Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Godshantering klart bättre än stenografi

/

Annons

Det är dags att tänka på framtiden. Niorna gnider sina mössor fram och tillbaka över pannan medan de funderar. Somliga seriöst tvärsäkra: ”Jag vill jobba med djur och ska gå naturbruksprogrammet.”


Några har andra planer: ”Jag ska jobba på Pimp my ride”, eller ”Jag ska bli sopåkare i Norge, då tjänar man 35 000 i månaden.”


Det är snart 30 år sen jag gjorde mitt val, ekonomisk linje på Borgis. Och varför? Ville jag hålla på med ekonomi? Knappast, men ”ett jobb på banken” lät ju rätt schysst. Studievägledaren sa att det var bra, så okej då.


Att bli chaufför på fordon var helt uteslutet, elektriker på el-tele likaså, dagisfröken på barn och ungdom tvärtrist och kallskänka på nåt stadshotell öken.
För det var ju det man blev på de där linjerna, fick man veta. Vilken bredd som kunde finnas i övrigt i de branscherna hade man ingen susning om. Och skolorna verkade lika trubbiga de. Killar på killinjer och jag i en klass med 30 tjejer.


På min linje fick jag lära mig stenografera. Ja, en gymnasieelev på ekonomisk linje fick fortfarande i början av 80-talet lära sig stenografera. Vi kunde lika gärna haft praktisk runskrift ett par timmar i veckan.
Och bankanställd blev jag aldrig.


Mycket kan sägas om gymnasieskolan i dag av den som gick för 30 år sen. Att det är krångligt betygsystem (och mycket riktigt nu blir det enklare med bokstavsbetyg från A till F så snart nog är vi tillbaka på 1–5), meritpoäng hit och dit, hundratals program och inriktningar.


Men nu när jag sätter mig in i allt på nytt, mest genom kommunens fantastiska skrift ”Programväljaren”, blir jag så imponerad av hur nära verkligheten gymnasiet – och lärarna – verkar ha kommit.


På fordonsprogrammet kan man plugga godshantering och logistik, på elprogrammet får du bygga din egen dator, på barn och fritid kan man välja att jobba i simhall eller skidbackar eller som väktare. Till exempel.


Många program trycker hårt på entreprenörskap, får du en idé ska du veta hur du startar ditt eget lilla företag. Foldern ser glättig ut men backar minsann inte för vardagsrealismen efter skolan: ”Vill du gå bygg ska du veta att du måste jobba i snö och blåst och höga höjder klockan sju på morgonen.”


Men smörgåsbordet kan jag imponeras av för att jag är vuxen och fått erfarenhet av hur arbetslivet fungerar. De 15-åringar som springer runt och trängs i trappor och korridorer på det kommunala gymnasiets öppet hus-kväll imponeras mest av att det är så många kompisar där, från hela stan, och att så många program bjuder på godis.


Vi föräldrar stöter till varann, hejar på hockeymammor och fotbollspappor och andra man inte sett sen babysången eller babysimmet 1995 och mumlar till varann att ”Ja, det är sjukt att de blivit så stora” innan vi artigt frågar ”Vad ska din ta?”. En sån där kväll när man på vägen hem sitter vid ratten och tänker på hela världen och universum och meningen med allting och varför går det måste gå så fort.


Och ännu mer på hur ens tonåringar faktiskt ska försörja sig när de blir stora. Paniken kan lätt sprida sig, livet är förstört om man inte kommer in på gymnasiet och livet är förstört om man inte kommer in på högskolan.


Men till sist säger vi det andra sagt före oss: gå ett program så du har vägarna öppna i livet, och vill du inte ta ett sånt program så välj ett där du får jobb och kan tjäna pengar och flytta hemifrån.


För snart är det skarpt läge och hög tid att förstå att allt var förgängligt, precis som de sa, och att barnen var till låns och nu är på väg bort för att pimpa en bil i tv eller tömma soptunnor i Norge.
Och det är bara att önska lycka till.

Mer läsning

Annons