Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävlebukten – en skeppskyrkogård

/
  • FÖRLORAT FARTYG. Briggen Neptunus av Gävle förliste i december 1838 utanför Gråberget på Norrlandet. Besättningen kunde räddas, liksom lasten som till stor del bestod av spannmål. Fartyget byggdes 1815 på Vifsta varv i närheten av Sundsvall och hade nio mans besättning.

Marinarkeologer och dykare uppskattar att det ligger minst 400 vrak i havet utanför Gästrikland och Norduppland. Och då räknar man inte alla småbåtar utan bara riktiga fartyg.

Annons

Det innebär över 400 förlisningar. Grundstötningar och slagsidor som alla slutat i katastrofer, där stora skepp brutits sönder i oväder, tryckts ihop av ismassor eller bara försvunnit ner i djupet. Fasansfulla skeppsbrott där oräkneliga människoliv gått till spillo genom århundradena.

Att Gävlebukten blivit ett av de värsta förlisningsområdena i hela Östersjön beror naturligtvis på de mängder av stenar, skär och undervattensgrund som lurar under ytan, särskilt i Lövstabukten och kring Björns fyr. Men det visar också att Gävle haft stor betydelse för sjöfarten – och att sjöfarten haft ännu större betydelse för Gävle.

De allra flesta av de sjunkna skeppen är okända. Ingen vet deras namn, varifrån de kom eller vart de var på väg. Många av dem uppträder bara som underliga utslag på ekoloden, eller som ”fastnor” där strömmingsnäten rivs sönder. Men en del av förlisningarna känner vi till genom muntliga berättelser, gulnade protokoll, tidningsklipp och vetenskapliga inventeringar. Här är några av dem, från 1500-talet och framåt:

• Gustav Vasas krönikör Peder Svart berättar om ett fartyg som försvann i en "gräselig storm” nära Björns fyr 1522. De var lastat med guld och silver och ombord fanns även en biskop och flera finska adelsmän. Varken fartyget eller dyrbarheterna har påträffats.

• Det äldsta kända skeppsbrottet längs gästrikekusten inträffade 1588. Två skeppare från Sundsvallstrakten, Matz Oluffsson och Måns Olsson, skulle transportera virke till Älvkarleby och Stockholm då deras båt förliste vid Gåsholma. Det sägs att en del av lasten bärgades, en del stals och en del blev borta.

• Ett stort skepp med skattepengar – bland annat två tunnor med kopparmynt – förliste nära Källarberget vid Hållnäskusten hösten 1666. Det sex meter långa rodret och en del av mynten hittades på 1970-talet. Man har också funnit ett protokoll från rådstugan i Söderhamn där skeppets styrman fick den besvärande frågan ”hwarföre eij han icke hölt sin rätta kosa”.

• Från Skutskaten, nära Fågelsundet, berättas om ett okänt fartyg som förliste för länge sedan. Och om hur vrakplundrare skurit av den döde kaptenens ena finger för att få loss hans guldring.

• Galeasen Pärlan strandade och slogs sönder vid Rotskär den 11 oktober 1778. Skepparen hette Hans Bolin och fartyget var på väg från Robertsfors till Gimo bruk.

• Den största katastrofen i hela Bottenhavet inträffade den 2 oktober 1808 då briggen Fru Margareta var på väg från Gävle till Finland med soldater. Fartyget kom ur kurs och krossades mot Kalkstensgrundet vid Limön och nära 100 man följde med i djupet.

• I september 1809 gick briggen Johan Fredric i kvav nära Gårdskär. Ombord fanns drygt 70 sjuka och skadade soldater från finska kriget. Hur många som dog vet man inte men på stranden finns en kulle som pekas ut som begravningsplats för offren.

• Den 2 december 1838 förolyckades Gävlebriggen Neptunus vid Gråberget nära Bönan. Besättningen räddades liksom lasten som bestod av 1 500 tunnor korn, 200 tunnor ärtor, ullbalar, ekvirke och brännvin.

• 1873 sjönk skonerten Constantin vid Billgrundet. Fartyget var lastat med tombuteljer och kallades som vrak för ”Glasskutan”. Contantins tre master stack under många år upp ovanför havsytan.

• Inom loppet av några timmar den 16 april 1882 gick tre fartyg på grund vid Billudden och sjönk. Det var skonerten Wendela av Simrishamn, briggen Axel av Nyhamn och skonerten Helena Paulina av Fiskebäckskil.

• Ett av Kockums största fartyg, Tage Sylvan, förliste vid Hällgrundet 1885. Vraket uppges vara mycket välbevarat.

• Det holländska skonertskeppet Albion grundstötte tidigt på morgonen den 4 oktober 1903 och kastades upp mot land vid Rossholm i Lövstabukten. Fartyget bröts mitt itu och akterskeppet sjönk. Fyra av besättningsmännen omkom medan tre räddades under dramatiska förhållanden.

• Den 10 november 1904 drev barkskeppet Fanny av Raumo på grund vid Storbådahällen. Besättningen på nio man räddades av fiskare från Eskön, men fartyget blev vrak.

• Den 22 september 1906 sprang skonaren Elida av Öregrund läck i Lövstabukten och började sjunka. Besättningen på sex man lyckades ta sig in till Karlholm i fartygets enda livbåt.

• Under nordostlig orkan med stark snöyra förliste den tremastade skonaren Lina på väg till Gävle den 14 oktober 1910. Haveriet ägde rum i närheten av Björns fyr och fartyget började omedelbart sjunka. De åtta sjömännen gick i livbåten och lyckades ta sig i land vid Fågelsundet.

• Halv fem på morgonen den 16 december 1910 sjönk ångaren Cedric i hårt väder och dimma i närheten av Argos grund. Fartyget var på väg mot Gävle med stenkol. Nio av de femton besättningsmännen lyckades ta sig i livbåten men under de kalla morgontimmarna dog sex av dem av kyla och utmattning.

Efter sjutton timmars kamp mot vågorna lyckades kapten Paulsson, förstemaskinisten Bertzholtz och matrosen Nilsen nå land och hitta en fiskarstuga på Ängskär där de togs om hand. Vraket hittades 1993 på 39 meters djup.

• Under första världskriget hände en del underliga saker i Gävlebukten. Hösten 1915 kapades tyska ångaren Frescati av en rysk ubåt. Och en vecka senare sänktes ångaren Birgit av Mariehamn av en tysk ubåt tio sjömil öster om Eggegrund. Operationen gick mycket lugnt tillväga. Först fick de tolv ombord på Birgit gå livbåtarna. Sedan sänkes fartyget, varpå ubåten bogserade de nödställda till Björns fyr.

• I en svår snöstorm på juldagsmorgonen 1916 grundstötte ångaren Cremon av Hamburg vid Lövgrunds rabbar. Fartyget var på resa från Stugsund till Tyskland med trälast när hon sprang läck. Akterskeppet började omedelbart sjunka och efter femton minuter spolades navigationshytten överbord varvid kaptenen, andremaskinisten och donkeymannen omkom. Övriga besättningen kunde räddas av torpedkryssaren Psilander.

• Stockholmsskonaren Wenonah överraskades av snöstorm den 3 december 1917 och vräktes in mot klipporna vid Förrådsberget nära Gårdskär. Fartyget strandade 50 meter från stranden där det slog i spillror. Besättningen tog på sig livbälten och hoppade i sjön, men endast kaptenen och andrestyrmannen lyckas svårt medtagna ta sig land. Fem besättningsmän omkom.

• Under en orkanartad storm natten till den 22 oktober 1922 strandade ångaren Öregrund omkring en distansminut sydost om Björns fyr. Bara sex av de femton ombord kunde räddas.

• Skonaren Skulda av Blidö havererade natten mot den 5 juni 1946 utanför Fagerviken. Sedan fockriggen och stormasten gått överbord i den hårda stormen och fartygen sprungit läck räddade sig besättningen i land i livbåten. Fartyget drev ut mot grunden runt Björns fyr där hon slogs sönder.

• Gävlebuktens mest kända vrak, Nedjan, sjönk natten mot den 11 januari 1954. Ångartyget, som var byggt i Skottland 1893, hade lastat virke i Norrsundet och var på väg till Ipswich i England i storm och minusgrader när styrinrättningen upphörde att fungera. Ett enda nödanrop sändes ut. Sedan blev allt tyst...

Ingen av de 17 ombord överlevde och först 1996 hittades vraket på 32 meters djup norr om Eggegrund.

• I september 1965 lämnade motorfartyget Västanvåg Fagerviken för att gå till Umeå med salpeter. Trots att man hade lots ombord gick man på fel sida om en prick och fick grundkänning. Vatten började strömma in men fartyget fortsatte ändå norrut och sent på kvällen befann man sig med svår slagsida fyra distansminuter ostsydost Eggegrund. Besättningen på åtta man räddas av en tullkryssare från Gävle några timmar innan fartyget sjönk på 55 meters djup.

Mer läsning

Annons