Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Många låter som döva megafoner

Annons

Jag läser just nu en intressant bok om det gigantiska internetföretaget Amazons grundare Jeff Bezoz, ”The Everything Store ”, en underbar historia om en visionär som revolutionerat sättet vi handlar på. Enda baksidan med hans verk är väl att bokaffärer tyvärr tvingats stänga sina butiker.

I en passage i boken läser jag att ”point of view” betyder lika mycket som 80 IQ poäng. En person som kan se saker ur flera olika perspektiv och vinklar är alltså 80 IQ poäng smartare än någon som inte kan det. Jag tänker på det när jag hör om EU-länder som inte tar sitt ansvar i flyktingpolitiken. Jag tänker på det när jag läser att SD bara ökar i antal. För mig är den här typen av människor och deras perspektiv på världen så snålt, futtigt och inskränkt. Dom personifierar och blir levande bevis på att man är 80 IQ poäng dummare om man bara ser till sitt egna bästa i ett kortsiktigt perspektiv.

Det här är dom barnen man lekte med i sandlådan som inte lånade ut sin spade när man frågade snällt. Problemet är att dom inte är barn längre, dom leker inte i sandlådan, dom har vuxit upp och många av dom har fått makt och gjort världen till sin sandlåda.

Det här med att se saker ur endast ett perspektiv gäller såklart inte bara dom på den blåbruna sidan av det politiska lägret, det finns radikala åsiktsmaskiner både till höger och vänster idag. Människor som inte ser saker ur ett annat perspektiv än det som gagnar den egna känslan. Distans, humor och andra perspektiv är ointressant. Om man ska överrösta bruset i det offentliga rummet tar man i så man spricker i sömmarna med alla till buds stående medel. Jag har pratat med många komiker och offentliga röster senaste åren om just det låga tak och inskränkta tonläget som råder, alla är eniga om att man inte kan skoja lika friskt idag som för 10 år sedan. Allt är känsligt, allt som kan misstolkas missuppfattas och dom radikala nätuppviglarna på höger och vänster fronten sätter igång ett maskineri som till slut sätter en ribba och blir norm för vad man får, vågar eller orkar säga. Känslan och kampen för saken är viktigare än fakta och saklighet och eftersom alla anser sig själva som dom som kämpar för den goda saken är alla medel tillåtna. Det sägs att en av världens bästa reklammakare i sin plånbok har en lapp där det står ” Det kan faktiskt vara så att den som sitter mittemot dig faktiskt har rätt ”.

Gud gav oss en signal när han gav oss två öron och en mun, man ska lyssna dubbelt så mycket som man pratar. Idag låter många mer som döva megafoner. Världen får fler och fler Bagdad-Bob retoriker oförmögna att ta in andra perspektiv än dom egna.

Slående exempel på detta var när dom fruktansvärt rörande bilderna spreds över världen på den lille syriska gossen Aylan som flutit i land död på en turkisk strand. Då menade en kommunfullmäktigeledamot i Sala att bilden var arrangerad. När lokaltidningen ringde upp och bad om en förklaring utspelade sig denna fullkomligt makabra dialog.

Var har du fått dom här uppgifterna ifrån?

– Jag har ingen källa, det är personer som delat det på Facebook.

Borde du inte vara mer källkritisk?

– Nej, varför måste man vara det? Det här är ju en känsla jag har. Vad är det som säger att det inte har skett såhär ?

Är det inte viktigt att vara försiktig och se till att det man delar är sant?

– Så kanske du tänker. Men jag kanske tänker med känslor istället. För att citera Indras dotter som i Strindbergs ett Drömspel steg ner till jorden för att betrakta människornas livsvillkor, det är synd om människorna.

Ergo, vill du bli 80 IQpoäng smartare redan idag så ska du alltså se saker ur andra perspektiv än det du känslomässigt reagerar på.

Mer läsning

Annons