Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mitt första kollo var pirrigt

Annons

Det var mitt allra första sommarlov. Jag var åtta år och skulle på kollo. Det var helt klart ett äventyr, men jag var inte säker på om jag skulle klara att vara borta från familjen i två veckor. Ensam.

Jag kände inte en enda unge på bussen. Vi åkte länge på serpentinvägar genom skogar, förbi ängar och kohagar. Kollot låg vid havet, omgiven av skog och klippor. När bussen skulle lastas av var det ett myller av barn och väskor. Pappa hade lagt min hostmedicin i ena gummistöveln. En pojke trodde först att det var hans stövlar, han utbrast argt och förvånat: ”Hallå, vem har lagt en flaska i mina stövlar?” Jag tyckte att det var otroligt pinsamt och vågade inte göra anspråk på dem.

Jag tillhörde skaran av de yngsta barnen på kollot och fick inte sova i den stora salen utan hamnade i ett mindre rum med våningssäng. Genom väggen kunde jag höra de äldre barnen lyssna på Gyllene tider och Noice på hög volym. ”Jag vill känna din kropp emot min”, skreksjöng de och frågade chans på varandra.

Dagarna fylldes med bad, brännboll, kanotpaddling och grillning. Måltiderna åt vi utomhus när vädret var fint och i den stora matsalen när det regnade. En kille brukade lägga döda flugor på sina morgonmackor. Han berättade att hemma gjorde alltid hans pappa precis så. Konstig farsa. Jag tänkte att det var nog tur att killen fick vara på kollo och slippa sin pappa ett tag.

På lördagarna cyklade vi i samlad trupp till kiosken som låg vid campingen några kilometer därifrån. Då passade jag på att köpa lakritspipor och jordnötsringar. I den branta backen före kiosken cyklade jag omkull en gång. Tjocka bloddroppar vällde fram från mitt knä och tårarna rann. Sedan fick inte jag susa utför den backen mer.

På helgerna fick familjerna hälsa på. Mamma tog med sig färskt korvbröd till mig för det tyckte jag var så gott och bra att ha om jag blev lite hungrig. Jag undrade mycket över hur de hade det hemma utan mig. Vad gjorde de? Tänkte de på mig?
Dagarna gick fort. Jag hade roligt på kollo, men det var skönt att komma hem igen. Jag var mallig över att jag hade klarat det.

Den här sommaren ska jag vara ledig länge, nästan ett helt sommarlov. Jag slår ihop semestern med några sparade föräldradagar. Det känns lyxigt. Jag föreställer mig att vi ska bada, ha picknick, cykla, åka på loppisrundor och njuta av ljusa sommarkvällar. Men jag vet hur det brukar bli. Arbetsläger är kanske inte rätt ord, men det är banne mig inte långt ifrån. Barnen kommer inte att ta någon större notis om mig. De kommer att vara fullt upptagna med att leka och ha roligt med sina kompisar. Mig söker de enbart upp när de är hungriga, törstiga, inte når översta facket i frysen (där glassen ligger), inte hittar vattenpistolerna och när de fått skrubbsår som behöver plåstras om. Att vara sambandscentral får bli min huvuduppgift i sommar, jag har förlikat mig med det. Det blir som mitt eget lilla kollo.

Ha en riktigt skön sommar!

Mer läsning

Annons