Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag har funnit meningen med livet

/

I skogen bakom Stigshöjden hittade jag i torsdags en halv hink blåbär – och under en risbuske bakom en sten någonting mycket större.

Annons

Sommaren är alltid tid för just de stora frågorna. Vad är meningen med livet? Vad är lycka?

Naturligtvis har det med ledighet att göra. Plötsligt finns tid att fundera på ett sätt som sällan finns i vardagen.

Jag vet: man kan inte mäta lycka. Det som gör mig glad gör inte dig glad. Att snickra en veranda är avkoppling för dig men skulle vara rena mardrömmen för mig. Och så vidare.

Men jag har hittat ett sätt att mäta lycka. Faktiskt. Under min säng ligger nämligen en batteridriven leksak och gör mig lycklig.

Nej, det är inte en sådan leksak.

Ja, om man nu inte av någon anledning går igång på blodtrycksmätare. Det är nämligen en sådan som ligger där. Det allvarliga syftet är naturligtvis att jag vill kolla mitt ibland för höga blodtryck för att inte på sikt dö i stroke som pappa – men den positiva biverkningen är att man på något sätt kan mäta lycka.

Om jag, till exempel, har försökt få igång vår nyinköpta trimmer och misslyckats med det, åkt till Plantagen i Hemlingby och frågat vad jag gör för fel, åkt tillbaka, inte fått igång den ändå, svurit, suckat, ja, då ser jag det på blodtrycksmätaren på kvällen.

Det står inte ’Hata trimmern’ i displayen men väl 182/98.

Samma sak om jag har stressat i jobbet.

Mätaren berättar det glatt.

178/101.

Men nu är det semester och även det ser jag på mätaren. I takt med att alla måsten betas av eller försvinner går blodtrycket ner. Till och med att klippa gräs är helt okej, nästan skönt, om man inte har hundra andra saker som borde göras.

Man är gjord för att vara ledig, säger klyschan.

Och min blodtrycksmätare instämmer.

Förra året kom en bok som heter Gryning över Kalahari av författaren Lasse Berg. I den funderar han lite kring de stora frågorna och kommer fram till att den ursprungliga meningen med människans liv kanske är att ligga på en strand och småprata.

Det är väldigt bra sagt.

Tycker både jag och blodtrycksmätaren. Att det sedan regnar mest varje dag den här sommaren gör det i och för sig lite svårare att ligga i Harnäs eller Engeltofta och småsnacka om barnens kompisar, ombyggnationen på Stortorget, Gefle IF:s skadebekymmer eller vad man nu intresserar sig för.

Då kan man åka till Stigshöjden och plocka blåbär i stället.

Visserligen hade buskarna redan gåtts över både en och två gånger av mer professionella bärplockare men det fanns så det räckte för mig och yngsta dottern. Vi drack saft och plockade och bakom den där stenen hade inte de professionella varit.

Där fanns hur mycket blåbär som helst.

I alla fall med barnögon sett. Dottern tyckte jag var smart som lyfte risbusken så att vi kom åt. Jag började berätta om när jag var liten och plockade bär med min mamma och pappa – och just där och då kändes det som om jag hittade meningen med livet.

Småprat i blåbärsskogen.

Mätaren visade senare 132/72. Nytt personligt rekord. Aningen högre när bären rensades.

är frilansskribent och nås på

ola@ordklotet.x.se

Vore det inte

för myggen skulle han bli

professionell bärplockare.

Mer läsning

Annons