Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag knarkar bara begagnat

/

Annons

Jag har fortfarande ingen dator hemma. Jag betalar räkningar med hjälp av penna, miniräknare, kuvert och en grågul postlåda. När jag vill veta mitt saldo tar jag ut en lapp på bankomaten.
Jag har ingen ipod, ingen hårddisk-dvd och inga betalkanaler på platt-tv:n jag inte heller har. Jag har ingen espressomaskin, ingen sodastream, inte ens en dörrklocka faktiskt.
Jag är jämt så efter.
Utom nu. Nu är det plötsligt jag som befinner mig i framkant. Äntligen en trend jag leder och vet allt om: vintage, second hand, eller ja, bättre begagnat.
Jag är vintage-addict. Begagnat-beroende.

men billigt smakar också väldigt bra. Jag vet inte vilket centra i hjärnan som belönas när fingrarna febrigt och förväntansfullt klöser de Röda Skorna Med Klack Som Bara Kostar 40 Kronor Och Som – Titta! – Dessutom Har Min Storlek från hyllan.
Det är i alla fall ett litet förtjusningscentra som kippar efter andan när ögonen skickar upp signaler om en Liten Grön Handväska Med Finurligt Fack För Läppstift På Utsidan För Bara 25 Kronor. Och en Svart Scarf Med Vita Prickar För Bara 15 Kronor.
Ja, men en vitprickig scarf är ju en klassiker. Som man kan ha till jättemycket. Och när det är så här billigt kan jag ju köpa jättemånga kjolar och klänningar och blusar och skärp och byxor så att jag kan mixa och matcha ännu lite mer.
Det brusar i belöningssystemet; vilka fynd!

kommer. Dags att pigga upp sig med lite nytänkande. Men när scarfen ska på framför farstuspegeln känns det på något vis fel. Scarf? Har ju aldrig använt scarf förut. Scarf är ju inte jag på något sätt. Den börjar snart klia och åker av.
Grön handväska? Vad fan skulle jag med en grön handväska till? Upptäcker att den är för liten, kuvertet med räkningarna får inte plats utan att knölas till.
De röda skorna kan jag i alla fall ta. Då känner jag mig lite fin. Och klacken låter elegant när jag går.
Att de snygga vristbanden brännande skär in innan jag ens hunnit ut till bilen stod förstås inte ens finstilt på den lilla vita bedrägligt hemtrevliga prislappen skriven med blått bläck.

aldrig tresiffriga summor på de där prislapparna. Bara ljuvliga tvåsiffriga. Eller makalösa, helt oemotståndliga ensiffriga.
Prislapparna är så ofta en- och tvåsiffriga att klädskåpet förvandlats till en överdimensionerad, överpackad resväska. Det sticker ut ett axelband till höger, en väskrem till vänster och en skärpände vid golvet.
Inget av det sätter jag på mig när jag öppnar dörrarna på morgnarna. Det är jeansen från Gina Tricot och blusen från Indiska och väskan från Åhléns jag väljer, gång på gång.
Men det gör ju inte så mycket, för det andra var ju så kul att hitta, blev så färgglatt i skåpet, och så var det ju så billigt.
Till sist inser jag ändå motvilligt att det är dags att sluta lura sig själv och börja rensa. Det blev visst inte så miljövänligt heller fattar jag när jag sorterar i loppishög, återvinningshög och åka-runt-till-kompisar-och-fråga-om-de-vill-ha-hög.
Jag lyckas befria mig från nästan allt jag aldrig använt.
Utom mitt allra bästa fynd. Det måste jag absolut ha kvar.
Ett par vita pösiga byxor i linne med fickor på benen och dragsko i vristerna som är så vansinnigt sköna och mysiga och snygga.
Fast det får inte vara för kallt och regnigt när man har vita byxor, då känns det fel. Jag vill inte åka på picknick i dem för då blir de gröna, och jag vill inte ha byxor när det är soligt och varmt för då blir man inget brun om bena. På fest skulle jag bara spilla rödvin på dem, och blir det någon fin familjehögtid i kyrkan väljer jag nog klänning.
Men jag kan sätta på mig dem hemma och sno runt lite framför spegeln och tänka att det var kul att göra ett så himla bra fynd.
Men det skulle vara ännu roligare att hitta en färgglad topp att ha till.
Max tvåsiffrig.

nattchef på Arbetarbladet
som insett att en kasse second hand-fynd ger samma slags mättnad som mazarinen: tio sekunder i munnen, tio timmar i magen och tio år på låren. Fast nu är det tio sekunder i handen, tio minuter i bilen och tio år i garderoben.

Mer läsning

Annons