Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gävleorkesterns strålande stjärna

/
  • JULGRUPP. Gävlemusikern Ruben Liljefors finstämda visa ”När det lider mot jul” är en av våra mest älskade körsånger. Och den har spelats in på skiva av operasångare, popartister och              dansband.
  • GÄVLESTJÄRNA. Tonsättaren Ruben Liljefors var nästan helt döv när han lämnade Gävlesymfonikerna 1931.

Operasångerskan Malena Ernman framförde den i konserthuset i Gävles för några veckor sedan. Carola Häggkvist och Agnetha Fältskog har sjungit in den på skiva liksom Loa Falkman, Thoma Di Leva, Hep Stars och Idolvinnarna i EMI.

Den har också stått på repertoaren hos dansband som Vikingarna och Thorleifs och sedan många år tillbaka har den sin givna plats i hjärtat hos alla Sveriges körsångare.

Annons

Det handlar alltså om en av våra mest älskade melodier. En liten vacker visa som egentligen heter ”När det lider mot jul” men som nästan alltid kallas för ”Det strålar en stjärna” – efter första versens första rad.

Den enkla och mjuka musiken är komponerad av en man som under många år själv var en strålande stjärna – åtminstone i Gävles musikliv.  Namnet var Ruben Liljefors och han ledde stadens symfoniorkester nästan helt på egen hand under två decen-nier. Och med dirigentpinnen i näven lotsade han sina musiker genom tvåtusen konserter, både här i stan och på andra håll.

Under nästan lika lång tid ansvarade Liljefors även för den ärevördiga Concordiakören samtidigt som han arbetade som sånglärare vid Högre allmänna läroverket, det som i dag heter Vasaskolan. Han undervisade också flera privatelever, bland andra sin egen son Ingemar som även han blev tonsättare och med tiden professor vid Kungliga Musikhögskolan.

Trots ett betungande arbete, och en gnagande vantrivsel med rollen som lärare, komponerade Ruben Liljefors också egen musik, allt från högtidliga kantater till milda barnvisor. Men de flesta – och kanske även de bästa – av hans melodier sattes på pränt innan han flyttade till Gävle.

Gävleborgs läns orkesterförening bildades i slutet av oktober 1911 och veckan därpå skrev landshövding Hugo Hamilton ett brev till regeringen och anhöll om ett eko-nomiskt bidrag. Man fick 13 500 kronor ur statskassan och när sedan Gävle stad och landstinget också förklarade sig vara villiga att bidra med pengar bestämde man sig för att anställa 25 musiker med Ruben Liljefors som chef.

Han satte omedelbart igång repetitionerna och den 16 januari 1912 – för snart 100 år sedan – hölls invigningskonserten på Gävle teater där publiken, enligt ett åsyna vittne, satt ”högtidsklädd både in- och utvärtes”.

Ruben Liljefors växte upp i Uppsala och var lillebror till den kände naturmålaren Bruno Liljefors. Under studietiden sjöng han i kör och spelade cello och piano. Han fick sedan en gedigen musikutbildning i både Sverige och Tyskland innan han 1902 kom till Göteborg som sånglärare och dirigent. Där blev han kvar i tio år, tills han fick erbjudandet från Gävle.

Liljefors var född 1871, och ungefär jämngammal med Wilhelm Stenhammar, Hugo Alfvén och Wilhelm Peterson-Berger. Och även om han hamnade i skuggan av dessa musikaliska giganter har han fått mycket uppskattning för sina behagfulla, drömlika och svärmiska melodier. Många av de stycken han komponerade är för länge sedan bortglömda, men visan om stjärnan i den gnistrande vinternatten lever ännu kvar och verkar bara bli mer och mer populär.

Texten hade skrivits av den 22-åriga författarinnan Jeanna Oterdahl och ingick i hen-nes debutbok Solhult som kom ut 1901. Fem år senare började Ruben Liljefors sätta musik till några av verserna i boken och 1910 gavs noterna till ”När det lider mot jul” ut på Abraham Hirsch musikförlag. Den skrevs först för ”en röst med piano” men några år senare, när Liljefors flyttat till Gävle, arrangerade han den för blandad kör.

Jeanna Oterdahl var född i Uddevalla och arbetade som lärarinna vid en flickskola i Göteborg när hon började skriva böcker, sagor och visor för barn. Hon levde ända till 1965 och skrev även en del psalmer, men hennes mest kända verk, förutom ”Det strålar en stjärna” är nog den käcka barnvisan ”Har du sett herr Kantarell?”. Men där var det inte Liljefors som svarade för musiken, utan en fängelsepräst i Stockholm som hette Herman Palm.

Som ledare för det som senare skulle komma att heta Gävle symfoniorkester kunde Ruben Liljefors inte enbart ägna sig åt musik. Orkestern brottades med stora ekonomiska problem samtidigt som man inte hade några egna lokaler.

Under den första tiden spelade man mest i Sjömanskyrkan, och därefter ofta på teatern. Redan under sitt första år, 1912, krävde föreningen ett eget konserthus och på 1930-talet hade planerna kommit så långt att en arkitekttävling utlystes. Våren 1939 presenterades det vinnande förslaget. Gävles konserthall skulle byggas bredvid Murénska badhuset, där polishuset nu står, och rymma 2 000 sittplatser. Men bara några månader senare bröt andra världskriget ut och planerna skrinlades.

Frågan dök sedan upp om och om igen, men det skulle dröja ända till 1998 innan Gävle symfoniorkester äntligen kunde flytta in i sitt blåskimrande konserthus.

Ruben Liljefors började tidigt plågas av en tilltagande dövhet och 1931 tvingades han dra sig tillbaka som konstnärlig ledare för den orkester som han själv hade skapat. Han flyttade därefter till hemstaden Uppsala där han avled i mars 1936.

God jul och Gott Nytt År!

Vi ses igen januari 2012.

Mer läsning

Annons