostar 200 kronor och det är mat en vecka för mig. Jag ringde min väninna och sa att jag inte hade råd.

När hon vill träffa sina fyra barn – inklusive barnbarn – så måste barnen betala biljetten.

– Jag vill ju inte att det ska vara så egentligen. Men om de inte hade hjälpt mig så hade jag aldrig kunnat besöka dem.

Elsy är väldigt aktiv inom PRO Frösön. Och när vi diskuterar kvinnornas situation i länet blir hon förbannad.

– Det finns många ensamma kvinnor där ute. Och som du sa så lever 3000 under fattigdomsgränsen. Hur kunde det bli så? Det är märkligt att det har fått fortgå.

Ett enormt svek från politikerna, anser Elsy och många av hennes väninnor.

– Vi är flera som sitter i samma båt. Kvinnorna har fått lida på äldre dagar. Det är inte rätt.

Mer läsning

Annons