Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Gruvbergets anstalt får kriminella leva familjeliv

/
  • Klara, 18 månader, får tid att umgås med sin pappa som har suttit i fängelse sedan Klara låg i magen.
  • Villorna i olika färger där de intagna bor ligger i en backe med utsikt över skogen.
  • Det finns ett målarrum för barnen.
  • Rolf Johansson, chef på Gruvberget.
  • Här kan intagna få gå på barnvagnspromenader, något som är omöjligt på en vanlig anstalt.
  • Här kan intagna få gå på barnvagnspromenader, något som är omöjligt på en vanlig anstalt.
  • Gruvberget har ett lekrum och målarrum för alla barn som bor tillfälligt på anstalten.
  • Sveriges mest öppna anstalt ligger ett par mil utanför Ockelbo.
  • Barnens målarrockar.
  • Banstolar i matsalen.
  • Joao Contreiras är kriminalvårdare på Gruvberget.

Gruvberget är Sveriges mest öppna anstalt utan varken staket eller murar. Här får tungt kriminella och långtidsdömda leva som fria tillsammans med sina familjer under ett antal dagar per år.

Annons

Anstalten ligger norr om Åmot och drygt två mil rakt in i den djupa skogen. Gruvberget är en gammal skogsarbetarby med elva villor samlade runt en öppen plats med lekpark och fruktträd. Här finns inte några permanenta boende men kriminella från hela landet som dömts till minst fyra år och skött sig exemplariskt på sin hemanstalt kan ansöka om att få komma hit. De får bo i någon av villorna och leva familjeliv under en vecka eller två.

I den gemensamma matsalen lyser adventsljusstakarna i fönstren. Vid ett bord sitter Moa, 30 år, och Anders, 31 år, med dottern Klara som är 18 månader. Det här är deras första vistelse på Gruvberget.

– Det är en helt fantastisk plats. Här får vi sova tillsammans, jag kan natta vår dotter, dra vagnen, laga mat och leva ett normalt familjeliv i några dagar. Det betyder otroligt mycket för mig, säger Anders.

Han är dömd till fyra års fängelse för grovt narkotikabrott.

– Jag har aldrig suttit i fängelse tidigare. Jag skulle bara hämta pengar åt en kompis och ta emot en Ica-kasse. Men jag visste inte att det låg kokain i påsen. Jag ångrar mig varje dag. Något som tog tio minuter att göra förstörde våra liv.

Anders och Moa hade varit tillsammans i åtta år och Moa var gravid med deras första barn när det knackade på dörren klockan fyra en morgon. Moa öppnade och ett tiotal polismän stormade in i lägenheten och grep Anders.

– Jag förstod inte vad som hade hänt eller vad han hade gjort. Jag fick inget telefonnummer och hade ingenstans att vända mig. Det var fruktansvärt, säger Moa.

Anders satt häktad länge. Han fick inte vara med på förlossningen. Klara hann bli fyra månader innan Anders, under rättegången, fick träffa sin dotter för första gången.

– Jag hade handfängslen på mig när jag fick hålla henne. Det ögonblicket glömmer jag aldrig. Jag var helt knäsvag och pussade henne.

Klara sitter i mammas knä. Hon äter på ett äpple och ropar på Linus som jobbar i köket. Hon gör slängkyssar åt hans håll och fnissar förtjust när han vinkar tillbaka.

Bara den närmaste familjen och några vänner vet om att Anders sitter inne. När någon frågar var Anders är, brukar Moa svara att han jobbar i en annan stad.

– Jag har stöd från familj och vänner, men det var inte så här vi hade planerat vårt gemensamma familjeliv, säger Moa.

Klara har kravlat ned från mammas knä och delar ut bananbitar till de andra i matsalen.

– Hon älskar att vara här. Det bästa är att vi får vara tillsammans och att hon får en chans att lära känna sin pappa, säger Moa.

När Klara blir äldre tänker de berätta för henne att hennes pappa har avtjänat ett fängelsestraff.

På Anders hemanstalt finns det många intagna med familjer på utsidan och anstaltens besökslägenhet är ofta bokad.

– Vi brukar träffas där åtta timmar i sträck max två gånger i månaden, vissa månader inte alls. Det går inte ens att jämföra med Gruvberget. Men snart är vi i mål.

Om tre månader får Anders fotboja och det innebär att han kan avtjäna resten av straffet hemma.

– Jag vågar knappt tro att vi ska kunna leva tillsammans snart. Jag stänger ute längtan och lägger allt fokus på vår dotter i stället, säger Moa.

– Det känns supertufft att åka härifrån. Men jag är tacksam för att vi får den här tiden tillsammans.

Kriminalvårdsinspektör Rolf Johansson har jobbat på Gruvberget sedan mitten av 1980-talet. Han tycker att det är viktigt att de intagna med familj har möjligheten att bo tillsammans under en begränsad tid i frihet.

– Gruvberget är unikt på jorden, det finns ingen annan anstalt där klienter och anhöriga får vistas under så öppna förhållanden under längre tid. Här hinner man återknyta kontakten med barn och partner.

Under november och december har Gruvberget särskilda familjeveckor då det bland annat ordnas föräldrakurser.

– Här träffas par och familjer som ofta levt separerade i flera år och de får chansen att försöka hitta tillbaka till varandra igen. Men det kan krascha rejält, de kan upptäcka att det som en gång fanns inte längre finns kvar. Ibland får vi lotsa dem vidare för att få hjälp.

På anstalten passerar ungefär 600 personer per år, hälften av dem är intagna och många är tungt kriminella. De intagna får röra sig fritt inom en mils radie.

Händer det att någon rymmer?

– I princip aldrig, om de börjar rymma härifrån skulle vår verksamhet försvinna ganska fort. Vi förklarar när de kommer hit: Om ni vill ha det här kvar, sköter ni er. De inser också att de inte bara ansvarar för sin egen skötsamhet, om någon sticker drabbar det alla som vill komma hit.

Läs också: Fritagningsförsök vid fängelset

Rolf Johansson trivs med sitt jobb och tycker att det bästa jobbet är att se när barnen får återknyta kontakten med en förälder som varit borta från familjen en lång tid.

– Efter några dagar här har de hittat tillbaka till sin barn- och förälderrelation. När de åker härifrån är det som att de aldrig har varit ifrån varandra.

Fotnot: Moa, Anders och Klara heter egentligen något annat.

Läs också: Mindre tjat och bråk efter föräldrakursen

Mer läsning