Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

God jul med recyklad Dickens

/

Annons

Så hände det en gång – det var just på julafton – att jag satt på mitt rum och arbetade.

Plötsligt drogs skjutdörren åt sidan och jag stod ansikte mot ansikte med en övernaturlig gäst.

– Jag är den förflutna insändarsidans ande, sa figuren och tog mig i handen.

Strax hade vi förflyttat oss i både tid och rum, till tiden då man titulerade varandra artigt innan man med skarpvässade pennor gav sig in i ordgemäng. Kritik med finess, elegant presenterat i en smakfull blandning.

Då vi återvänt undrade jag om jag nu hade att vänta mig Den nuvarande insändarsidans ande?

– Nej han har blivit utlasad, svarade anden. Men du har väl koll på nutiden ändå kan jag tänka.

– Du vet hur det är, började jag. De allra flesta är väldigt trevliga, speciellt nu till jul. Men det skulle spara allas tid om man hade en automatisk telefonsvarare med alternativ som ”Vill du sätta in en ros till en släkting trots att det står i huvudet på sidan att vi inte tar in sådana? (tryck 1), ”Vill du sätta in en ros till ett företag utan att namnge någon anställd trots att det står i huvudet på sidan att vi inte tar in sådana?” (tryck 2) eller ”Har du inget av allmänintresse att bidra med utan bara vill hämnas på en i ditt tycke snorkig och oförskämd namn-given försäljare?” (tryck var du vill).

Anden log och lämnade rummet på samma sätt som han kommit.

Knappt hade han lämnat rummet innan en ny och allvarlig skepnad gjorde entré.

– Står jag inför den kommande insändarsidans ande? frågade jag.

Anden svarade inte men tog mig med till en framtid där inga insändare redigerades eller valdes bort. Där alla kommentarer på nätet granskades i efterhand, om ens alls, så trådar som utgått från en insändare eller artikel omgående övergick till ett oändligt internt personligt tjafsande som dränkte alla diskussioner. Där allt som tidigare lagts åt sidan kördes ut direkt i cyberrymden på helgerna under rubriken WeekendLeaks, med insändarskribentens rätta namn, hemadress och telefonnummer. En framtid där ingen hindrade den som ville trampa tangentbordets Caps Lock i botten och köra ut på de anonyma personliga påhoppens autobahn...och så var vi tillbaka på mitt rum där jag återigen lämnades ensam.

Hade jag då tappat tron på en del av mänskligheten så här i juletid? Inte alls.

Var jag rädd om mitt jobb? Icke.

Eller, var det bara en dröm och en fråga inför framtiden? Japp, och en viktig sådan.

Till sist önskar Dickens och jag alla Torgetläsare en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!

Mer läsning

Annons