Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Önskebarnet Linn är inte längre olaglig

/
  • Treåriga Linn Larsson, vet om att hon inte har någon pappa.
  • Linn Larsson älskar allt som är

När den "rätte" aldrig dök upp beslutade sig Annica Larsson för att åka till Danmark och få barn via insemination.
– Jag har alltid velat ha barn och ville inte vänta längre.

Annons

Från och med 1 april 2016 har ensamstående kvinnor rätt till assisterad befruktning i Sverige. Annica Larsson, ekonom från Sandviken, fick den hjälpen i Danmark för fyra år sedan eftersom det tidigare inte har varit tillåtet i Sverige.

– Det bästa med den nya lagen är att Linn är laglig nu. Tidigare har de kallats för de olagliga barnen, säger Annica Larsson.

Det är eftermiddag och Annica har hämtat Linn från förskolan. Håret är omsorgsfullt flätat och Linn har precis svidat om till prinsessklänning. Hon fyllde tre år för några veckor sedan och hennes rum har fyllts på med nya prinsessleksaker. Ett gäng Disneyprinsessor (och en Ken-docka) ställs på parad framför mig.

– Det är ju Askungen ser du väl? Säger hon tillrättavisande när jag pekar på en av dem och frågar om det är Elsa.

Sedan vill hon visa det rosa prinsesstältet och lägga prinsesspussel med mamma.

– Det är väldigt mycket prinsessor just nu. Jag har försökt att avstyra det lite men hon älskar verkligen allt som är prinsessigt, säger Annica och ler.

För Annica har barnlängtan alltid varit stark. Redan i 25-årsåldern började hon googla på möjligheten att få barn via insemination.

– Eftersom jag ofta var singel. Jag trodde att jag skulle träffa någon och få barn, jag kunde inte föreställa mig att det inte skulle bli så. Men när jag fick veta att jag hade möjligheten att få barn ändå slutade jag att känna stress.

Läs mer: Elis och Sixten blev till i provrör

När hon passerat 30-strecket bestämde hon sig för att börja spara pengar för att kunna göra fem inseminationsförsök. Vid 35 bokade hon en tid på en klinik i Danmark. Innan behandlingen gjordes en utredning där hon fick ta prover och göra en intervju. Varje insemination kostade 10 000-12 000 kronor med resa och övernattning. Annicas mamma följde med varje gång. Det krävdes tre försök innan Annica blev gravid.

– Jag märkte nästan direkt att jag var gravid. Jag fick extremt ont i brösten och mensen var sen så jag tog ett graviditetstest, men jag vågade inte tro att det var sant. Jag tog fem prover samma dag!

Med darrande händer tog hon en mobilbild på stickan och skickade till mamma: "Är jag verkligen gravid?"

– Jag har varit öppen med det jag gjort och känt ett stort stöd från alla i min omgivning, till och med min mormor var positiv. Jag har aldrig stött på någon som tycker att det jag gjort har varit fel, jag har bara fått positiva reaktioner.

Annica trodde inte att det skulle vara så jobbigt att vara ensamstående och gravid som det faktiskt är. Hon kände sig ensam med sina funderingar och oro.

– Jag trodde att något skulle gå fel och att det inte skulle funka. Sedan oroade jag mig för att det skulle bli tvillingar. Hur skulle jag klara det ensam?

Men barnmorskan var förstående och tog snabbt kontakt med en psykolog.

– Det har varit ett stort stöd för mig både under och efter graviditeten.

Annicas mamma, som bor i Stockholm, var hos henne varje helg i slutet av graviditeten. Linn föddes en helg så mamman kunde följa med Annica till BB.

– Allt gick bra men den där tredagarsbluesen gick inte över för mig, jag drabbades av förlossningsdepression. Jag bara grät och kände mig fruktansvärt ensam.

Hon fick sluta amma och börja äta antidepressiva tabletter. Med stöd från BVC började Annica träffa en grupp mammor som behövde lite stöttning. De fikade och pratade tillsammans. Efter en månad kände hon sig bättre och glädjen kom tillbaka.

Sedan dess har det rullat på riktigt bra. På fritiden träffar Annica och Linn ofta kompisar, ibland åker de till badhuset, leklandet eller Högbo.

– Vi pratar ofta om att hon inte har någon pappa och jag har flera gånger läst en bok som heter "Mamman och fröet", den handlar om en mamma som längtar så mycket efter ett barn att hon till slut köper ett frö.

Linn kan inte få reda på vem som är hennes biologiska pappa eftersom Annica valt att ha stängd donator.

– Jag pratade med kliniken och de förklarade att en öppen donator betyder att barnet kan få ta kontakt med pappan när barnet blir 18. Deras erfarenhet var att inseminationsbarn inte har samma behov att ta reda på varifrån de kommer eftersom de är efterlängtade önskebarn, till skillnad från adoptivbarn som ofta lämnats bort. Och tänk om hon vill ha mer kontakt med donatorn och inte får det, då skulle hon kanske må jättedåligt över det.

– Jag är ärlig hela tiden och hoppas att det ska räcka och att jag kan ge henne tillräckligt ändå. Om hon blir arg på mig när hon blir äldre får jag ta den smällen då. Det hade ju kunnat bli skit även om hon haft en pappa.

Om du träffar någon hur blir det då?

– Om jag träffar någon och det faktiskt funkar så är det bra, men jag letar inte aktivt. Jag hinner inte dejta just nu, jag jobbar och tar hand om Linn.

Skulle du rekommendera andra ensamstående kvinnor att få assisterad befruktning?

– Ja, absolut. Det må vara jobbigt i början med glädjen väger upp allt.

Men själv har hon inga planer på att skaffa fler barn trots att möjligheten nu finns i Sverige.

– Som ensamstående förälder kan det vara svårt att hinna med, jag vill koncentrera mig på att räcka till för Linn.

Läs mer: Mamma, mamma, barn

Läs också: Spermabrist kan ge långa väntetider för ensamstående

Mer läsning

Annons