Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Omskolning och kampen mot oönskade organismer

/

Det är viktigt att hålla igång jämn tillväxt hos sina förkultiverade ettåringar, det är anledningen att det inte är bra att så för tidigt. Stannar de av tar det väldigt lång tid för plantorna att komma igång igen när man sätter ut dem, och då är förkultiveringsperioden på sätt och vis meningslös.

Annons

Jag arbetar febrilt med att omskola de plantor som behöver det och med att tillföra näring, även om vissa redan hunnit hämmas i tillväxten. Svårast är att sortera bort de plantor som är svaga. Det ska vara riktigt illa ställt om kassering övervägs. Att slänga levande växter känns liksom inte bra, vilket förstås innebär att jag skolar om massor av plantor. Sen brukar jag ge bort överskottet hit och dit.

En gång smög jag över till ett dagis på natten och lämnade en massa plantor utanför dörren. Bland växterna fanns en anonym, handskriven lapp: Ta hand om oss.

Förhoppningsvis förbarmade sig dagisbarnen över planthittebarnen på trappan.

Problemen jag har med att ha ihjäl levande organismer yttrar sig även på andra sätt. För en trädgårdsmästare kan det nog anses som en belastning att inte vilja klämma sönder större skadedjur än löss, som till exempel liljebaggar och knäpparlarver.

Hycklare som jag är har jag däremot inga större betänkligheter att låta någon annan så kallad naturlig fiende göra jobbet. Jag bjuder gärna in småfåglar, igelkottar, spindlar och paddor som får käka upp skadedjuren. Och jag tycker inte det känns speciellt hemskt att låta Bacillus thuringiensis ta hand om kållarver eller gallmyggor suga musten ur bladlössen. De ska ju också äta.

Några av direktsådderna utomhus är gjorda, i mitt land som hittills tack och lov skonats från skadedjur och allvarliga sjukdomar. I rutor och rader gror grönsaker.

Späda, daggiga hjärtblad har börjat visa sig helt utan hänsyn till min rektangulära struktur. Jag känner igen dem, det är den ettåriga vallmon som har frösått sig. Till min glädje – vallmon tillhör mina favoritblommor. Blomningen är kort men vacker, och flera sorter bildar stora och dekorativa frökapslar.

Tänk att de är sådana karaktärer att man faktiskt kan se vilka de är, redan innan de för växten så typiska karaktärsbladen utvecklats!

Mer läsning

Annons