Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag erkänner: Jag har använt Babybjörn

Annons

Okej, jag får väl erkänna med risk för att i evig tid bli hånad och föraktad av militanta sjalbärare: Jag har använt Babybjörn.

När jag fick mitt första barn för snart sex år sedan var han gnällig och ville helst bli buren. Hela tiden. Han kom inte till ro i sängen och han gallskrek varje gång som vi lade ned honom i vagnen. Sov gjorde han allra bäst på mitt eller pappans bröst.

I en månad stod vi ut, sedan köpte vi en svart bärsele från Babybjörn. Den var svindyr men det visade sig vara en god investering. Jag kunde bära honom på magen men ändå ha händerna fria. Vardagen blev så mycket enklare. Vi kunde till och med gå promenader eller strosa i affärer utan att knodden skrek sig blå. Vilken befrielse.

En sjal hade säker fungerat lika bra, kanske ännu bättre men någon bärsjal hittade inte vi i babybutiken.

Några år senare kom lillasyster. Hon somnade var helst man lade henne: sängen, soffan, bilen, vagnen eller på en säck potatis. Inga problem, hon bara jollrade och slog ihop ögonen. Bärselen blev mest liggande i en trasselhög.

Förra sommaren hittade jag en bärsele som man har på ryggen, den ser ut som en ryggsäck, på en loppis för 20 kronor. Och den har vi använt mycket, särskilt i fjol när vi plockade bär och svamp. På ryggen somnade hon snabbt av allt skumpande och den friska skogsluften.

Jag har ingen aning om vad som är bäst i utbudet av bärselar och sjalar. Men nog vore det kul om Babybjörnföräldrarna och sjalföräldrarna bildade gäng, skaffade tatueringar och muckade med varandra på stan och battlade mot varandra med bebbarna på magen. Jag vill inte uppmuntra gängbråk, jag säger bara att det skulle vara lite kul.

Mer läsning

Annons