Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mediemogulen från Brattfors

/

Annons

Han startade med två tomma händer – och två vassa armbågar – i ett fattigt hem med tio syskon i Gästriklands skogstrakter. Och slutade sina dagar som en av de mest förmögna och mest inflytelserika människor vi haft i Sverige.

Han ägde landets största tidskriftsförlag, gav ut två av våra största dagstidningar, startade ett av världens mest lönsamma företag och tillhörde den absoluta toppen inom en lång rad idrottsgrenar.

Han bodde i ett palats i Stockholms mest exklusiva kvarter, hade en enorm sommarvilla i skärgården och kördes omkring i blänkande limousiner av en privatchaufför i ljusblå uniform med silverrevärer.

Han var österrikisk generalkonsul – och var mycket noga med att tituleras därefter. Men hans stora dröm i livet uppfylldes aldrig: att en gång bli utnämnd av kungen till överhovjägmästare!

Erik Åkerlund var en man med hårda nypor och ett sällsynt utvecklat sinne för affärer. Han var också känd som en fordrande arbetsgivare, och växte aldrig ifrån sina komplex från den fattiga barndomen.

Denne märklige man föddes 1877 i Brattfors utanför Ockelbo som äldste son till folkskolläraren Per Olof Åkerlund och dennes hustru Emma. Vid sidan av lärartjänsten drev fadern en liten firma som tillverkade skrivhäften som han med hjälp av fru och barn sydde ihop med nål och tråd om kvällarna. 1897 flyttade familjen till Gävle och då blev det ordentlig fart på affärerna. Sortimentet utökades och med tiden kom företaget att utvecklas till den välkända Gävlefirman Skrivrit.

Erik tog realen vid läroverket i Gävle 1888 och fortsatte sedan sina studier vid Borgarskolan. På fritiden arbetade han i faderns företag samtidigt som han sålde smör på Stortorget. Efter ett tag hade den unge affärsmannen sparat ihop till en enkel biljett till USA, men redan efter ett år var han tillbaka i Sverige. Nu slog han sig ner i Sollefteå och började sälja cyklar och symaskiner, en verksamhet som dock slutade i en snöplig konkurs.

1906 var Erik Åkerlund 29 år, nygift och bosatt i Göteborg. Sedan tre år tillbaka arbetade han som handelsresande åt ett småländskt pappersbruk.

En dag fick han syn på en dansk jultidning som hette Julrosor – och fick ett infall att själv ge ut något liknande. Men han behövde kapital och frågade en kamrat från värnplikten om denne kunde låna honom 600 kronor.

– Visst, svarade vännen, som hette Johan Petter Åhlén och ägde postorderföretaget Åhlén & Holm i Insjön. Och snart hade firma Åhlén & Åkerlund bildats.

Några månader senare kom tidskriften Julstämning ut. Den såldes i hela 112 000 exemplar.

Förlagets nästa produkt blev ett oljetryck av kungafamiljen, som med draghjälp av Åhléns katalog såldes i en mycket stor upplaga. Sagotecknaren John Bauers klassiker Bland tomtar och troll, som kom 1907, var också ett säkert kort.

Åkerlund visste precis vad folk ville läsa och specialiserade sig på att ge ut enkla, billiga böcker med spännande historier. Den första tidskriften, Vecko-Journalen, kom 1910, följd av Allt för Alla, Husmodern och Hela Världen. Varje år producerade man också arton olika jultidningar.

Förlaget hade nu flyttat till Stockholm och 1921 stod Erik Åkerlund som ensam ägare. Vår förste mediemogul insåg också tidigt radions betydelse, och lät en av sina toppreportrar, Sven Jerring, leda ett antal försökssändningar – två år innan statliga Radiotjänst fick monopol på den verksamheten.

Lika skicklig som Erik Åkerlund var att göra affärer och starta tidningar, lika skräckinjagande framtonade han för sin personal. Åhlén & Åkerlund hade nu över 1 000 anställda och alla var livrädda för högste chefen, som med otyglat humör skällde ut sina underlydande för minsta småsak. När Åkerlund reste någonstans sa man på förlaget att "generalkonsuln är borta och vilar våra nerver".

Anställningstrygghet var det inte tal om. En av Åkerlunds journalister, Ragnar Cederstrand, avskedades och återanställdes inte mindre än fjorton gånger under sin tid på förlaget.

Det finns också en historia om hur Åkerlund en gång sparkade en springpojke som stod och hängde vid kassadisken. Den hetlevrade direktören stack åt gossen två veckolöner, sextio kronor, och bad honom omedelbart lämna huset. Och det hade nog ynglingen ingenting emot – eftersom han jobbade på ett annat företag.

Men Erik Åkerlund kunde vara generös också, på sitt lynniga sätt. En gång dök han upp på kontoret sent en midsommarafton. Och överallt där det satt en förskrämd medarbetare och slet på oavlönad övertid, placerade han en midsommarstång i miniatyr på skrivbordet. Med en tusenlapp i toppen!

1929 kunde de hunsade medarbetarna dra en lättnadens suck. Erik Åkerlund led – som så många andra kejsarnaturer – av hypokondri och fick nu för sig att hans hjärta krånglade. Så han beslöt sig plötsligt för att trappa ner och sålde hela bolaget till Bonniers för 9,5 miljoner kronor. Något som han bittert ångrade så snart han kände sig bättre.

Erik Åkerlund var bara femtiotvå år och hade inte en tanke på att varva ner. I början av 1930-talet satsade han pengar i en liten emballagefirma som startats av Ruben Rausing, och som nu fick namnet Åkerlund & Rausing. Men vinsterna lät vänta på sig och den otålige Åkerlund sålde sin andel med en rejäl förlust efter bara något år. I dag är ett dotterbolag till Åkerlund & Rausing, Tetrapak, ett av världens mest lönsamma företag. Och Rausings arvingar räknas bland de rikaste i världen.

Under sex år på 1930-talet ägde Erik Åkerlund två av Sveriges största dagstidningar, Aftonbladet och Stockholms-Tidningen, därefter startade ett helt nytt tryckeribolag.

Mitt i allt detta hann Åkerlund också vara en sällsynt aktiv idrottsman. Som ung spelade han fotboll hemma i Gävle och blev tidigt intresserad av segling. Han lät bygga flera imponerande yachter. En av dessa tog olympiskt guld i Los Angeles 1932, med sonen Olle som besättningsman.

Den mångsidige direktören var också flerfaldig svensk mästare i curling, han introducerade squash och starbåtssegling i Sverige, körde motorbåt och åkte bobsleigh.

Han började också tidigt intressera sig för flotta bilar och i hans garage trängdes märken som Rolls Royce, Bentley, Duesenberg, Daimler, Isotta Fraschini och Hispano Suiza, de flesta med specialbeställda karosser från en leverantör i Stockholm.
Han var också en aktiv jägare och drog iväg på långa bilturer till Afrika och Asien, samtidigt som han var en av Svenska kennelklubbens ivrigaste medlemmar.

Erik Åkerlund levde ett magnifikt liv. Och fick en magnifik död.
Hösten 1940 samlade han några vänner till en middag vid sin sommarvilla på Dalarö. Någon bad honom blåsa en signal på sitt jägarhorn, så han steg han ut på terrassen, satte hornet till munnen och trumpetade en fanfar med sina lungors fulla kraft.
Minuten senare föll ihop medvetslös, drabbad av hjärnblödning. Och några dagar senare avled han på Röda korsets sjukhus i Stockholm.

Bildtexter:
KLASSRESENÄR. Erik Åkerlund kom från enkla förhållanden men blev en av Sveriges rikaste och mäktigaste män.

SMÖRJOBB. Erik Åkerlund startade sin lysande bana som affärsman genom att stå på Stortorget i Gäve och sälja smör. För pengarna han tjänade köpte han en biljett till Amerika.

MOTORLUSTJAKTEN Stella Marina var en flytande villa som segelentusiasten Erik Åkerlund lät bygga på 1920-talet. Den ritades av den kände båtbyggaren C G Petterson och blev, efter en ombyggnad, hela 28 meter lång och fem meter bred. Här ligger hon vid Södra Skeppsbron i Gävle. Ur Gävle stadsarkivs samlingar

NOBEL VILLA. I början av 1930-talet, när han utnämnts till österrikisk generalkonsul, lät Erik Åkerlund uppföra ett magnifikt palats i Diplomatstaden i Stockholm. Huset kom att kallas Nobelvillan och i dag bor här USA:s Sverigeambassadör. Foto: Ulf Ivar Nilsson

Mer läsning

Annons