Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag får tapyttesteg motett modigare liv

Annons

Skulle du också vilja våga mer? Undanflykterna staplas på varandra: ”Nja, det passar inte så bra just nu. Jag ska bara betala av bilen. Kanske när konjunkturen vänder. Jag gör det när barnen blivit stora eller när jag får tillbaka mina mjölktänder.”

Det är lätt att bli bekväm, rentav feg. Ofullbordade beslut och försuttna chanser kan leda till en känsla av att man står stilla. Då brukar bitterheten och missunnsamheten krypa sig närmare.

En trygghetsknarkare som jag är knappast rätt person att uppmana andra att ta tillvara på livets möjligheter. Det kan vara påfrestande att carpe diema sig fram i tillvaron.

Ibland har man skitdagar helt enkelt, som man banne mig inte vill fånga utan helst bara pula ned i komposten och snabbt gå vidare.

Men jag kan inte heller tänka mig något värre än att ligga på dödsbädden och ångra allt som man ville göra men aldrig gjorde. Och då är det verkligen försent.

En god vän till mig fattade nyligen ett livsavgörande beslut. Hon och hennes sambo bestämde sig för att ta med sig barnen och flytta långt härifrån.

De tog sig en funderare på vad som var viktigt för dem, på riktigt. De hade tröttnat på att alla pengar och all tid försvann in i ett alldeles för stort hus, när de egentligen mycket hellre ville resa och umgås med sina barn.

Familjen sålde sitt vackra hus som de ägnat åratal på att renovera och inreda.

I helgen gick flyttlasset norrut. Villan byter de mot en trerumslägenhet. Genom flytten får de ett billigare boende och de slipper de dagliga pendlingskostnaderna.

De får både tid och råd till att äntligen förverkliga sina drömmar.

Sådant tycker jag är modigt.

Jag får väl försöka att ta pyttesmå steg mot ett modigare liv fyllt med nya utmaningar. Jag kan ju börja med att lära mig äta sill. Vad är det värsta som kan hända?

Mer läsning

Annons