Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gosedjuret – tröst och trygghet

/
  • SNÄLL VAKTHUND. Elias Östlin fick hunden Elliot i julklapp av sin pappa förra året. ”Vi gosar inte så mycket, men jag brukar bära runt Elliot i hans korg.”
  • SÖNDERKRAMAD KANIN. ”Skuttis sover alltid med mig”, säger Fabian Ekström, fem år från Gävle.
  • BÄSTA VÄNNER. Olivia Ellqvist är märkbart stolt över sin stora Hello Kitty som mamma har köpt åt henne London. ”Hon är min favorit, min allra bästa vän.”
  • LOUISE OCH LAMMIS. Sexåriga Louise Carlsten tycker att hennes gosiga lamm är den sötaste som finns. ”Jag kommer alltid att behålla henne,  även när jag blir vuxen. Men om jag blir mamma kan ju mina barn få henne.”

Nallen eller snuttefilten som barnet somnar med eller som som alltid måste följa med till dagis, kallas för övergångsobjekt. Gosedjuret har en lugnande effekt när barnet inte längre har mamma eller pappa inom synhåll. Känslan av trygghet är viktig.

Annons

– Gosedjuret hjälper barnet att tolka och förstå sin omgivning. I sällskap med nallen känns inte nya situationer så skrämmande, säger Carl Otto Jonsson, professor i utvecklingspsykologi.

– Om barnet tappar sin nalle kan det bli katastrof och barnet är otröstligt. Anledningen är att barnet med hjälp av gosedjuret har hittat en egen metod för att skapa tröst och lugn.

Men alla barn har inte ett gosedjur som de knyter an till. En svensk avhandling visar att det finns ett samband mellan användandet av övergångsobjektet och barnets behov av kroppskontakt. Bland barn som ammats kortare tid än åtta månader visade det sig att fler använde övergångsobjekt.

– Det handlar om föräldrarna är fysiskt tillgängliga eller inte. Barn som har ständig tillgång till föräldern, behöver inte använda en nalle för att skapa fysisk närhet, säger Pia Risholm Mothander, barnpsykolog och docent i psykologi.

Men som förälder ska man inte ha dåligt samvete för att barnet inte kan somna utan sin älsklingsnalle. Barn med övergångsobjekt behöver inte vara otrygga eller ha sämre anknytning till sina föräldrar än andra barn.

Nallen kan helt enkelt vara ett viktigt stöd när barnet ska utforska världen utan sina föräldrar.

– Man kan se det som ett lekfullt sätt att förlänga den positiva relationen till föräldrarna, alla barn, till exempel barnhemsbarn, har inte haft den typen av nära relation.

"Han vaktar mit på natten. Bra om det kommer tjuvar"

Femåriga Elias Östlin från Gävle fick i julklapp en mjuk hund i en korg. Den är nästan sprillans ny och Elias är mycket rädd om sin hund.

– Pappa köpte den åt mig. Jag blev jätteglad när jag öppnade paketet. Visst är den fin? Han är mitt favoritgosedjur.

Elliot sover på golvet nedanför Fabians säng.

– Han vaktar mig hela natten. Det är bra om det kommer tjuvar.

Kan Elliot skrämma bort tjuvarna?

– Nej, man kan inte heller säkert veta om det är tjuvar.

Hur tar man reda på det?

– Om det är tjuvar ser man svarta fotspår på marken och på golvet. Och då ringer man till polisen.

Vad händer med Elliot när du blir vuxen?

– När jag blir tolv eller tonåring ger jag kanske bort honom till något litet barn eller också lägger jag undan honom. Det kan vara bra att spara sina gosedjur om man får egna barn.

"Hon kommer att vara med mig hela livet"

Olivia Ellqvist, fem år, har en Hello Kitty som nästan är lika stor som henne själv.

– Hon är min favorit, min allra bästa vän, säger Olivia och ger Hello Kitty en stor kram.

– Mamma köpte henne till mig när hon var i London. Det var precis en sån som jag hade önskat mig. Jag var bara tre då.

Enligt Olivia har Hello Kitty många bra, nästan magiska, egenskaper.

– Hon har bra syn och ser saker som inte andra ser. Hon viskar till mig om hon hittat något, som till exempel den gången hon hittade en borttappad pusselbit som jag hade letat efter länge.

Olivia lyfter upp Kitty mot mitt öra.

– Du kan höra hennes hjärta om du lyssnar noga. Hör du?

Jo faktiskt, det hörs ett svagt dunkande ljud.

– Det är skönt att lyssna på när jag ska sova.

Men Olivia törs sällan ta med sig Hello Kitty någonstans.

– Hon är ganska jobbig att bära för hon är så stor. Och hon kan tappa klänningen.

Olivia drar lite i Kittys spetskjol.

– Klänningen och rosetten är finast. Rosa var min favoritfärg när jag var liten, nu gillar jag lila bättre.

Vad händer med Hello Kitty när du blir äldre?

– Hon kommer att vara med mig hela livet. Min mamma har ett gosedjur, vet du. Eller så ger jag bort henne till min lillkusin Nova. Vi får se.

"Jag fick honom av farmor när jag var nyfödd"

Det syns på Skuttis att han är en älskad kanin. Pälsen är lite ruggad och har olika nyanser av grått efter många åkturer i tvättmaskinen.

– Jag fick honom av farmor när jag var nyfödd, säger femåriga Fabian Ekström och trycker ned näsan mot Skuttis huvud.

Utan Skuttis bredvid sig i sängen blir det svårt att sova konstaterar Fabian.

– Han brukar följa med när jag ska sova över hos farmor också.

Vad är det bästa med Skuttis?

– Han är gullig och han är bara min.

Men Fabian medger att han har flera gosedjur.

– Jag har en hund också med blåa prickar som jag tycker om.

Vad du göra om du tappade bort Skuttis?

– Jag skulle leta och leta. Överallt, varje dag. En gång tappade jag bort en björn på en tågstation, då blev jag jätteledsen.

Hur länge kommer du att ha Skuttis som ditt gosedjur?

– Hela livet.

"Hon följer ofta med mig om jag ska någonstans"

Louise Carlsten är sex år. Hennes favoritgosedjur är ett mjukt lamm som heter Lammis.

– Jag fick henne när jag var noll år av mormor och morfar. Lammis sover alltid med mig i sängen.

Louise berättar att hon har många gosedjur, bland annat en struts. Ibland kan det vara besvärligt att ha så många.

– Jag hinner inte gosa med alla, suckar Louise.

– Men Lammis är viktigast av allihop. Hon är bäst av alla för att hon är så gullig.

Överhuvud taget är det viktigt med gosedjur, anser Louise.

– De kan trösta en om man är ledsen. En gång när min lillebror Theodor gjorde illa mig så att jag började gråta, tröstade hon mig.

Vad brukar du och Lammis göra?

– Hon följer ofta med mig om jag ska någonstans. Och jag säger ofta till henne att hon är gullig.

Brukar Lammis prata med dig?

– Tssss, nä hon kan ju inte prata, fnissar Louise.

– Men jag har en docka, Annabelle Fluffis. Hon kan prata för hon har batterier i ryggen.

Mer läsning

Annons