Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Häpet lyssnade jag på dotterns ambitioner

/

Jag är uppväxt i en tid då det bara fanns två kanaler på tv.

Annons

Det var tecknat en gång om året då det var Kalle Anka på julafton.

På vardagarna efter skolan kunde man sitta och titta 5 eller 10 minuter på tv-klockans sekundvisare som sakta snurrade runt runt bara för att vänta på programmet Språka på serbokroatiska eller Ykköskannava. Man bara satt där och tomglodde rätt in i tv:n, tittade bara på en klocka som tickade. Sådana här saker är omöjliga att förklara för en youtube-generation.

Synen på barn var väldigt annorlunda. Saker bestämdes över huvudet på en och sedan anpassade barnet sig till det läge som var bestämt.

Nu har man utvecklingssamtal med femåringar. Det här skulle ha varit en omöjlig löjlighet när jag var i samma ålder, men i dag är det ett väldigt viktigt och allvarligt samtal. Innan jag gick till skolan med min dotter skulle jag intervjua henne och skriva ner vad hon ville bli bättre på, sedan skulle vi diskutera sakerna med skolan.

Jag har ju själv haft utvecklingssamtal några gånger och ska jag vara helt ärlig har samtalen mest känts som att jag har pratat och pratat och chefen mitt emot mig har tänkt för sig själv, jag hör vad du säger men skiter fullständigt i vad du tycker. Men, man blir lyssnad på och gnäller lite mindre den närmaste tiden efteråt. Som kylspray på ett benbrott.

Men kanske har jag haft för höga ambitioner i mina utvecklingssamtal, kanske har jag hoppats på för stora förändringar. Kanske skulle jag lagt mig på en mer rimlig nivå. Som femåringarna i min dotters klass.

Min dotters bästa kompis Ninna berättade med allvarlig min om sin akilleshäl och svaghet, hon ville bli bättre på att rita glassar. Hugo ville bli bättre på att stå på ett ben och Katarina vill bli bättre på att göra sandtårtor. Vi satt där alla runt bordet i olika grupper, föräldrar, barn och skolpersonal. Det lyssnades, antecknades och det ställdes följdfrågor som, Hugo, vad tror du att du behöver göra för att bi bättre på att stå på ett ben? Ninna, hur ska du bli bättre på att rita glassar tycker du själv? Alla barnens ambitioner var väldigt konkreta och handgripliga utom en, min dotters.

Vid intervjun med henne frågade jag, som det stod i formuläret, vad hon ville bli bättre på. Då tittade hon på mig och med allvarlig min sa hon:

– Jag vill bli bättre på att trösta.

Jag blev lite förbluffad och frågade varför, och fick svaret:

– För att mitt hjärta känner att det vill bli bättre på att trösta människor som är ledsna.

Nu fick ju pappa naturligtvis en tår i ögat och började fundera om Messias kanske var en kvinna denna gång. Nedstigen till jorden, till mig att förvalta för att hon sedan skulle hela och välsigna denna gudsförgätna värld.

Men jag väcktes strax ur denna vision när hon adderade sin ambition att också vilja spotta längre. Konstig nog ställde varken jag eller skolan frågan vad hon trodde att hon behövde göra för att uppfylla den målsättningen.

Mer läsning

Annons