Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fyra års väntan på ett nej – det blir inget anhörigrum på sjukhuset

/
  • Den slarviga hanteringen av medborgarförslagen har gjort att Åke Eriksson lite tappat tron på politikerna.
  • Åke Eriksson och Marie Bengtsson vet redan innan mötet att politikerna tänker säga nej till anhörigrummet – det står att läsa i förslaget till beslut.
  • Efter mötet med politikerna är ändå Åke Eriksson lite gladare. Hoppet har väckts om att politikerna faktiskt ska göra mer för att stötta anhöriga till svårt sjuka personer.

Tre år och nio månader.
Så lång tid har Åke Eriksson fått vänta på svar på sitt medborgarförslag om ett anhörigrum på sjukhuset.
Politikerna sa till slut nej. Men Åke ser det ändå som en halv seger.

Annons

Första gången vi träffade Åke Eriksson var i mars 2012. Då hade han och fyra andra personer skrivit ett gemensamt medborgarförslag till landstinget.

De hade alla erfarenhet av hur det är att ha nära anhöriga som är svårt sjuka och visste hur utlämnad och ensam man kan känna sig i sjukvården. Därför ville de att det på Gävle sjukhus skulle finnas ett anhörigrum.

– När tårarna brinner bakom ögonlocken vill man kunna dra sig undan. Men det fanns ingenstans att ta vägen utom möjligtvis in på toaletten, berättade Åke Eriksson då.

Läs mer: Åke vill ha rum för anhöriga på sjukhuset

Han tänkte att det borde vara en ganska enkel sak att ordna. Det räcker ju med ett rum dit man kan dra sig undan och där det finns information om vilket hjälp och stöd man kan få som anhörig.

Och han förväntade sig ett snabbt svar.

I stället fick han vänta i nästan fyra år.

I våras upptäckte nämligen landstinget – eller regionen som det numera kallas – att det fanns en mängd medborgarförslag som helt hade glömts bort. Däribland Åkes.

Ledningen bad då skamset om ursäkt och lovade att man snarast skulle bättra sig.

Läs mer: Folkets förslag har slarvats bort

Åke har väntat på svar i tre år

Efter ytterligare nio månaders väntan var det i fredags dags. Åke Eriksson var inbjuden till hälso- och sjukvårdsnämnden där politikerna skulle ta ställning till hans förslag.

Inför mötet var Åke Eriksson rejält besviken.

Efter hela tre år och nio månader visade det sig att de tänkte säga nej till anhörigrummet.

Regionen hänvisar till att det finns anhörigstöd i kommunerna och att det finns många patientföreningar där man kan få stöd från andra i samma situation.

– Vad hjälper det om man inte ens vet om att det stödet finns? Det kan också ta lång tid innan man ens får en diagnos och vet vilken patientförening man kan vända sig till, säger han.

Dessutom betonar han att det som behövs är någonstans på sjukhuset dit man kan ta vägen medan den sjuke är inne på behandlingar.

– Det känns inte alls som de har förstått vad vi pratar om. Det finns kanske ingen där som har varit i samma situation.

Marie Bengtsson från anhörigcenter har följt med som stöd för Åke och som ombud för de fyra andra som skrev förslaget men som inte själv orkade gå på mötet – och hon är förvånad över att man hänvisar till kommunerna.

– Det här är ett gemensamt samhällsansvar. Forskning visar att anhöriga lägger mycket tid på att vårda närstående och det är viktigt att ge dem stöd så att de orkar. Annars riskerar de själva att bli sjuka, konstaterar hon.

Skälet till att man säger nej till anhörigrummen är enligt hälso- och sjukvårdsnämndens ordförande Hannah-Karin Linck (C) att man inte kan ha rum som är bemannade och öppna dygnet runt.

Däremot säger hon att man vill ta tillvara Åke Erikssons och Marie Bengtssons erfarenheter och kunskaper och därför bjöd man nu in dem att vara med och utforma bättre stöd för anhöriga på länets sjukhus.

– Vi håller med om behovet finns, konstaterar hon.

Men varför har det tagit er nästan fyra år att svara på medborgarförslaget?

– Det är bara att konstatera att vi har varit jättedålig att ta tillvara på medborgarnas förslag. Det är dåligt skött av oss och det är vår ambition att vi ska bli mycket bättre, säger Hannah-Karin Linck.

Läs mer: Slarv med folkets förslag upprör: "Flagrant övertramp"

Efter mötet är Åke och Marie lite gladare. Det tycker att de fått tid att förklara vad de vill och att politikerna verkade intresserade.

– Nu känns det som att vi ändå har kunnat påverka. Förhoppningsvis kan det här vara början på något som gör att det blir lättare för andra anhöriga i framtiden. De sade nej men det kändes ändå som ett halvt ja, konstaterar Åke Eriksson.

Mer läsning

Annons