Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kollektiv - ultimat boendeform?

Annons

Vilka fördomar har du om kollektivhus? Batiktryck, näbbstövlar, linsgryta, 68-vänster, progg, extrema miljöaktivister och övervintrade hippies?

Jag tror att Lukas Moodyssons film ”Tillsammans” har lämnat djupa avtryck i våra medvetanden, åtminstone jag hade vissa föreställningar. Men i huset Blomstret bor helt vanliga barnfamiljer, studenter, yrkesarbetande och pensionärer. Charlottas batikfärgade byxor var det enda hippieinfluerade som jag kunde hitta när jag var där.

Det som däremot slog mig är att kollektivhus borde vara den ultimata boendeformen för barnfamiljer, framför allt för ensamstående föräldrar. Rent tidsmässigt kan det vara svårt att förena yrkesliv och familjeliv. Att bo i kollektivhus skulle underlätta livet. Visserligen är det lite pyssel med gemensam matlagning och städning ibland, men tänk vad skönt att kunna sätta sig vid dukat bord efter att du har stressat hem från jobbet och flängt runt mellan fritids och dagis för att plocka upp barnen. Så befriande att slippa jaga fram pannor, köttfärs och potatisar medan barnens magar knorrar i kör. I stället får ni tid att spela spel tillsammans, baka pepparkakor, göra läxor eller leka en sväng i lekparken utanför.

Och vad lätt att ordna barnpassning. Barn och gamla möts naturligt över generationsgränserna och alla hjälper varandra. Man bor i egna lägenheter men har gemensamma utrymmen och ibland gemensamma aktiviteter. Den som vill dra sig tillbaka till sitt eget gör det utan att det är något konstigt med det.

Under småbarnsåren ska man bo så praktiskt och enkelt som det bara är möjligt och helst undvika alla måsten som ett eget hus medför. Om jag inte älskade mitt gamla, halvrenoverade sekelskifteshus så mycket skulle jag starkt överväga kollektivhus som ett boendealternativ.

Jag kanske sparar det tills jag blir pensionär i stället.

Mer läsning

Annons