Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Från Runasoaré till guldbagge

/
  • Eva Melander har funderingar på att flytta tillbaka till Gävle och rentav köpa ett hus.
  • I Stig Dagermans drama
  • För sin prestation i filmen

Hennes ambition är att få gestalta och berätta historier med djup. Detta har drivit skådespelaren Eva Melander framåt, från gymnasietidens soaréer i Gävle till Dramatens scen och filmduken. På årets Guldbaggegala fick hon ta emot priset för bästa kvinnliga biroll.

Annons

Läs mer: Alfahannen Eva Melander

Många har säkert sett henne på tv, bio och teater men få känner igen henne. Skådespelaren Eva Melander är något av en kameleont. Hon ändrar utseende och dialekt, och har setts i en rad olika skepnader på scenen och filmduken. I Dagerman-pjäsen "Streber" spelade hon man, hon porträtterade mamman i den guldbaggebelönade filmen "Sebbe", hon har medverkat i "Lasermannen", Lasse Hallströms "Hypnotisören" och TV 4:s kriminalserie "Modus", för att nämna några. Och i januari belönades hon med en guldbagge för sin prestation i filmen "Flocken", där hon spelar mamma till en våldtäktsanklagad tonårspojke.

Vad betyder guldbaggen för dig?

– Jag blir stolt och peppad att fortsätta arbeta. Det innebär att folk faktiskt ser och uppskattar det jag gör, det är förstås väldigt roligt. Priset blir också ett minne från en tid i mitt liv.

Guldbaggen har hon på en byrå hemma, bland en massa växter.

– Den passar där, den är ju ändå en insekt, säger Eva och brister ut i ett gapskratt.

Läs mer: GULDBAGGEN: Rolf Lassgård tog hem priset för Bästa manliga huvudroll

Tycker du själv att du är bra?

Eva nickar tyst så att de honungsblonda lockarna ramlar fram och ler, som att det inte vore tillåtet att tycka så.

– Jag vet att jag kan yrket, jag har jobbat mycket och i många år. Jag kan läsa manus och leverera och agera trovärdigt.

Varför tackade du ja till rollen i "Flocken"?

– Det är en viktig berättelse om sexualitet och våld bland unga och vuxna. Om rädslan att förlora sin plats och identitet och hur mycket man är beredd att göra för att bevara strukturer.

Hur skulle du beskriva din karaktär Susanne?

– Hon är rädd för att tappa kontrollen, rädd för att förlora sin plats i familjen och samhället. Hon är så upptagen av det att hon inte ser och hör sitt eget barn. Hon manipulerar sin omgivning och tillåter dem inte att reagera som de vill.

I sitt tacktal på Guldbaggegalan kallade Eva filmens regissör Beata Gårdeler modig.

– För Beata vågar ta konflikter, hon står på sig och kompromissar inte så mycket. Hon lyckas behålla sin konstnärliga integritet och hon berättar historier med djup.

Eva Melander gillar utmaningar och väljer roller därefter.

– Jag har gjort ganska många obehagliga typer. Men det passar mig som karaktärsskådespelare.

Har du tackat nej till någon roll?

– Om jag tackat nej har det oftast berott på att jag inte har haft tid eller möjlighet. Men för många år sedan provfilmade jag för en roll som var en i största allmänhet glad och charmig tjej. Hon som skötte castingen undrade om jag verkligen ville ha rollen "Men det ska bli intressant att se vad du kan göra av den". Jag fick den inte, men jag förstod själv att den inte passade mig.

Eva Melander är uppväxt i Hagaström, gick naturprogrammet på Vasaskolan och tyckte att matte var kul, men gymnasieföreningen Runas soaréer gav mersmak för teater.

– Grundskolan och gymnasiet kändes bara som något man var tvungen att göra innan man fick börja göra sådant som man längtar efter. Redan när jag var sju år tänkte jag att; nu måste jag gå till skolan klockan åtta varje morgon i elva år framöver. Jag har alltid haft ett behov av rörlighet och längtade ofta bort.

Efter gymnasiet flyttade hon så fort hon kunde till Stockholm för att börja en teaterförberedande kurs.

– Jag hade tänkt plugga till psykolog, men teaterintresset tog över.

Tillsammans med två vänner gjorde hon en föreställning som de spelade på Mosebacke.

– Vi fick inte in några pengar på teatern, vi gjorde det bara för att få hålla på med teater. Jag jobbade extra på kafé och äldreboende.

Sedan var hon med och startade gruppen Dotterbolaget med syfte att producera nyskriven humor av kvinnor för alla, komikern Anna Blomberg var med då och hon har fortsatt driva verksamheten.

– Vi tröttnade på att behöva stå tillbaka för killarna och satte upp egna krogshower.

Eva kom in på scenskolan i Malmö där hon studerade i fyra år. Efter det rullade det på med en mängd olika teaterjobb på bland annat Riksteatern, Stockholms stadsteater och Dramaten. Det utökades snart till tv och film.

Vad föredrar du, film eller teater?

– Det är två helt olika saker. Jag vill göra båda.

Varför blev du skådespelare?

– Därför att jag inte kunde låta bli. Jag var tvungen att testa. Om jag hade utbildat mig till psykolog direkt efter gymnasiet hade jag kanske ägnat resten av livet åt att fundera på hur det hade varit om jag i stället varit skådespelare.

Nu i februari har kortfilmen "6 A" av Peter Modestij världspremiär och Eva har en roll i den. Föräldrarna i klass 6A har samlats till ett krismöte, även tre elever som utpekats som mobbare är med på mötet.

– I filmen uppstår många intressanta och tankeväckande saker. Den ska ha premiär på filmfestivalen i Berlin.

Dessutom håller Eva på att spela in fyra tv-filmer baserade på Åsa Larssons kriminalromaner. Eva spelar en av huvudkaraktärerna, polisinspektören Anna-Maria Mella, som löser mordfall tillsammans med Rebecka Martinsson. I somras spelade teamet in två filmer i Kiruna. I februari åker hon tillbaka för att spela in ytterligare två filmer.

Läs mer: Salad Hilowle vill filma med Eva Melander

Är det någon skillnad på att spela en biroll eller en huvudroll?

– Det beror helt på hur manuset är utformat. Ibland är huvudroller svåra för att de är med hela tiden, men kanske ändå inte har så mycket att spela på om det är birollerna som för berättelsen framåt. Man måste anpassa sig till sin plats i berättelsen.

I framtiden vill hon testa att ge regi och jobba mer med humor.

– Humorn var ingången till skådespelaryrket för mig och är något som jag kan längta efter.

Mer läsning

Annons