Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ola Liljedahl: Ibland blir man glad att tiden går

/

Bulle Davidsson.
Det var så hon hette, skånskan som pratade i Radio Gävleborg på 80-talet och retade upp delar av länets befolkning.

Annons

Jag minns att jag vaknade med henne vissa mornar. Ja, inte på det viset alltså. Enbart i klockradion.

En del dundrade om skandal, om att ortsnamn uttalades med skorrande r och, ja, det var fantamej en demokratifråga för folk förstod ju inte vad människan sa.

Anledningen? Hon pratade skånska.

Hallå!

Ibland blir man glad att tiden går. Idag finns det väl ingen som höjer ett ögonbryn om någon i radion pratar småländska eller bredaste norrbottniska – eller att det hos självaste kanalchef Carlsson i P4 Gävleborg hörs svaga västeråsiska toner från gnällbältet.

De är ju alla svenskar.

För de som klagade på Bulle Davidssons skånska klagar tyvärr på annat idag. Jag kom att tänka på henne en dag, när jag tjyvlyssnade på ett samtal.

– Har du hört den där ryskan eller vad hon är som presenterar vädret i tv, man förstår ju inte vad hon säger, nog borde det väl vara svenskar som läser vädret?

– Ja, och har du hört han den där på kulturen på Aktuellt var han nu kommer från för land…

Och så gick de på om ortsnamn som uttalades fel och det var fantamej en demokratifråga för…ja…ni fattar.

Hallå!

Har inte tiden gått? Det var som att kliva tillbaka till 80-talet. Det var samma argument. Då för att någon sa Järvsö och Storvik och Färila på skånsk svenska, nu för att någon säger Järvsö och Storvik och Färila på rysk svenska.

Men – tro mig - på samma sätt som Gävleborg överlevde Bulle Davidssons skånska kommer Gävleborg att överleva radioröster och TV-röster som bryter på andra språk.

Och, är jag övertygad om, gjorde Bulle Davidsson då och nysvenskarna nu den här regionen lite klokare och öppnare när vi förstår att man kan säga Järvsö och Storvik på väldigt många olika sätt.

Bulle Davidsson själv, då? Jo, man hittar henne i Linköping numera. Hon mejlar, förmodligen på skånska, och minns:

”En gång när jag satt och direktsände från studion i Bollnäs, det var ett morgonprogram, så ringde en kvinna från Edsbyn och skällde. Jag tog samtalet medan det gick en låt, och hon skrek att jag skulle ta mitt pick och pack och åka tillbaks dit jag kom ifrån med min hemska dialekt. Jag frågade om hon inte förstod vad jag sa. ’Jo jaaag förstår’, sa hon, ‘men det finns många andra som inte gör det!’ Då sa jag till henne att hon kunde be dem ringa.”

Bulle Davidsson minns i övrigt åren i Gävleborg med glädje och kallar det en fantastiskt rolig tid. För då, precis som nu, är det ju bara några få som inte klarar att höra Järvsö och Storvik och Färila uttalas med skorrande r.

Man önskar att de själva kunde höra hur de låter – och då menar jag inte uttalet.

Mer läsning

Annons