Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Salad vill göra Hollywood av Gävle

/
  • Regissören Salad Hilowle, skådespelaren Samira Hilowle och fotografen Victor Claeson från inspelningen i Gävle.
  • Salad Hilowle gör filmer om mellanförskap och vad platser betyder för oss.

– Gävle har allt som behövs för att bli en filmstad. Jag vill sätta Gävle på filmkartan, säger Salad Hilowle som spelat in sin senaste film i Gävle.

Annons

Mellanförskap är en kän­s­la som människor med ursprung i två eller flera kulturer kan uppleva. Ett stort antal svenskar känner mellanförskap, de betraktas som invandrare i Sverige men som svenskar utomlands. Det kan förstås vara något oerhört positivt att ha tillgång till flera kulturer, språk och traditioner. Men det kan samtidigt resultera i att man inte känner sig riktigt hemma någonstans.

Filmaren Salad Hilowle har funderat mycket över de här frågorna och lyfter fram temat i sina filmer. Han har själv erfarenhet av att befinna sig i mellanförskap. Som sjuåring kom Salad till Sverige från Somalia. Han är uppväxt i Gävle.

– När man kommer hit som flykting hamnar man i ett slags mellanförskap, man är både svensk och somalisk med två hem.

Filmen "Brev till Sverige" är en kortfilm på 15 minuter och den är först ut i en trilogi. Den handlar om en mor och dotter som skriver brev till varandra. Mamman har flyttat tillbaka till Somalia medan dottern bor kvar i Sverige. Vi får följa mammans bilder från det Sverige hon minns, och det Sverige som dottern lever i idag.

– De känner båda en rotlöshet, dottern uppfattar sig inte som en del av det svenska samhället och mamman känner samma sak i sitt forna hemland Somalia. Filmen problematiserar kring integration och relationen mellan identitet, etnicitet och plats. Vad betyder minnen, platser och identitet? Jag har reflekterat mycket över det.

Läs mer: Debutant i identitetens ingenmansland

"Brev till Sverige" är inspelad i Gävle.

– Svenska filmer spelas ofta in på små obskyra orter eller i stora städer som Stockholm, Göteborg eller Malmö. Men för mig är det de mellanstora städerna med 80 000 – 100 000 invånare, som är intressanta. Varför spelas det inte in filmer i Enköping, Eskilstuna och Gävle?

– Brev till Sverige" har framförallt spelats in på Nordost, Gävle Strand, Bönan och kring några av de gamla fabrikerna.

Han har skrivit manus, regisserat, producerat och nästan klippt klart filmen. I april blir det världspremiär – i Gävle, så klart.

Vi träffas på järnvägsstationen över en kopp kaffe. Salad ska med ett tåg till Stockholm där han studerar på Konstfack och jobbar deltid som konstpedagog på Kulturhusets bibliotek.

– Jag älskar teater, musik, bild, konst och bildcollage. Allt det får jag jobba med inom film. Jag vill fortsätta jobba visuellt och bredda mitt konstnärskap.

Filmintresset växte fram på gymnasiet. Han gick på Vasaskolan där han var aktiv i filmklubben. Tankarna på att jobba med film började ganska tidigt.

Vilken är din första starka filmupplevelse?

– "Do the right thing" av Spike Lee. Den är så visuellt vacker och tog verkligen tag i mig. Och musiken var bra, jag lyssnade mycket på hiphop då.

Efter gymnasiet drog Salad till Los Angeles för att plugga film och tv på college tillsammans med andra ungdomar från hela världen.

– Jag har alltid drömt om Kalifornien och jag fick chansen att studera där. När jag bodde i USA upptäckte jag hur svensk jag är.

– En av lärarna sa att om vi ville göra film skulle vi välja ett ämne som vi kunde och kände till väl. Då bestämde jag mig för att åka hem igen och göra filmer baserade på mina egna erfarenheter.

Han utbildade sig till kulturproducent i Norrköping och började sedan jobba i Oslo, bland annat som inspelningsassistent på olika tv- och filmproduktioner. Men han ville komma i gång och göra egna filmer och flyttade till Stockholm.

Hans förra film "Erinra" från 2014 vann Videogudfestivalens pris i kategorin för professionella och högskolestuderande. Filmen har även visats på olika filmfestivaler runtom i Europa. Det är en självbiografisk och poetisk film med drömliknande bilder.

– Den bygger på mina egna erfarenheter av mellanförskap, relationer till vänner, familj och partner. Min nya film är lite av en fortsättning på den.

Salad Hilowle fick i december förra året ta emot Karin och Erik Engmans stipendium på 150 000 kronor.

– Stipendiet betyder mycket för mig. Pengarna ger mig tid att genomföra de projekt jag funderat på. Tänk att en kille från Nordost kan få ett sånt fint stipendium! Det känns stort att få det stödet.

Läs mer: Unga Gävlekonstnärer får 150 000 kronor var i stipendium

Var känner du dig mest hemma nu?

– Trots att jag har flyttat runt en del så är det ändå Gävle som känns mest hemma för mig. Jag har många minnen här och mina föräldrar bor kvar på Nordost.

Mer läsning

Annons