Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Min revisor skulle inte tro mig om han läste det här

/

Hennes ögon är glansiga och lyckliga. Det ser ut som de
frågar om vi har dött och kommit till himlen. Ögonen
ställer en fråga men munnen en annan: Är det detta
som är Barkarby?

Annons

Hon nästan viskar fram det sista, Barkarby. I fl era år har
hon tjatat och bett om att få komma till denna outlet och
äntligen har mamma blivit bönhörd.


Det är lönehelg och tyvärr är vi inte de enda pilgrimerna
som vallfärdat till detta köptempel för att fynda.
Liksom pilgrimer från alla religioner går vi också alla
i våra egna små introverta kupor till världar. Alla letar
vi med blicken efter det där klippet. Vi rycker och sliter
i klädhögar för att hitta plagget som är så billigt att det
känns som att jag lurat handlarn.


När vi äntligen åker därifrån försöker mamma med märklig
matematik förklara för mig att hon handlat för 1 600
kronor billigare än om hon handlat samma grejer hemma
i Gävle.


Med fullkomlig övertygelse i kroppspråk och röst påstår
hon på fullt allvar att hon därmed tjänat 1 600 kronor genom
att åka till Barkarby. Hon är frälst, det är inga tvivel om
det. Det var inte sista gången vi åker dit.


Jag försöker med ett lamt:
– Men hade du handlat allt det där i Gävle då?
Det biter inte, hon säger bara nä, men nu hade jag ju möjlighet att göra det och det blev 1 600 kronor billigare än i Gävle. Jamen… jag ger upp! Ingen idé. Jag är ju själv något av en vulgärmaterialist och älskar att shoppa. Men jag vill liksom göra det på mina villkor.

Det är något som händer med mig och min plånbok när vi kommer till sådana där tempel där man förväntas shoppa som en tok. Det liksom låser sig, jag drabbas av ett slags köpkramp som är väldigt ovanlig och mot min natur. Min revisor skulle inte tro mig om han läste det här men det är så. Framför allt outlet-ställen får mig att bli monetärt
blockerad.

Vi reagerar tvärt emot varandra, mamma och jag. Där
mamma tänker att hon lurat handlaren när hon handlar billigt
av dom, tänker jag tvärtom: Du ska inte tro att du kan
prångla på mig det här billiga skräpet som du själv inte vill
ha, mig ska du inte lura.


Kanske är det en generationsfråga. Min mamma tar
tillvara på erbjudanden och hon tar tillvara på det som
fi nns. Ingen mat får förfaras, allt läggs i burk eller sparas
i påse och fryses in eller äts till lunch dagen efter. Själv
har jag svårt att äta ”gammal” mat. På det viset är jag en
större miljöbov än jag väntat mig. Det lärde jag mig härom
veckan.


Naturvårdsverket uppskattar att de svenska hushållen kastar bort en tiondel av all mat varje år. Det var mig dom undersökt, kändes det som. Den tiondelen motsvarar omkring en miljon ton matsopor eller en halv miljon ton av växthusgasen koldioxid. Ingenting försvinner, allt bara sprider sig. Till Barkarbys köptempel kommer vi i alla fall att återvända och lägga oss att be för dess fötter om halva reapriset på allt i högen. Jag lovar också att bli bättre på att ta hand om maten och att inte ha bilen på tomgång med radion på när jag sopsorterar.


Mer läsning

Annons