Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kapten Windrufwas penningpåsar

/
  • GULDGOSSE. Jakob Windrufva var kapten på ett av grosshandlare Elfstrands fartyg och hade inte hört av sig på flera år när han plötsligt gjorde entré på rederikontoret i hemma i Gävle …
  • Ulf Ivar Nilsson

Småpojkarna i 1800-talets Gävle lekte i hamnen och klättrade på fartygen. Och på varven kunde de på nära håll följa hur skeppen växte fram, från de första yxhuggen ända fram till sjösättningen. De visste namnet på varenda detalj ombord och kände till hur de skulle användas.

Annons

Så fort grabbarna hade gått och läst, ja ibland ännu tidigare, tog de hyra som kajutvakter eller jungmän och långt in på 1900-talet tyckte mången Gävlebo att den som inte varit ute på sjön inte var någon riktig karl.
Pojkarnas mödrar var naturligtvis oroliga – för förlisningar och gula febern, för fall från riggar och frestelser i hamnarna. Men de visste också att sjön kunde vara en väg för en fattig gosse att komma upp sig i samhället. Bli styrman och kanske rent av kapten. Men de flesta som prövade på sjömansyrket tröttnade snart och mönstrade av för att ägna livet åt någonting annat – kanske med några snäckskal på en hylla och ett par spännande minnen att skryta med.


som han ofta kallades, var kung ombord. Eller Gud. Han bestämde över allt och alla: proviant, arbetsfördelning och destinationer, frakter och pengar. Han fungerade som läkare och präst, åklagare och domare. Och få vågade ifrågasätta hans beslut, hur halsstarriga och ogenomtänkta de än kunde vara.
En av skepparens viktigaste, och kanske svåraste, uppgifter var att ordna frakter åt fartyget i de olika hamnarna. Och eftersom han före telegrafens tid inte hade någon möjlighet att konferera med rederiet fick han sköta dessa affärer helt efter eget huvud.


skepparhistorier som cirkulerade i Gävle – och som bör räknas bland stadens kulturskatter – handlar om sjökaptener som stigit in på rederikontoret för att få sig en rejäl utskällning efter att ha varit borta med sina skepp i åratal utan att höra av sig.
En av dem hette Jacob Windrufva och var befälhavare på ett av Elfstrands många fartyg. Men medan redaren bråkade och gick på kom besättningsmännen in på kontoret i en lång rad och ställde ner tunga tygpåsar, med prydligt fastknutna etiketter, på golvet innanför dörren. Sedan försvann de för att återvända med ännu flera påsar medan redaren skällde och skepparen teg.
Till slut gick kapten Windrufva långsamt fram till dörren och hämtade så många påsar han kunde bära. Så stegade han fram till redarens bord där han tömde ut påse efter påse med klingade mynt samtidigt som han läste på etiketterna vilka resor och frakter det handlade om.
Nästan exakt samma historia berättades om den gamle grinige tobaksfabrikören och skeppsredaren Per Christian Rettig och en av hans kaptener. Men en historia behöver ju inte vara sann bara för att den föreligger i två versioner.


som kom hem och bokstavligen hällde guld över sina arbetsgivare stod högt i kurs. Och även om det finns det en liten historia från Gävles hamnkvarter:
Kapten Söderberg var befälhavare på fartyget Minerva som ägdes av grosshandlaren Pehr Ennes. Efter en framgångsrik långresa gick han och och väntade medan fartyget låg på Norra varvet för att få ett nytt däck. En dag när han inspekterade bygget upptäckte han att det var blåvirke i en del av plankorna och han beordrade att de skulle bytas ut. Varvschefen vägrade och efter ett häftigt gräl ryckte kaptenen till sig en yxa och högg sönder de missfärgade plankorna så flisorna yrde.
Byggmästaren vände sig då till Pehr Ennes och berättade om kaptenens utbrott och hur denne med berått mod förstört det dyra virke som rederiet kostat på.
– Jo, jo, svarade Ennes lugnt. Men kapten Söderberg ska inte ha något blåvirke på sitt däck. Och vill han sätta silverköl på Minerva och själv gå omkring i guldskor, så ska han få det också.
Inte heller den här skrönan tål någon mer ingående granskning. Under Pehr Ennes tid som redare fanns det fyra fartyg i Gävle som hette Minerva, men ingen av dessa ägdes av Ennes och ingen fördes av någon kapten Söderberg.

 

www.ulfivar.se

Mer läsning

Annons