Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag är en tjatmorsa

Det är både frustrerande och utmattande att tjata, ändå gör jag det. Jag är en riktig tjatmorsa, en sådan som man skulle vilja stoppa in en fotbollsstrumpa i munnen på för att få tyst på henne. Men det verkar vara en inbyggd reflex, tjatet alltså, något som följer med föräldraskapet.

Annons

När knoddarna väl börjar röra på sig för egen maskin sätter också tjatreflexen in. Farorna lurar överallt. Vassa hörn, livsfarliga trappor, dörrar som gärna klämmer små barnfingrar, heta spisplattor, trottoarkanter och bilar. Vissa dagar känns det som att nej är det enda som kommer ur min mun.

Morgnarna är nog värst eller snarare jag är som värst för då går alltid autopiloten i gång. Du måste gå upp nu, kom nu gullhjärta, upp och hoppa, vad vill du ha för frukost, juice, macka, yoghurt, bananslantar, du måste äta, ät din frukost, ät upp din frukost nu, ät någonting, om du inte äter upp din frukost orkar du inte leka, du måste äta, har du inte ätit upp din frukost än, ät, vi måste gå nu snart, har du fortfarande inte ätit din frukost, då får du borsta tänderna nu, borsta, uppe och nere, borsta tänderna längst bak också, jackan, jackan, ta på dig jackan, dra upp dragkedjan, var har du lagt mössan, var är mössan, du måste ha mössan, okej ta kepsen, fingervantar, vantar, det är kallt ute, väskan, har du tagit väskan, ta väskan, kolla om bananen ligger i väskan...

Tjatmorsan has left the building (med de söndertjatade kidsen i släptåg).

Jamen, det tar aldrig slut. Jag låter som en sönderspelad lp-skiva. Och det är ju inte bara om morgnarna som det tjatas. Datorn är ett ständigt tjatämne eller i bilen när ungarna sitter och tjuvnyper varandra och trycker ned fönsterrutorna, när de kör rally med barnkundvagnarna i mataffären och krockar med frysdiskarna, när de skrålar egenkomponerande pruttsånger på allmän plats eller leker kraschande helikoptrar under köksbordet hemma hos min mormor och morfar.

Jag fattar inte varför jag fortsätter för det hjälper ändå inte hur mycket jag än tjatar. Det bidrar möjligen till att barnen får en mycket selektiv hörsel.

Det är ju bara att gå till sig själv. När mina föräldrar tjatade på mig stärkte det mig bara att göra tvärtom och det jag själv tyckte var rätt.

Så jag ska nog testa något nytt och stoppa en strumpa i munnen.

Mer läsning

Annons