Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ingen vill ha bara Mulle i tidningen

/

Det ringer på redaktionen. ”Hej. I morgon visar våra förskolebarn upp lerfigurer som de gjort under hösten. Jag tycker ni ska skriva något positivt för en gångs skull. Annars är det ju bara negativt i tidningen”.

Annons

Så här kan det låta när folk kontaktar oss. Det har slagit mig att det framför allt är på skolor och dagis som många har uppfattningen att vi bara skildrar elände.

Jag tycker att uppdelningen mellan positivt och negativt inte går att göra. Vi journalister resonerar aldrig så och hur något uppfattas beror ju faktiskt på vem du frågar.

Är det negativt att vi skriver att en kommun inte vill bygga handikapp- rampen så lilla Emma på egen hand kan ta sig in i skolan? Många svarar nog ja på den frågan.

Är det negativt för Emma att vi skriver om det? Nej, tvärtom. Vi uppmärksammar ett problem och i bästa fall kan en tidningsartikel göra livet lite lättare för henne.

Samtidigt som jag vänder mig mot kategoriserandet förstår jag den uppdelning människor gärna vill göra i bra–dåligt, rätt–fel eller som nu positivt–negativt för att det som händer i samhället ska bli lite lättare att förstå. Handikapprampen hamnar i det negativa facket medan en trevlig skogsutflykt med Mulle självklart är positivt.

Även om jag skulle köpa resonemanget håller jag inte med om att Arbetarbladet är så himla mörk och dyster som vissa uppenbarligen uppfattar oss. Många av läsarna missar de trevliga inslagen. Det är småttingarnas spring runt den sommargröna majstången, redovisningen av det jätteambitiösa skolarbetet om däggdjur i vatten eller författarbesöket som inspirerar barn att börja läsa. Den här typen av artiklar vimlar tidningen av. Jo, det är säkert. Och tidningen ska vimla av dem eftersom det är viktiga vardagshändelser på dagis och skolor vid sidan om minskade resurser, färre lärare och större barngrupper.

Ibland när jag har en tipsare i örat med samma uppfattning som här ovan brukar jag ta några exempel på lättsammare artiklar som vi haft den senaste tiden och förvånansvärt ofta har de passerat spårlöst förbi i tidningsläsandet. Kanske beror det på att vi tog bilder på barn i Älvkarleby och tipsaren i telefonen ringer från Hofors och därför har hon missat det. Eller så är det så enkelt att man bara minns det sensationella medan friluftsdagen där Gävlelever släpper ut fjärilar faller i glömska.

Uppfattas vi som skildrare av elände måste vi naturligtvis reflektera över det. Samtidigt gör vi det du som prenumererar på Arbetarbladet förväntar dig; tar upp angelägna och viktiga frågor. Ingen vill ha bara Mulle i tidningen.

Arbetarbladet kommer att fortsätta skriva om nedskärningar som oroar lärare, elever och föräldrar. Arbetarbladet riskerar därför att fortsätta uppfattas som negativ och då är det smällar vi får ta.

Mer läsning

Annons