Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Mysteriet med det borttappade huset

/
  • Borttappad byggnad. Kappsäcken var ett hus från 1700-talt som låg i korsningen Ruddammsgatan-Byggmästargatan. Det monterades ner 1950 för att bevaras åt eftervärdlen men är sedan dess spårlöst försvunnnet. Under sina sista år inhyste kåken en skrothandel.
  • Ulf Ivar Nilsson

Gävle kommun har slarvat bort ett hus – en värdefull kulturbyggnad från 1700-talet! Kåken försvann spårlöst för mer än ett halvt sekel sedan och i dag verkar ingen, varken på kommunen eller länsmuseet, ha en aning om vart den kan ha tagit vägen. Enda hoppet är nu att någon av Arbetarbladets läsare ska kunna skingra mystiken.

Annons

Den försvunna byggnaden låg i hörnet Ruddammsgatan–Byggmästargatan, bakom nuvarande Skattehuset. Den kallades för Kappsäcken, troligen för att den i viss mån såg ut som en gammaldags resväska med sitt brutna tak i gustaviansk stil.

Kappsäcken hade sällskap av en del andra gamla trähus i området, men i slutet av 1940-talet köpte byggnadsfirman Gottfrid Lindgren hela kvarteret för att riva och bygga nytt.

All annan bebyggelse mejades ner av grävskoporna, men när man kom till Kappsäcken sade kulturminnesvårdarna stopp. Av någon anledning ansågs just den lilla oansenliga kåken vara så värdefull att den måste bevaras åt eftervärlden.

Problemet var att huset stod precis där man skulle bygga en modern bostadsfastighet i fyra våningar. Så enda sättet att rädda den rätt fallfärdiga Kappsäcken var att flytta den till ett säkrare ställe. Byggfirman skänkte därför huset till Gävle stad som vid den tiden hade ett hembygdsråd som hyste planer på att skapa ett friluftsmuseum – ett stadskvarter i gammal stil.

Från början skulle detta reservat ligga i Boulognerskogen men planerna hade ändrats och nu var tanken att Kappsäcken skulle återuppstå i närheten av Sockerbruksladan vid Stenebergsparken på Brynäs. Dit skulle man också flytta några andra rivningshotade byggnader, bland annat det gamla Operahuset vid Södra Kungsgatan.

Så i november 1950 plockade man försiktigt ner det lilla huset vid Ruddammsgatan. Varenda stock och varenda bräda numrerades noggrant så att man skulle kunna bygga upp det igen, och att det då skulle återfå sitt forna utseende in i minsta detalj. Kanske bara lite mera rakt och rätvinkligt, för med tiden hade Kappsäcken sjunkit ihop aning.

När man en bit in på 1950-talet bestämde sig för att bevara några kvarter på Söder och skapa Gamla Gefle övergavs planerna på ett särskilt friluftsmuseum. Operahuset, som var Sveriges äldsta landsortsteater, jämnades med marken utan pardon. Men vid det gamla sockerbruket nedanför Staffanskyrkan låg Kappsäcken med alla sina beståndsdelar och väntade på återuppståndelsen, kanske täckt av en presenning till skydd mot snö och väta.

Men den värdefulla virkeshögen föll snart i glömska. Sista livstecknet hittar jag i en artikel i Arbetarbladet från december 1954. ”Hur ska det bli med den nedpackade Kappsäcken”? lyder rubriken och av texten framgår det att den då låg isärtagen och upplagrad vid Steneberg.

När jag försöker tassa vidare i de få spår som finns hamnar jag på stadsarkivet. Där finns ett PM från 1949 undertecknat av chefen för det som i dag heter Länsmuseet Gävleborg, Philibert Humbla, och stadsarkitekten Sven H Wranér. På uppdrag av kommunens hembygdsråd skissar herrarna upp det tänkta friluftsmuseet vid Stenebergsparken och nämner att ”det lilla hantverkarhuset från 1700-talet i kvarteret Rudan, är ett av de få norr om ån, som branden skonade. Det har ställts i utsikt, att staden skulle få som gåva även detta hus, när tomten i en nära framtid skall bebyggas”.

Jag hittar inga senare protokoll eller andra handlingar som bevisar att staden verkligen tog emot huset. Men så påstås det i alla fall i flera tidningsartiklar från den tiden. Där framgår det också att hembygdsrådets representant, Philibert Humbla, fanns på plats när Kappsäcken plockades ner.

Runt om i staden slogs hundratals äldre byggnader i spillror när det nya Gävle växte fram i mitten av 1900-talet. Så man kan ju undra varför kulturminnesvårdarna ville bevara just det här gamla rucklet.

Kappsäcken uppfördes under andra halvan av 1700-talet och fanns på plats när Gustaf III höll sin riksdag i Gävle. Och den överlevde alltså stadsbranden 1869, då över 600 byggnader på norra sidan av Gavleån gick upp i rök inom loppet av några timmar.

Huset kom att användas till olika ändamål genom åren, men man tror att det var krog från början. När Kappsäcken plockades ner för 61 år sedan hittade man en så kallad forsedel i en kammare på vindsvåningen. Den var daterad den 5 april 1796 och hade tillhört en körkarl från bruket i Gammelstilla som var på väg till järnvågen nere på Alderholmen med 97 järnstänger på kärran. Han hade tydligen tagit in på Kappsäcken och övernattat i kammaren där han glömde sin papperslapp.

Sjuttiofem år senare, 1871, startade Gefle Ångbryggeri sin verksamhet på andra sidan Ruddammsgatan. Några år senare köpte man Kappsäcken och inredde vindsvåningen till bostäder åt de flickor från Dalarna som var anställda som buteljsköljerskor.

Vid den här tiden fanns det ett så kallat bondstall inne på gården, där folk från närliggande socknar kunde ställa in sina hästar och åkdon när de hade ärenden i staden. Det var ofta specerihandlare som tillhandahöll den servicen åt sina kunder och i bottenvåningen, med ingång på gaveln, låg det under många år en sådan butik.

Runt sekelskiftet 1900 hette handlaren i Kappsäcken C O Lundgren. Han fick flera efterträdare och enligt en annons i stadens adresskalender drev en G Westerlund ”speceri- viktualie-, mjöl- och saltvaruaffär” i lokalen 1917.

Husets siste hyresgäst var skrothandlaren E Mickelson. Ja, det står skrothandel med stora bokstäver på skylten på bilden, men nog tycker jag mer det ser ut som en antikbod med kopparpytsar och plåtbaljor upphängda på ytterväggen intill några mörka kostymer, ett par höghalsade stövlar, ett renhorn, en promenadkäpp och en inramad tavla. Och med en spinnrock, en vinglig pall och lite annat rappel utplacerat på trottoaren.

Frågan är alltså vad som har hänt med den gamla kåken. Ligger den måhända kvar någonstans i kommunens gömmor med timmerstockar, golvplankor, brädbitar och fönsterrutor intakt och med tegelpannorna i prydliga travar? Eller har alltsammans ruttnat ner och fraktats bort som fyllnadsmassor? För inte kan väl Kappsäcken ha byggts upp igen och står någonstans i all sin glans – utan att det finns registrerat i kommunens papper?

Är det någon av er, mina kära läsare, som har svaret på den frågan?

Mer läsning

Annons