Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hälsa trotset välkommet – det är bara en sund utveckling

Har din jollrande ängel plötsligt förvandlats till ett skrikande och sparkande viljemonster? Bara lugn, det ingår i ditt barns utveckling.
– Barnet visar sin egen vilja och det är bara sunt, säger barnpsykologen Marie Carlsson.

Annons

Många tänker på trotsåldern som något negativt men det är faktiskt ett tecken på självständighet.

– Trots låter så negativt. Jag tycker hellre att man ska prata om utveckling, för det är precis vad det handlar om, säger barnpsykologen Marie Carlsson.

Barnet vill ha mer självständighet, samtidigt som banden till föräldrarna stärks och det skapar frustration. Små barn kan också bli ilskna om de inte är starka nog eller har tillräckligt utvecklad koordination och finmotorik för att klara en uppgift. Trots är inget genomtänkt från barnets sida utan en kraftfull viljeaktion, ett sätt att kolla hur långt man kan gå förklarar Marie Carlsson.

– Det finns olika åldrar där barn upptäcker att de kan påverka sin omgivning med sitt beteende, ofta sker det första gången vid två- eller treårsåldern. Det sammanfaller med att barnet kan prata ganska bra.

Enligt Marie Carlsson är det avgörande hur föräldrarna bemöter barnets beteende.

– Ju mer uppmärksamhet du ger ett visst beteende ju mer får du av det. Visa förståelse och försök att ha tålamod men var samtidigt bestämd och undvik att hamna i en argumentation.

– Det vanligaste misstaget många gör är att de pratar för mycket med sin tvååring och tror att barnet förstår mer än vad det faktiskt gör. Bara för att barnet börjat prata innebär det inte att han eller hon kan argumentera som en vuxen. De är sårbara och det kognitiva är inte utvecklat.

Om ni till exempel är i en affär och barnet bråkar och vill ha godis bör du ändå sätta gränser. Om det är ett litet barn, lyft bort det och var bestämd på rösten, ge en kort och tydlig förklaring varför.

– Det är helt naturligt att kunna visa sin vilja men man måste också få en gräns. Ingen mår bra av att bara leva ut allt.

– När man hamnat i ett sådant dåligt mönster att man stöter bort sitt barn och nästan hatar det, då ska man absolut söka hjälp. Det kan hända om man förstärker det negativa alltför mycket. Men för de flesta passerar det här bara som en utvecklingsfas.

Mer läsning

Annons