Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hon sörjde kaninen i flera veckor

Annons

Ombord på färjan kom tårarna. Vi letade igenom hela bilen, men dotterns vita, tussiga mjukiskanin var spårlöst försvunnen.
När hon insåg att älsklingskaninen blivit kvarglömd på hotellet i Danmark, tilltog gråten.
Vi försökte trösta med att någon på hotellet säkert tagit hand om hennes kanin och kunde skicka hem den.
Men efter några telefonsamtal kunde vi konstatera att kaninen inte var återfunnen och omhändertagen.
Den gröna Lisebergskaninen som inköptes dagen därpå var visserligen en tröst, men den kunde inte ersätta ”Ninen”.

I flera veckor sörjde hon. Ofta på kvällarna, när det var dags att sova, funderade dottern över vad hennes saknade vän gjorde. Tillbringade den sina dagar på Legoland? Vem tog hand om henne? Var sov hon? Saknade ”Ninen” henne? Ibland kom det en tår mitt i allt grubblande.
Vi letade och letade efter en likadan kanin. Men det var aldrig någon som riktigt kunde uppfylla alla kriterier.
I höstas när vi var i huvudstaden hittade hon till slut en söt kaninkusin.
Hon slöt den i sin famn som om hon aldrig ville släppa taget. Sökandet var över.
Vi kunde pusta ut.

Mer läsning

Annons