Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Guds trubadur från Skutskär

/
  • Artur Erikson föddes i Skutskär och växte upp i Torsåker och Hedesunda. Under många år bodde han på Rysslarsgården i Gagnef där väggarna i musikrummet pryddes av utmärkelser som vittnade om att hans skivor sålts i hundratusentals exemplar.

En enda gång var jag och lyssnade på den sjungande frikyrkopastorn Artur Erikson. Och det slutade med att han blev arg på mig! Ja, inte under själva framträdandet utan när han några dagar senare fick syn på mitt korta referat i Arbetarbladet. Ändå var det en helt igenom välvillig text där jag bland annat konstaterade att ”publiken njöt i fulla drag av hans välljudande stämma”.

Annons

Men jag skrev också att pastorn varvade sångnumren med småprat och anekdoter, och det räckte för att den milda fromheten skulle rinna av för en liten stund. ”Jag är predikant – inte kåsör eller historieberättare!” fräste Erikson i ett brev till redaktionen. ”Min uppgift är att vara Ordets förkunnare och jag vill inte att tidningarna ska påstå att jag sjunger sångnummer och berättar anekdoter. Det här är en så viktig sak för mig personligen att jag måste be att få rätta till felet.”

Nu var det faktiskt så att Artur Erikson drog åtminstone en lustig historia mellan väckelsesångerna den där kvällen i Borgenkyrkan hösten 1975. Den handlade om hans kollega Jan Sparring och poängen var så pass dråplig att den möttes med ett hjärtligt skratt av de 600 åskådarna.

Nästan fyrtio år senare förstår jag fortfarande inte varför denne firade stjärna tog så illa vid sig av den där lilla godmodiga notisen i Arbetarbladets Tierpsupplaga. Särskilt som han i andra sammanhang inte var särskilt rädd för att gå utanför de stränga religiösa ramarna

Artur Erikson åkte ju inte bara runt och fyllde kapell och bönhus över hela Sverige. Sedan han slagit igen med ”Ovan där” i Hylands hörna 1960 turnerade han i folkparkerna med smäktande skillingtryck, romanser och visor. 1970 låg han på Svensktoppen i tolv veckor med Dan Anderssons ”Till min syster” och när veckotidningarna besökte hans hem poserade han villigt framför de sex guld- och tre diamantskivor som bekräftade att hans plattor sålts i hundratusentals exemplar. Totalt gjorde Artur Erikson närmare 600 grammofoninspelningar, från 1950-talets stenkakor till modernare tiders cd-skivor.

Denne gudabenådade sångare hade rötter långt ner i den frikyrkliga myllan. Hans farfars far, stolsnickaren Erik Ersson i Östervåla, hade ryckts med i den väckelsevåg som drog fram genom Sverige i mitten av 1800-talet. Arturs farfar fortsatte traditionen och hans pappa Emil blev med tiden en mycket populär frikyrkopredikant som cyklade omkring i Gästrikland och sjöng och spelade. Men först hamnade han i Skutskär som fabriksarbetare. Det var där han träffade Anna från Leksand och det var där Artur föddes på vårvintern 1918. Två år senare flyttade familjen till Torsåker och sedan till Hedesunda.

Artur Erikson hade fem syskon som alla visade sig vara musikaliska. Storebror Gunnar, ”Firpen” kallad, blev en skicklig pianist och uppträdde bland annat med showgruppen Gävlepojkarna på 1930-talet.

Redan i sexårsåldern kunde Artur flera melodier utantill och han var bara tio när han första gången ackompanjerade sin pappa på orgeln i Hedesunda missionshus. Sedan dröjde det inte länge förrän han fick följa med fadern på turnéer i trakten. De båda sjöng ofta tillsammans men lille Artur framträdde också som soloartist med sin spröda gossopran.

– Jag sjöng mig genom målbrottet, berättade han i en intervju långt senare. Och när jag var i 18-årsåldern tog jag sånglektioner av en kantor i Hedemora.

Alla tog för givet att den unge missionsförbundaren skulle gå i sina förfäders fotspår och bli pastor, men han stretade emot under några år och utbildade sig till målare i stället.

Fast en dag kände han sig ändå kallad av Gud och efter en evangelistkurs i Gävle 1941 tjänstgjorde han under många år som pastor i missionsförsamlingar på Gotland och i Dalarna.

Artur Erikson förgyllde alltid sina gudstjänster med mycket sång och musik och i början av 1950-talet deltog han i de ”korståg” som drog genom landet under ledning av frikyrkolegenden John Hedlund. Från 1956 medverkade Erikson flitig i radions religiösa program och i början av 1960-talet – efter succén hos Hyland – lämnade han församlingslivet och började resa runt i Sverige på heltid som Missionsförbundets sjungande predikant.

Ungefär samtidigt köpte han och hustrun Maggie en 1700-talsgård i Gagnef i Dalarna. Den renoverades pietetsfullt och här byggde han också upp en musikstudio där han spelade in sina egna skivor.

Här skrev han också boken ”Blomstersång i barndomsland” som bland annat innehöll dikter om Sveriges alla landskapsblommor, verser som han sedan tonsatte och sjöng in på cd-skivor.

I en intervju i början av 1990-talet berättade Artur Erikson att de sånger han sjungit kunde räknas i tusental. Med melodier som ”O store Gud”, ”Jag har hört om en stad” och ”Pärleporten” var han under många år den mest efterfrågade artisten i Sveriges Radios önskeprogram, men det fanns också några religiösa sånger som han vägrade framföra. Bland annat de enormt populära ”Där rosor aldrig dör och ”När du går över floden”. De är alldeles för sentimentala, tyckte han.

Sedan många år tillbaka sjunger Artur Erikson sina visor ”ovan där”. Han avled på sin gård i augusti 2000, en kort tid efter det att han gift sig för andra gången.

ULF IVAR NILSsON

Mer läsning

Annons