Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jag tycker ändå lite synd om Bodström

/

Först blev jag avundsjuk på Thomas Bodström.

Några bilturer genom ett vackert Sverige, träffar med experter och folk som visste. Sedan var familjegåtan löst, en timme på bästa tv-tid.

Annons

Det handlar förstås om Vet du vem du är? Programmet har fångat upp det växande intresset för släktforskning och kul är väl det?

47 procent av alla mellan 16 och 24 år skulle vilja släktforska. Vi som är äldre håller kanske redan på. Jag gör det i alla fall.

När jag såg Bodström flänga runt blev mina egna forskarmödor rätt pinsamma.

De hade i gengäld räckt till en tv-serie lång som Hem till gården. Och garanterat tråkigare.

I mer än tre decennier försökte jag klura ut vart mormors far tog vägen. Han steg upp en natt och smet ut genom dörren innan familjen vaknat. Ingen visste vart.

Om resultat skulle vara svaret på gåtan så var 29 år, 11 månader och 29 dagar av mitt forskande resultatlöst.

Men så hände det.

Helt plötsligt var det vägen som var mödan värd. Jag har lärt mig massor under resans gång, massor om Sverige för hundra år sen, om dem som flydde fattigdomen och sökte en framtid i ett annat land, om hur de reste och vilket liv som mötte dem.

Nu tycker jag lite synd om Bodström och de andra kändisarna som inte letar sig fram på egen hand, som inte får följa spåren och väva en levande historia runt dem som kom före oss.

Hur var det då med mormors far? 105 år efter den där natten spårade jag honom. Engelska sajten findmypast.com gav den sista pusselbiten. Han hade dragit till Amerika, sökt sig till San Francisco och varit med om att bygga upp stan efter den stora jordbävningen 1906.

Gubben ligger begravd i Olivet memorial park i San Francisco. Hans övergivna hustru vilar på Gamla begravningsplatsen i Gävle.

Mer läsning

Annons