Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Jag och Simba var inte konstiga eller äckliga – Vi var bara några år före vår tid"

Annons

När jag var liten gjorde jag som Simba – jag käkade insekter.

Min specialitet var daggmaskar.

Jag har levt i tron att alla barn gjorde detta men efter en snabb fältstudie visade det sig att jag hade fel.

Till sist lämnade jag maskknaprandet bakom mig och blev därmed av med en av mina mindre tilldragande vanor. Och jodå, det fanns fler.

Det föll en sten från mina axlar när Fredrik Wikingsson berättade i tv att även han brukade gå runt och tugga på en använd disktrasa för att "det var läskande".

Många år senare läste jag någonting intressant. Om jordens alla djur placerades på en våg skulle två tredjedelar av den totala vikten bestå av maskar. Eftersom källkritik är trendordet nummer ett i dag försökte jag leta upp denna information men fann – ingenting. Men för den här textens skull, väljer jag att tänja på faktakollen den här gången.

Till detta adderar vi Livsmedelsverkets uppgifter om att djurproduktionen (främst nötkreatur och får) står för nästan 15 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser, samt att fattigdomen trots allt fortfarande är utbredd i stora delar av världen.

Alltså: Köttet vi äter skadar vår miljö. Många är hungriga. Två tredjedelar av allt kött som finns på jorden (som sagt, källkritiken här är underordnad) spetsar vi på en krok och kastar ner i vattnet.

Har min poäng gått fram?

Ja, jag vet att människor äter maskar och insekter i stora delar av världen. Men den person som bidrar till de svarta köttutsläppssiffrorna bor antagligen i Ödeshög snarare än i Lagos.

Om en familj i Ödeshög skulle bli bjuden på middag hos grannen, och bli serverad helstekt humla, är risken liten att familjerna skulle börja åka på gemensam semester till Kanarieöarna varje år.

Men vad beror det på? Varför är det, som de flesta uttrycker det, äckligt att äta insekter?

Det faktum att vi inte är vana att äta småkryp är givetvis en anledning. Men jag tror också att själva fysionomin hos insekterna spelar en avgörande roll. Människor gillar inte att äta små djur. Ju större, desto bättre.

Det är dessutom svårt att se om en larv verkligen avlidit, eller om den bara spelar död. Tänk om den vaknar till liv när den väl är uppäten. Det är svårare att bedömma tillståndet hos insekter än hos däggdjur. En dovhjort skulle aldrig komma undan med samma typ av spela–död–bedrägeri som en larv.

På ett besök på en skola utanför Gävle konstaterade Hela Sverige Bakar-Johan att när insekter blir godkänt som livsmedel om något år kommer det att serveras på krogen, som vilken mat som helst. Han var helt säker.

Femåriga jag och Simba var alltså inte konstiga eller äckliga. Vi var bara några år före vår tid.

Och vem vet, kanske kommer det i framtiden att vara socialt accepterat att gå runt med en fuktig disktrasa i munnen, en varm sommardag.

Mer läsning

Annons