Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mia visste inte om att hon var gravid

/
  • MOR OCH DOTTER. Mia Halldén hade alltid varit bestämd med att hon aldrig skulle ha några egna barn. Därför blev både hon och hennes omgivning chockade när Mia upptäckte att hon var gravid, två månader före förlossningen.  ”I dag har jag ändrat inställning. Maja är det bästa som har hänt mig, jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne”.
  • BÄSTISAR. Maja Halldén tar för sig av mammas hembakta kaka. ”Mamma du är bäst på att baka.”  Mia Halldén hade alltid varit bestämd med att hon aldrig skulle ha några egna barn. Därför blev både hon och hennes omgivning chockade när Mia upptäckte att hon var gravid, två månader före förlossningen.  ”I dag har jag ändrat inställning.

Mia Halldén upptäckte att hon var gravid när hon var i sjunde månaden.

– Jag hade inga planer på att bli mamma. Nu hann jag bara vara gravid i sju veckor innan Maja kom.

Annons

Mia Halldén hade bestämt sig, hon ville inte ha några egna barn. Hennes sambo Joakim Mattsson hade tre barn sedan tidigare och det passade Mia perfekt.

– Jag hade ingen längtan efter barn utan ville kunna göra vad jag ville och iväg någonstans spontant. Det låter kanske egoistiskt, men det var så jag kände då.

Men våren 2002 började Mia plötsligt gå upp mycket i vikt. Mia säger själv att hon alltid varit lite överviktig, men det är absolut inget som märks nu när vi sitter hemma i hennes kök. Hon gick med i Viktväktarna och började hårdträna.

– Jag gick en mil om dagen och gjorde situps varje dag, trots att det högg i magen.

Ned sex kilo

Det hjälpte inte, extrakilona satt kvar. Då tog hon en Nutrilett-kur och gick ned sex kilo. Men snart gick Mia upp i vikt igen.

I efterhand kan Mia skratta åt att hon inte kunde tyda kroppens signaler.

– Jag var ju kissnödig hela tiden.

Men hur kunde du inte märka att du var gravid?

– Jag hade ingen mens heller. Jag åt minipiller för att slippa mina besvärliga menssmärtor och med pillren försvann mensen helt och hållet. Sedan kan det förstås handla om förträngning, jag ville inte ha barn.

Det hände andra saker i kroppen. Mia fick en oväntad barnlängtan, något som hon aldrig upplevt tidigare.

– En god vän till mig fick barn i juli. Vi hälsade på och när jag såg den lilla kände jag plötsligt ett väldigt sug efter ett eget barn.

Då var Mia redan gravid.

Blev inte bra

På hösten uppsökte hon till slut en läkare för sina krämpor. Läkaren konstaterade att det var urinvägsinfektion och Mia fick penicillin. Men när kuren var avklarad mådde Mia fortfarande dåligt. Hon fick komma på återbesök.

– Läkaren rådfrågade en kollega och sedan frågade han om de fick ta ett graviditetstest. ”Det är lugnt, jag skyddar mig och tar mina tabletter punktligt. Jag är inte gravid”, förklarade Mia bestämt.

Efter en stund kom läkaren tillbaka, leende. Han klappade om Mia och sa:

– Lilla Mia, jag tror att det blir barn före jul.

Mia blev chockad av beskedet.

– Jag kunde inte fatta vad han sa.

Joakim som hela tiden hade misstänkt att Mia var gravid, skrattade bara och tog det hela med ro. Snabbt därpå blev det besök hos barnmorskan.

– När jag hörde galoppljudet började jag skratta för mig själv. Jag kunde inte tro att det var sant. Hur blev det så här?

Hon fick åka till Akademiska sjukhuset i Uppsala på ultraljud och där kunde man konstatera att Mia var gravid i vecka 30.

– Det sa mig ingenting. Jag visste inte ens hur många veckor man går.

Barnet för litet

Det visade sig också att det inte fanns något fostervatten kvar, att barnet var alldeles för litet och att Mia hade drabbats av havandeskapsförgiftning. Personalen tryckte ned henne i en rullstol och ville genast lägga in henne.

– Jag fick panik. Jocke jobbade borta i veckorna, hunden var ensam hemma och jag hade inte packat något.

Mia fick tillåtelse att åka hem och packa och fixa hundvakt, om hon lovade att komma tillbaka senast halvsju på kvällen. På sjukhuset stannade Mia fram till förlossningen. Blodtrycket mättes fyra gånger om dagen, det togs dagligen blodprov och urinprov, hjärtslagen kollades och sammanlagt gjordes 13 ultraljud. Samtidigt fick Mia stränga förhållningsregler om att hålla sig lugn och inte stressa.

– Det stressade ihjäl mig. Hur skulle jag kunna hålla mig lugn? Hela situationen var ju helt absurd. Jag skulle ju bli mamma!

Dessutom oroade hon sig över om hon hade skadat barnet.

– Jag hade ju levt som vanligt, inte som en gravid, och hade både rökt och druckit.

Barnet låg fel

Efter sex veckor på sjukhuset fick Mia nog av väntan och provtagningar. Hon ville bara åka hem. Då beslutade läkarna att Mia skulle förlösas med kejsarsnitt eftersom barnet låg felvänt.

– Allt var så overkligt och förvirrat. Jag var bedövad upp till bröstkorgen och helt groggy.

Förlossningen gick bra och barnet var friskt. Hon fick namnet Maja, efter Mias bortgångna mamma. Mia fick snabbt anpassa sig till livet som förälder. Babyprylar inhandlades raskt på Blocket. Den första tiden var tuff, Maja hade kolik och skrek hela nätterna.

I dag älskar Mia sin dotter över allt annat.

– Maja är det bästa som har hänt mig. Jag har ändrat inställning när det gäller barn. Men jag vill inte ha fler, det räcker med Maja. Det blir så mycket kärlek och oro kring ett barn.

Mer läsning

Annons