Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Luciafirande i kortkort linne

Annons

Femåringen skulle lussa klockan sju på luciamorgonen på förskolan. Kvällen före hade jag plockat fram luciakronan, köpt ett nytt tärnljus, kollat alla lampor och batterier. Allt funkade perfekt. Jag hade till och med köpt sprillans vita strumpbyxor och letat fram ett rött sidenband som hon kunde ha i midjan. Det var bara lucialinnet kvar. Och det visste jag exakt var det låg. Men när jag drog ut lådan och vecklade ut det vita linnet, visade det sig vara en likpåse. Eller i alla fall en sån där vit klädpåse med dragkedja som man kan stoppa in kostymer och klänningar i, för att de inte ska bli dammiga (eftersom man så sällan använder dem). Något lucialinne såg jag däremot inte skymten av.

Utrustad med pannlampa gav jag mig ut på expedition i kallskrubben. Kartonger med julsaker, sparade babykläder och sommarkläder vajade betänkligt när jag slog mig fram. Jag snavade över fiskespön, fick en trunk i huvudet och trasslade in mig i en ljusslinga (vad gjorde den här inne, borde inte den vara framme) medan jag rotade runt i lådor och kassar.

Till slut gav jag upp. Orkade inte fullfölja denna strapatsrika upptäcktsfärd. Nu återstod bara förhandling. Jag försökte övertyga femåringen om att hon kunde vara tomte. Med luciakrona. Hon tittade först oförstående på mig, men insåg sedan betydelsen av det jag sagt och började storgråta.

”Jag vill vara en riktiga Sankta Luciiiiiiiiiiiiiiia”, brölade hon.

Jag började tafatt leta i utklädningslådan och hittade sjörövarkläder.

”En klappsnappare då, som Madame Bofvén?”

Vrålen tilltog i styrka.

”Julgran? Lussekatt? Snöprinsessa? Spindelmannen?”

Decibelmätaren slog i topp.

”Eller om vi tar vita strumpbyxorna, en vit blus och röda bandet, då blir det nästan precis som en Lucia?”

Tjutet avstannade. Hon funderade lite, nickade och torkade tårarna.

På Luciamorgonen var hon alltså klädd i ett korkort lucialinne med ett rött band i midjan som slutade nedanför knäna. Hon var så nöjd. Men egentligen hade hon kunnat vara klädd i vad som helst, för hon stod längst bak och tryckte mot ribbstolarna. Jag såg bara skymten av hennes luciakrona.

Snart är det jul. Traditioner kan få oss att göra de mest hysteriska saker. Det är lätt att säga att vi ska skruva ner förväntningarna. Högt ställda förväntningar skapar bara besvikelse Men gör ett försök. Ha en mer tillåtande attityd mot dig själv och din omgivning. Strunta i alla måsten och fira julen som du själv vill. Fråga ungarna vad de helst vill göra. Spela memo och käka tacos? Jamen gör det då.

Ha en riktigt god jul och gott nytt år!

Mer läsning

Annons