Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Med risk för att bli ungkarl trotsar jag frun

/

Annons

Julgranen ska kläs först kvällen innan julafton. Har man börjat läsa en bok måste man läsa ut den hur trist den än är. Och första semlan äter man på Fettisdagen.

Så är min lag.

Och jag hade verkligen tänkt vänta till Fettisdagen i år innan jag åt den första semlan. Men förra lördagen tryckte Öberg i sig en på Lido och jag tänkte på den i två dagar och till slut stod jag inte ut.

Tvärnitade utanför Bodins Bageri och köpte några.

Hem och där började den eviga diskussionen.

Fruns hobby är mat och bakning. I familjen är hon auktoritet. Säger hon att ugnen ska stå på 125 grader skulle jag inte drömma om att ställa den på 126. Hävdar hon att man inte kan blanda tonfisk och pasta blandar jag inte tonfisk med pasta. Tittar hon irriterat när jag hämtar pommes frites-krydda låtsas jag bara vara ute och rasta burken en stund. Hennes ord är min lag. I evighet. Amen.

Tills vi kommer till semlorna.

Då fattar människan ingenting.

Med risk för att bli ungkarl igen meddelar jag här och nu att jag föraktar hennes syn på semlor. Hon äter dem nämligen som de är u t a n varm mjölk. Hon anser till och med att det är snuskigt att se när jag sänker ner min semla i varm mjölk och låter botten luckras upp till den där porösa sörja som får mina ögon att tåras, smaklökarna att hjula av glädje och gör mig lyckligare än om Brynäs spöar AIK med 6–0, Järnkrok gör tre av målen och jag satt en tjuga på det.

Hon doppar inte bullar i kall mjölk heller. Och hon ser inte det vackra i att smält smör lägger sig som ett blänkande smycke ovanpå O’boyen, när man doppar limpmackor med ost i varm choklad.

Bullarna och limporna kan jag förlåta henne. Och jag skulle därför kunna låta det stanna med att jag i semmeltider tar tillfälligt grepp om hemmets gourmettron medan hon torräter sin småtrista semla.

Men. Nej.

Vi pratar om ett kulturarv här. Och vi pratar om en familj. Mina barn går på hennes linje och tror att semla med varm mjölk är något vidrigt som i princip bara jag och fyra pensionärer i Västerbotten äter, varav en var min farmor och hon är död sedan många år.

Därför kommer här en kort lektion. Semlan serverades redan på 1700-talet traditionellt med varm mjölk och kallades hetvägg efter tyskans ’heisse wecken’ (heta kilar, från den tid fastlagsbröden var formade som kilar eller kors). Det var först under andra halvan av 1900-talet som mjölken försvann när folk gick på konditori och låtsades att semlan var en bakelse.

Som Öberg på Lido i lördags.

Rätt svar, facit, sanningen är alltså att semla ska ätas med varm mjölk. Punkt slut. Nu skulle frun kunna kontra med att berätta att svenska kungen Adolf Fredrik i februari 1771 dog efter att ha ätit semla med varm mjölk. Faktiskt. Först ostron, hummer och surkål och sedan semla i varm mjölk och, pang tjong, så dog karln. Skalden Johan Gabriel Oxienstierna skrev efter det till och med att ”hetvägg bör drivas i landsflykt ur Sverige, sedan den begått ett kungamord”.

Nu är historia inte fruns starkaste sida så att hon har detta stöd vet hon inte.

”Är äckligt och ser äckligt ut”, räcker för henne.

Stackars människa.

Mer läsning

Annons