Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag slukade ostburgare och frossade i choklad

Matnojor brukar vara ett tydligt graviditetstecken. Plötsligt kan du vakna mitt i natten och höra hur majonnästuben i kylskåpet tigger om att få bli huvudingrediens i en maffig Scooby Doo-macka.

Annons

Skafferiet vill tömmas och chokladasken som egentligen skulle sparas till jul har plötsligt fått kort datum och skriker efter att bli uppäten av dig innan den förgås. Den gravida tillvaron kan lätt bli ett enda långt kafferep med dig som huvudgäst och det är så lätt att skylla på ditt tillstånd: "Bebben vill ha glass".

Jag kunde bli fantastiskt sugen på choklad under min första graviditet. Jag gillar choklad annars också men under graviditeten blev det ett sjukligt behov och jag fick abstinensliknande besvär om jag inte fick min dagliga chokladkaka. Men å andra sidan var jag ganska lättirriterad, varm och klumpig ändå- hela tiden. Jag kände inte igen min egen kropp. Benen svällde om jag stod upp längre än en kvart. Jag försökte intala mig själv att det var godare och nyttigare med morötter och bladspenat men det hjälpte inte, "bebben vill ha choklad".

Vid ett tillfälle hade jag planerat att äta fiskpinnar, potatis och rivna morötter till middag. Jag ville verkligen ha det men den blivande pappan hade helt andra middagsplaner. Det blev mer än vad jag kunde hantera. Jag hivade påsen med morötter i köksgolvet och började tjuta hysteriskt, som ett litet barn som behöver få sitt behov uppfyllt på momangen. Den blivande pappan blev vettskrämd. Han insåg nog rätt snart att det var lönlöst att gå en match mot en hormongalen motståndare som jag. Det blev fiskpinnar till middag.

Under graviditet nummer två kunde jag stoppa i mig vindruvor och ostburgare i omåttliga mängder. Ett kilo vindruvor om dagen var inga problem. Men så fick jag veta att vindruvor kunde sätta i gång förlossningen och då blev det tvärstopp. Jag övergick till ostburgare i stället, såna där små söta och salta. Varje dag på vägen hem från jobbet stannade jag till på en drive- in och köpte med mig en ostburgare eller två som jag slukade i bilen.

Det var väl inte så konstigt att jag gick upp 30 kilo.

Men om du nu går omkring med världens största mirakel i magen så är det väl klart att du får lägga dig till med vissa divalater. När ska du annars få tillfälle att få rojalistisk behandling, om inte när du är gravid?

Men det dumma är, när du nu ges tillfälle att "äta för två", att du inte alls kan äta så mycket som du skulle vilja. Barnet i magen skjuter upp din magsäck mot halsen och för mycket mat ger dig bara halsbränna. Typiskt.

Mer läsning

Annons