Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gunder Hägg – Gävlebon som var snabbast i världen

/
  • REKORDSNABB. Gunder Hägg var snabbast i världen på alla distanser från 1 500 till 5 000 meter och satte sexton världsrekord. Men trots att han ofta sprang på Strömvallen lyckades han inte sätta ett enda av dessa i hemstaden Gävle.
  • ELD OCH LÅGOR. Under sommaren 1942 orsakade brandmannen Gunder Hägg från Gävle en hysteri över hela landet genom att sätta tio världsrekord på 81 dagar.

I 1940-talets Sverige var det strängt förbjudet att tjäna pengar på idrott. Så när det uppdagades att världsstjärnan Gunder Hägg från Gävle fått några hundra­lappar för att springa ett lopp i Eskils­tuna blev det ett himla liv. Han stängdes av från allt tävlande i åtta månader och en och annan trodde nog att det innebar slutet på hans karriär.

Annons

Men så blev det sannerligen inte. I juli 1942 var Hägg tillbaka på löparbanorna och redan första dagen slog han nytt världsrekord på en engelsk mil. Under de följande 81 dagarna satte han ytterligare nio världsrekord på sju olika distanser trots att han under den perioden gick sjukskriven i två veckor. En prestation som ingen annan klarat av, varken förr eller senare, och som gjorde honom till självklar mottagare av Svenska Dagbladets bragdmedalj.

Hans enda besvikelse på löparbanan den sommaren var att han missade världsrekordet på 3 000 meter med några futtiga tiondelar, särskilt som loppet gick på Strömvallen inför nästan tiotusen förväntansfulla åskådare. Men rent statistiskt var det helt i sin ordning. För trots att Gunder tävlade för Gefle IF under sina bästa år och sprang massor av lopp på Strömvallen erövrade han inte ett enda av sina totalt sexton världsrekord i hemstaden Gävle.

Gunder Hägg växte upp under enkla förhållanden i den jämtländska glesbygden och var från början helt inriktad på att bli skidåkare. Men i tonåren började han träna löpning på skogsstigarna hemma i Albacken där pappa Nils Henrik skötte tidtagningen med familjens väckarklocka. En dag ställde Gunder upp i en tävling i Östersund där han som sjuttonåring helt otippat vann 1 500-metersloppet i hård konkurrens.

Vid den tiden arbetade Gunder Hägg som bonddräng i en grannby, men helst av allt ville han bli brandman och på något sätt fick Sven Rohlén i Gävle nys om den saken. Han var stadens brandchef och aktiv inom Gefle IF och ordnade snabbt ett jobb åt den lovande löparen. Redan första året i Gefle IF, 1941, tog Gunder Hägg SM-guld på 1 500 meter och satte samtidigt nytt världsrekord med tiden 3.47,6. Det var bara några veckor innan han stängdes av för första gången.

Rekordåret 1942 drabbades Sverige av en hysteri av sällan skådat slag. I sina ständiga attacker mot världsrekorden fyllde Gunder Hägg idrottsarenorna till sista plats och framför radioapparaterna satt resten av svenska folket i andlös spänning, trollbundna av Sven Jerrings referat.

Den sege och vältränade Gunder Hägg kom att symbolisera den svenska kampviljan under beredskapsåren. Men orostiderna gjorde också att han aldrig fick chansen att ställa upp i olympiska spelen eller några andra större internationella mästerskap.

Ryktet om den vindsnabbe brandmannen spred sig ändå över världen och 1943 skickades han över till USA som någon sorts PR-man och ambassadör för Sverige.

Resan över Atlanten tog 28 dygn och skedde med ett lastfartyg där möjligheterna till löpträning var ytterst begränsade. Och när han väl kom fram fick han bara ett par veckor på sig att komma i form innan han fick möta amerikanen Gregory Rice i ett 5 000-meterslopp i New York. Rice var amerikansk mästare och hade vunnit 65 tävlingar i rad, men mot Gunder Hägg från Gefle IF hade han inte en chans utan fick stryk med klara fem sekunder.

Det såg alltid så lekande lätt ut när Gunder ryckte ifrån konkurrenterna. Men just det här loppet tog hårt på hans krafter.

– Jag var helt slut när jag kom i mål, berättade han. Så slut att om någon sagt till mig att jag var död så hade jag trott honom.

Under resten av sommaren turnerade Gunder runt i USA och sprang ytterligare sju lopp mot landets bästa löpare. Han vann samtliga och nyhetsbyrån Associated Press blev så imponerad att de utnämnde ”Gunder the Wonder” till världens bäste idrottsman.

Efter hemkomsten till Gävle hyllades han vid en stor gala på Strömvallen och nu fanns det krafter igång för att resa en staty över honom. Idén genomfördes också och och efter många och krångliga turer kunde Olof Ahlbergs ”Löparen ” avtäckas utanför Strömvallen. Men då hade motivet för länge sedan flyttat till Malmö för att arbeta i en herrekipering. Gunder Hägg lämnade Gävle sent på hösten 1943 och kom att slå ytterligare fem världsrekord, fyra individuella och ett i stafett.

Arrangörerna drog in enorma pengar på dessa Hägg-galor, som tävlingarna kallades. Särskilt när han mötte Arne Andersson, som med sina fyra världsrekord var nästan lika duktig. Så de två tyckte det var helt i sin ordning att även de fick en liten del av kakan. En krona metern var den ungefärliga taxan.

Under kriget hade Svenska friidrottsförbundet sett mellan fingrarna när det gällde sådana här extrainkomster, men plötsligt blev det hårdare tag och på våren 1946 stängdes Hägg, Andersson och ytterligare ett par löpare av på livstid för att ha brutit mot de strikta amatörbestämmelserna.

De som granskade Häggs affärer kom fram till att han genom åren tagit emot 34 000 kronor från olika idrottsföreningar. En summa som enligt Hägg själv var på tok för låg.

– Det handlar nog snarare om 150 000 kronor, förklarade han.

Det sägs att Gunder Hägg inte blev särskilt ledsen eller upprörd när han fick höra domen. Han hade nog börjat bli mätt på framgångarna och på det här sättet kunde han sluta med flaggan i topp och med gällande världsrekord på 1 500, 2 000, 3 000 och 5 000 meter samt på en, två och tre engelska mil.

Gunder Hägg blev kvar i Skåne där han avled i november 2004, 85 år gammal. Sina sista år tillbringade världens bäste löpare i rullstol på ett äldreboende.

Mer läsning

Annons