Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nadja födde 3 barn inom 18 månader

/
  • Pappa Ronny pussar på minstingen Kian.
  • Kian var 34 centimeter lång och vägde bara 721 gram när han föddes.
  • Nadja på neonatalavdelningen med sonen Kian på bröstet.
  • Tindra, 6 år, och Hampus, 7 år, med sin första lillasyster Yaslin som föddes i maj 2014.
  • Tjena brorsan! Naomi, snart 1 år, morsar försiktigt på lillebror KIan, tre månader. Det skiljer bara åtta månader mellan syskonen.
  • Ronny med en nyfödd Naomi på bröstet. På neonatalavdelningen fick Nadja och Ronny lära sig kängurumetoden som innebär att man bär det för tidigt födda barnet hud mot hud för att ge värme och närhet.

24-åriga Nadja Del Barba hade precis fött sitt tredje barn när hon lät sätta in en p-stav, men några månader senare gjorde hon en chockartad upptäckt – hon var gravid igen.
– Jag trodde inte att det var sant, jag hade ju precis kommit hem från BB! Under samma år och med åtta månaders mellanrum födde jag två barn.

Annons

Nadja Del Barba och hennes sambo Ronny Andersson, 28 år, fick tre barn mellan 2014 och 2015. I maj 2014 föddes Yaslin, i februari 2015 kom Naomi och i november 2015 föddes Kian. Alla barnen föddes för tidigt och tillbringade sina första månader på neonatalavdelningen.

– Det känns som att vi mer eller mindre har bott på sjukhuset det senaste året, säger Nadja.

– Nu längtar jag efter att snart få komma hemma och leva normalt familjeliv.

Paret lärde känna varandra 2010. Nadja bodde då i Gävle med sin dotter Tindra, i dag sex år, och Ronny bodde i Umeå med sin son Hampus, sju år. Några år senare blev de ett par. 2013 tog Nadja tjänstledigt från Sandvik och flyttade upp till Umeå med sin dotter.

Kärleken spirade och i maj 2014 föddes dottern Yaslin. Men hon föddes sex veckor för tidigt och vägde bara två kilo. Dessutom hade hon en kraftig infektion.

– De lade henne i en kuvös kopplad till en respirator. Hon hade hög feber och tappade andan. Yaslin dog två gånger, men läkarteamet lyckades återuppliva henne.

En antibiotikakur sattes in.

– Hon är en kämpe. Ganska snart kunde hon andas själv, utan respirator.

Efter fyra veckor fick de lämna sjukhuset. Senare samma år blev Nadja gravid igen. Hon var orolig för att även det här barnet skulle födas för tidigt och fick därför prata med specialistmödravården.

Vattnet gick när Nadja var i vecka 27 och hade 13 veckor kvar på graviditeten. På sjukhuset försökte de stoppa värkarna och Nadja fick kortisonsprutor för att barnets lungor skulle utvecklas snabbare.

– Det var en stressig situation och vi var så oroliga.

LÄS OCKSÅ: Moa är ett litet mirakel

I februari 2015 föddes Naomi. Hon vägde bara 1 121 gram och var 35 centimeter lång.

Lungorna var inte färdigutvecklade och Naomi kopplades till en så kallad CPAP-mask för att kunna andas.

– Hon visade sig också ha en infektion på grund av en MRSA-bakterie. Vi placerades i en isoleringssal och fick inte vistas på neo.

När Naomi vara bara några dagar fick Tindra vattkoppor.

– Yaslin fick också vattkoppor. Hon blev jättesjuk och fick vårdas på sjukhus. Jag och Ronny bodde på olika avdelningar med varsitt barn. Vi var livrädda att även Naomi skulle smittas, men hon klarade sig.

I maj var Naomi tillräckligt stark för att kunna lämna sjukhuset i Umeå. Nadja och Ronny var helt utmattade. För att försäkra sig om att det inte skulle bli fler barn på ett tag, lät Nadja operera in en p-stav.

– Men det dröjde inte länge innan jag började må dåligt. Jag tänkte att det var på grund av hormonerna som den utsöndrade. Men när jag fick sammandragningar blev jag misstänksam: Jag kan inte vara med barn igen, vi har ju precis lämnat BB!

Barnmorskan gjorde en koll i september och det visade sig att Nadja var gravid i vecka 20. Hon blev informerad om att om hon kunde göra abort fram till vecka 21.

– Jag blev helt chockad. Men barnet verkade må bra så jag och Ronny bestämde oss för att köra på med graviditeten.

P-staven skickade barnmorskan tillbaka till tillverkaren.

– Ingen har tagit på sig ansvaret för att den inte fungerade, men barnmorskan påpekade att inget preventivmedel ger ett 100-procentigt skydd.

LÄS MER: Allt fler kritiska till att äta piller: här är alternativen

Nadja gjorde även ett cellprov som visade att hon hade allvarliga cellförändringar i livmodern.

– Läkaren ville operera mig så fort som möjligt, men jag sa att det går inte för jag är gravid och har en tendens att föda för tidigt.

Operationen fick vänta, men barnet föddes ändå för tidigt. 6 november 2015 föddes sonen Kian. Han föddes ännu tidigare än sina systrar – i vecka 26. Han vägde bara 721 gram.

– Han var så oerhört liten och skör.

Kian har haft en tuff start med magsmärtor, dåliga blodvärden och outvecklade lungor, som är vanliga besvär hos prematurbarn. Men han har långsamt blivit starkare. I förra veckan fick han för första gången permission från neonatalavdelningen för att hälsa på sina syskon hemma i Tavelsjö, som ligger fyra mil från sjukhuset i Umeå.

– Det var en milstolpe, säger en lättad Nadja.

LÄS OCKSÅ: Bläckfiskar ger trygghet till för tidigt födda

Anledningen till att barnen fötts för tidigt är inte klarlagd, men vid alla tre graviditeter har Nadja haft för tidig vattenavgång.

– Första barnet fick en infektion i samband med förlossningen. Med andra barnet fick jag förbehandling med massor av antibiotika, men jag födde ändå för tidigt. Och med tredje barnet hittade de en infektion på moderkakan.

– Känslomässigt är det jättetufft och jag har många gånger känt mig otillräcklig, man vill ju finnas där för alla barnen.

Hon är själv förundrad över att de lyckats få det att funka.

– Ronny och jag har stort stöd av varandra. Vi tjafsar inte om vardagssysslor, båda måste hugga i, annars går det inte.

Samtidigt har Ronny studerat till energiingenjör.

– Han började hösten 2013, men varje vårtermin har han fått ett nytt barn, säger Nadja och skrattar.

Nu återstår Nadjas operation och Naomis hjärtoperation innan familjen kan pusta ut. När Naomi föddes upptäcktes ett hål i hjärtat, om det inte har växt ihop när hon fyller ett kan det bli operation. Hon fyller ett år nu i februari.

– Jag är orolig för cellförändringarna och Naomis hjärta.

Nu längtar Nadja efter att få leva ett vanligt familjeliv med normala rutiner.

– Det har bara varit kaos och ångest. Ronny och jag har turats om att vara på sjukhuset, vi har löst av varandra och bara mötts i dörren. Det ska bli härligt att kunna sitta ned hela familjen och äta en middag tillsammans.

Fotnot: Du kan följa familjen på http://lamiafamiglia.blogg.se

Mer läsning

Annons