Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Moralens väktare i Esplanaden

/
  • SKOLFRÖKEN.  Den strängt religiösa Karolina Själander styrde sin flickskola med fast hand under många år. Våren 1914 sänkte hon betyget i uppförande för en hel klass sedan tre flickor inte uppfyllt hennes hårda krav.
  • VACKERT. Gamla Flickskolan vid Norra Rådmansgatan räknas i dag som en av Gävles vackraste                  byggnader. Den uppfördes på 1870-talet och här har flera generationer unga damer fått sin utbildning.
  • Ulf Ivar Nilsson

En uppskattad lärare kan nästan räkna med att få en blomma eller en liten present i samband med skolavslutningen. Men det hör inte till vanligheterna att skolbarnen reser en staty över sin fröken.

Annons

Ändå var det precis vad som hände i Gävle i november 1942, då man avtäckte en porträttbyst i Rådhusesplanaden med Karolina Själanders allvarsamma drag. Konstverket hade utförts av skulptrisen Ida Matton och finansierats genom en insamling bland flickskolans forna elever.

Fröken Själander är den mest kända av stadens kvinnliga skolledare. Men hon var inte den första. Redan 1859 anlände prostdottern Elsa Borg till Gävle för att på missionsförsamlingens initiativ starta en flickskola i guldsmeden Klings gård vid Kyrkogatan 15.

Under den första tiden hade hon bara tre elever så det var inte mycket till skola, utan kunde mer jämföras med de flickpensioner som funnits på olika adresser i Gävle sedan 1830-talet. Men antalet ökade och efter några år hade man 65 elever uppdelade i olika klasser.

Elsa Borg lämnade Gävle 1874 och det var då som den 33-åriga matematiklärarinnan Karolina Själander trädde in på scenen. Hennes föräldrar tillhörde stadens fiskarbefolkning och hon var född i Arnäs i Ångermanland där familjen vistades varje sommar.

Under vintrarna bodde Martin Själander med sin hustru, parets sex söner och enda dottern i ett vitt stenhus vid Västra Islandsgatan. Det står fortfarande kvar, nära Islandskällan bakom stadsbiblioteket.

Pappa Själander var inte bara fiskare utan drev också ett repslageri och handlade med linneväv och blev med tiden en förmögen man.

Karolina sattes tidigt i ”moster” Östbergs småbarnsskola på Islandet och kom som nioåring till mamsell Garneij vid Gammelbron innan hon några år senare var mogen för Bonne Amie Sundströms flickpension. Karolina var sällsynt vetgirig och det hon inte fick lära sig i skolan försökte hon läsa sig till i brödernas skolböcker.

Hon intresserade sig tidigt för väckelserörelsen och deltog i hemliga möten i Moster Forsslunds kök på Nedre Bergsgatan medan sådana frireligiösa aktiviteter ännu var förbjudna.

”Vi sutto innanför låsta dörrar”, berättade Karolina Själander långt senare, ”och jag tyckte det kändes så underligt att polisen när som helst kunde komma och anmäla oss.” Annars var hon inte känd som någon lagbrytare precis, denna gudfruktiga kvinna med sina högkragade mörka blusar och sin sedesamma hårknut.

Under en lång sjukdomstid i Stockholm – troligen handlade det om tuberkulos – fortsatte Karolina Själander sina självstudier i olika ämnen och när hon återvände till Gävle sökte hon upp lärarna vid Navigationsskolan som fick inviga henne i den mer avancerade matematiken.

Omkring 1870 anställdes hon av Elsa Borg men när hon sedan blev erbjuden att ta över hela skolan funderade hon ett helt år innan hon svarade ja. Hon började med att flytta hela verksamheten till sitt barndomshem och när lokalen där kändes trång efter några år hade hon hunnit bygga en ny skola vid Rådhusesplanaden.

Det var – och är – ett vackert hus i holländsk-tysk renässansstil, ritad av Stockholms-arkitekten Gustaf Sjöberg. Huset byggdes i två våningar med butiker i bottenplanet, skolsalar en trappa upp och fröken Själanders bostad under takåsarna på vinden. För att bekosta projektet sålde hon sitt föräldrahem och sköt till en stor del av sina ärvda pengar.

1865 hade en annan dam, Clara Lind, startat ytterligare en flickskola i staden. Hon gav bland annat lektioner i engelska och fick många elever. Skolan låg i Engwallska huset vid Nygatan 28 till 1879, då fru Lind flyttade till Uppsala. Hennes skola slogs då ihop med den Själanderska som nu döptes om till Förenade elementarläroverket för fickor. Ett namn som tre år senare ändrades till Högre flickskolan i Gefle. Men det hände också att gossarna i läroverket på andra sidan Esplanaden kallade Själanders skola för Hönshuset.

När det gällde att rädda sina flickor undan pojkarnas lystna blickar skydde skolans föreståndarinna inga medel. Signaturen Corinna i Svenska Dagbladet – som egentligen hette Greta Bohlin och bodde i Gävle som barn – mindes hur hon och några skolkamrater en gång hoppat i en snöhög så att deras cheviotkjolar flög upp en aning och blottade en bit av de långa mörkblå underbyxorna av ballongmodell.

Karolina Själander förebrådde flickorna på det bestämdaste, skälvande av indignation. Förstod dessa tolvåringar inte att åsynen av deras, i och för sig draperade, ben kunde göra att läroverksgossarna blev erotiskt uppeggade?

Gymnasieynglingarna ansågs i alla lägen vara mycket suspekta figurer och fröken Själander såg till att de båda skolorna aldrig hade rast samtidigt. Hon ordnade också så att det ritades ett streck mitt i Rådhusesplanaden och att den linjen inte fick överskridas från något håll under skoltid.

Man kan ju undra vad de tre flickorna i sjunde klass hade gjort när de på grund av ”allmänt dåligt uppförande” fick sina betyg sänkta på våren 1914. Det blev ett väldigt rabalder som ledde till att hela klassen kollektivt bestraffades. Och inte förrän föräldrarna hotat att vända sig till advokat och ta sina döttrar ur skolan ändrades beslutet så att endast 21 av de 30 eleverna fick sänkt betyg i uppförande.

Karolina Själander ansåg det självklart att hennes skola skulle genomsyras av kristna värderingar och hon gjorde energiska försök att omvända de elever som hon misstänkte att inte till fullo delade hennes religiösa övertygelse. Hon var också politiskt aktiv inom högern men inte mer konservativ än att hon 1903 var med och bildade Föreningen för kvinnlig politisk rösträtt i Gävle.

Hon pensionerade sig 1915 och inte förrän då fick skolflickorna börja säga ”fröken” till sina lärarinnor. Fram till dess hade tilltalsordet varit ”tant”.

Gävle stad tog över Själanders flickskola 1933 och fortsatte verksamheten till någon gång på 1960-talet.

Annons