Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

HELENA NYMAN: Det är ingen lag, det är eget ansvar

Annons

LÄS OCKSÅ: Ulf Ivar firar 50 år med streck: "Det är viktigare än någonsin att vara satirtecknare"

Ulf Ivar Nilssons teckningar har varit en del av Arbetarbladet i 50 år. Inte sällan ser man en gulnad ruta klippt ur tidningen sitta fastnålad på anslagstavlan på ett kontor eller i fikarummet. Någon på arbetsplatsen har tyckt att han träffat mitt i prick.

Det får gärna handla om byråkratiska tjänstemän i statlig förvaltning som tänker så fyrkantigt att det blir lika roligt som absurt. Den lilla människan som slåss mot den stora myndigheten. De teckningarna går ofta hem.

I en enda ruta lyckas Ulf Ivar fånga en hel situation. Han beskriver själv teckningarna som debattinlägg som klaras av på fem sekunder. De är enkelt tecknade, fåordiga men säger samtidigt mycket om vår samtid.

I dag är det vernissage på en utställning på Fängelsemuseet i Gävle, där han visar upp delar av produktionen under 50 år. Du kan läsa mer om det i dagens Arbetarbladet.

Vi tar det för självklart att Ulf Ivar driver med det han vill. Politiker, tjänstemän, präster, företagsledare, läkare, poliser, lärare eller vad det nu är. Och fenomen som den globala uppvärmningen, tiggeri eller rasism.

Att inte närmare behöva tänka på vad man skämtar om är - som vi vet - inte längre läget och definitivt inte överallt i världen. Efter publiceringarna av Mohammedteckningarna i Jyllandsposten och massakern på den franska satirtidningen Charlie Hebdos redaktion förra året har satiren hamnat i fokus. Det var inte många som kände till tidningens karikatyrer av politiska makthavare och religiösa ledare innan tolv medarbetarna mördades.

Följden blev en polariserad strid där ytterligheter står mot varandra; yttrandefrihet kontra censur. Och frågan väcktes förstås var gränsen går för vad man får skämta om. Och med följdfrågan; Är du för eller emot oinskränkt yttrandefrihet?

I Sverige lutar vi oss mot den lagstadgade rättigheten att uttrycka oss i tal och skrift. Den är fundamental för inte minst tecknare, journalister, författare och samhällsdebattörer. Tryckfrihetsförordningen, som firar 250 år i år, utfärdades 2 december 1766 och var den första i världen som skyddade yttrandefriheten i lag. Det gör att Sverige i dag är ett öppet och demokratiskt samhälle där det är möjligt att framföra sin åsikt utan att kastas i fängelse. Det är grunden för den fria pressen.

För att återknyta till Ulf Ivars teckningar är det ändå jag som ansvarig utgivare för Arbetarbladet som har ansvaret när vi väljer att publicera hans tecknade rutor. Även om jag har tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen i ryggen för att vi ska kunna tjäna som nyhetsförmedlare, följer vi inom svensk media de etiska reglerna för press, radio och tv.

Det är ingen lag – utan ett självpåtaget ansvar för att bland annat skydda enskilda personer mot det lidande en publicitet kan leda till. Pressetiken är något – ska man komma ihåg – som långt ifrån alla som publicerar sig digitalt, i bloggar och i sociala medier känner till. Än mindre håller sig till.

Mer läsning

Annons