Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag föredrar att läsa en tidning på toa

/

Vi är dödsdömda.
Det får vi som jobbar på Arbetarbladet och andra tidningar ofta höra.

Annons

Tidningar är gårdagens nyheter på gammaldags papper som till höga kostnader bärs ut av trötta tidningsbud.

Och vem läser tidningar när vi har webbar, bloggar, communities och andra digitala torg?

Svaret är: Rätt många faktiskt.

När Arbetarbladet gick över till två delar 5 februari fanns det en bild på förstasidan där jag råkade synas rätt tydligt.

Jag och min nyhetschefkollega Ulla Ejemar står och håller upp var sin tårta och ser glada ut på bilden.

Plötsligt var man nästan en kändis.

– Jag såg att du var i tidningen, sa många med ett leende.

För på något sätt är det fortfarande mer värt att vara på en bild i tidningen än att figurera i den digitala rymden.

Internet är fantastiskt men ger mig en känsla av en sorts svart hål utan slut och utan början som slukar allt som kommer i närheten. För att inte tala om källproblemet – vem är det som skriver på nätet?

En tidning har en början och ett slut och det kommer ett nytt exemplar i morgon. Och våra journalister har en trovärdighet som de står för.

Arbetarbladet har många läsare varje dag. Den senaste räckviddsundersökningen, som det så vackert heter, visade att 64 000 personer i genomsnitt läste tidningen varje dag.

Jag kollar nätet varje dag och har till och med startat en blogg. Min dotter som är 17 tar med sig sin bärbara dator när hon går på toaletten.

Jag föredrar tidningen.

Mer läsning

Annons