Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mannen med de lustiga statyerna

/
  • Kommunalarbetaren som dyker upp ur underjorden vid Nybroplan i Stockholm är K G Bejemarks hyllning till komikern Hans Alfredson. Statyn kom på plats 1967 och har titeln Humor.
  • Karl-Göte Bejemark kom från Storvik, men flyttade till Stockholm när han var arton år. Med sina humoristiska och lätt naiva statyer av framstående personligheter blev han en av 1900-talets mest kända svenska skulptörer.
  • Radioreportern Sven Jerring och Gefle IF:s världsstjärna Gunder Hägg tillsammans vid Radiohusets entré i Stockholm på ett konstverk av K G Bejemark.
  • Det finns två berömda statyer av skalden Nils Ferlin och båda har gjorts av K G Bejemark. Den här står vid Klara kyrka i Stockholm.
  • Ulf Ivar Nilsson

Professor K G Bejemark var 173 centimeter lång. Det är inget märkvärdigt med det, för det är ju varken långt och kort utan ligger rätt nära medellängden för svenska män födda på 1920-talet.

Annons

Men själv tyckte han att kroppslängden avslöjade något om människans karaktär – oklart vad. Så varje gång han avbildade någon ville han veta dennes exakta längd. Helst hade han nog velat göra som sin favoritmålare, fransmannen Henri Rousseau, även mäta avståndet mellan modellens ögon och notera hur många millimeter det var mellan näsroten och hakspetsen.

Bejemark var alltså ingen vanlig professor utan lärare vid Konstakademien och dessutom en av Sveriges mest kända och mest originella skulptörer. Och man behöver inte vara ett dugg intresserad av konst för att lägga märke till hans statyer – och minnas dem långt efteråt.

Mest berömda är kanske hans två skulpturer av poeten Nils Ferlin i naturlig storlek. På en av dem sitter skalden försjunken i tankar på en parkbänk i sin barndoms Filipstad, iklädd hög hatt. Och på den andra står han med uppdragna axlar och försöker tända en fimp i snålblåsten utanför Klara kyrka i Stockholm.

En annan av Bejemarks konstverk – som turister och stockholmare lägger märke till – föreställer Evert Taube. Trubaduren har placerats utanför sin favoritkrog Gyldene Freden i Gamla stan där han, gjuten i brons, lyfter på glasögonen och spanar efter en taxi. Det är en avspänd hyllning till vår store visdiktare, även om en och annan redan vid avtäckningen 1985 tyckte det skulle vara mer realistiskt med en skulptur av en taxi som stod och väntade på Evert Taube.

Vid Radiohusets entré i samma stad hittar vi en målad relief där radiolegenden Sven Jerring intervjuar den lika legendariske löparen Gunder Hägg. Reportern är mycket porträttlik vilken knappast kan sägas om Gunder Hägg, som kanske är mest intressant för oss lokalpatrioter för att det står GEFLE IF med vita bokstäver rakt över bröstet på hans blå träningsoverallsjacka.

Bejemarks konst präglas av en burlesk humor och när han 1990 tilldelades det prestigefyllda Sergelpriset konstaterade kulturgiganten Ulf Linde att belöningen gick till en skulptör med intelligens, känslighet och finess under ett lager av vulgaritet, som en bondfångare.

Humor är också namnet på det underliga konstverk som hindrar gångtrafiken på en trottoar vid Nybroplan i centrala Stockholm. Bakom en avspärrning från Parkförvaltningen lyfter en kepsprydd arbetare upp ett brunnslock i gatan och tittar upp på åskådarna. Gubben ser väldigt bekant ut, och det är ingen slump för Bejemark gjorde skulpturen som en hyllning till Hasse Alfredson när denne 1967 hade utsetts till Sveriges roligaste person. Visserligen bara av tidningen Bildjournalen, men ändå. Och statyn blev väl bara ännu roligare när sovjetisk tv tolkade den som en hyllning till arbetarklassen och såg den som ett vackert exempel på socialrealistisk konst.

Ni som vet att jag helst skriver om människor med anknytning till våra trakter har väl redan förstått att denne sällsamme konstnär kommer från Gästrikland. Jodå, Karl-Göte Bejemark var född 1922 i Ovansjö församling och uppvuxen i järnvägsknuten Storvik, där hans pappa Axel var stationsmästare. Under pojkåren trivdes han bäst på ortens biograf där filmstjärnor som Leslie Howard och Clark Gable inspirerade honom att bli både klädsnobb och storrökare.

Karl-Göte flyttade till Stockholm som artonåring, studerade vid Konstfack och 1958 – när han inte var så ung länge – slog ha igenom med en utställning på galleriet De Unga.

Vid den tiden var han mest intresserad av abstrakt konst och hans verk bestod ofta av vridna rör och vikta kopparplåtar. Men riktigt känd blev han inte förrän han på 1970-talet bytte stil, blev naivist, och började med sina mer eller mindre porträttlika skulpturer.

Bejan, som han kallades av sina vänner, har beskrivits som en man som alltid hade bråttom, som var intensiv och otålig. Och han hade en önskan få fortsätta i den takten för att dö knall och fall vid 100 års ålder.

Nu blev det inte så. K G Bejemark dog när han var 78 efter att ha tillbringat sina sista år på sjukhus.

 

Mer läsning

Annons