Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moa blev nedslagen och mobbad i skolan

/
  • MOBBAD.

Moa blev hon nedslagen av en kille i klassen medan två av hennes klasskompisar stod bredvid och tittade på.

- Jag kände mig värdelös efteråt och var rädd för att gå till skolan.

Annons

Moa såg fram emot att få börja på högstadiet.

- Jag trodde att det skulle bli tre roliga år.

Men hon blev retad, det var speciellt en kille.

- Den här dagen höll han på och drygade sig mot mig på lektionen och kastade suddgummin. Han hotade att han skulle slå mig på rasten men jag tog honom inte på allvar.

På rasten blev han våldsam.

Han knuffade in mig i ett skåp och tog tag i jackkragen och kastade ned mig på stengolvet. Sedan satte han sig på min bröstkorg så att jag inte fick någon luft.

Moa fick panik. Två klasskompisar stod bredvid men ingen av dem vågade ingripa. En annan kille kom förbi och frågade vad de höll på med.

- Han svarade att vi bara lekte och sedan släppte han mig.

Polisanmälde

Moas föräldrar polisanmälde händelsen. Moa blev sjukskriven en vecka. Hon hade smärtor i höften och fick uppsöka läkare. Skolan ordnade ett möte med killens föräldrar. Ett kontrakt skrevs där killen lovade att inte röra Moa igen.

- Men han var på mig i alla fall och spred rykten om mig. Många på skolan ifrågasatte mig och trodde att jag ljög om misshandeln.

Det blev jobbigt att gå till skolan och Moa var ständigt rädd för att han skulle göra illa henne igen.

- Hon ville inte gå i skolan och skyllde ofta på huvudvärk och magont, berättar Moas mamma.

Moa grubblade mycket.

- Jag kände mig värdelös och allt kändes hopplöst.

Men hon bet ihop och gick till skolan.

Jag ville visa att de inte hade makt över mig. Och det var ju viktigt att få bra betyg.

Varje dag ringde hon sin mamma från skolan.

Jag litade inte på att hon var trygg i skolan och ville att hon skulle ringa mig när hon kommit fram och när hon skulle hem, säger Moas mamma.

I åttan bytte Moa klass och situationen blev bättre.

- Jag fick arbetsro och kunde koncentrera mig på skolan. Han var fortfarande hotfull när han gick förbi mig i korridoren men jag var inte lika rädd.

Svagt stöd

Både Moa och hennes mamma tycker att stödet från skolan var svagt.

De har åtgärdsplaner och kamratstödjare men det räcker inte. Det behövs fler vuxna i korridorerna. Och kamratstödjarna är rädda för att de själva ska bli retade. Kamratstödjarna borde vara några som inte går på skolan, säger Moas mamma.

Nya vänner

Nu har Moa börjat på gymnasiet, hon har fått nya vänner och trivs bra.

- De är mer mogna på gymnasiet.

Det förekommer mycket mobbning på högstadiet, konstaterar hon.

- Folk är väl osäkra. Man måste vara på ett visst sätt och inte sticka ut för mycket. Det är nog många som mår dåligt men som inte vågar slå larm för de tror att det ska bli värre då.

Mer läsning

Annons