Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reklamkuppen i Staffanskyrkan

/
  • FÄRGSTARK FÖRETAGARE. Christian Cederroth började sin bana på Gefle Manufaktur i Strömsbro. Han arbetade på färgeriet och är fjärde man från vänster i bakre raden på den här bilden från 1898. Fotografen hette Jules David och kom från Paris.
  • ANNONSTAVLOR. I början av 1930-talet donerade fabrikören Christian Cederroth pengar till altartavlorna i den nybyggda Staffanskyrkan i Gävle. Det är nog därför som målningarna av de fyra apostlarna har samma form som dåtidens Samarinflaskor.
  • Ulf Ivar Nilsson

Längst fram i Staffanskyrkan i Gävle hänger ett altarskåp, inramat av fyra tavlor föreställande evangelisterna Matteus, Markus, Lukas och Johannes.

Annons

 Bilderna, som målades på 1930-talet, är inte så märkvärdiga utan det speciella med de här konstverken är att deras guldramar har exakt samma form som de karaktäristiska glasflaskor som magbotarmedlet Samarin såldes i på den tiden.

Och det är knappast någon slump. Det var nämligen Samarinfabrikens ägare Christian Cederroth som bekostade tavlorna inför kyrkans invigning 1932. Dessutom var han berömd för sin förmåga att i alla lägen göra reklam för sitt preparat.

Cederroth var född i Gustavsberg utanför Stockholm, där hans pappa Fredrik arbetade vid porslinsfabriken. Efter en konflikt med bruksledningen flyttade familjen österut, först till Finland och sedan till Ryssland där Fredrik Cederroth arbetade vid den Kejserliga Porslinsfabriken i St Petersburg.

1889, när Christian var 15 år, återvände familjen till Sverige och bosatte sig i Gävle. Christian fick jobb på textilfabriken i Strömsbro men tyckte lönen var så usel att han 21 år gammal beslöt sig för att starta ett eget företag.

Tillsammans med sin mor Johanna köpte han lite råg som de rostade i spisen och därefter malde i kaffekvarnen. Resultatet sålde de sedan som Maltkaffet St. Bravo. Försäljningen gick hyfsat och snart var också Christians syster involverad i familjeföretaget. Tydligen var det ändå svårt att försörja sig som maltkaffefabrikör för Christian arbetade kvar på fabriken i Strömsbro till åtminstone 1898.

Strax före sekelskiftet hyrde firman en liten fabrikslokal vid Södra Fiskargatan 15 och nu kunde sortimentet utökas. Vid den stora industriutställningen i Gävle 1901 tilldelades Chr Cederroth & Co ett hedersomnämnande för sina skosmörjor och läderfernissor. Samtidigt brottades man med ekonomiska problem och några månader senare var konkursen ett faktum.

Redan året därpå var Christian i gång med ett nytt företag som tillverkade parfymer, såpa, jästpulver, fernissa och andra kemisk-tekniska varor i en lokal vid Arbetshusgatan.

Men den produkt som Cederroths Tekniska Fabrik kom att satsa mest på var ett nytt preparat som tagits fram i USA och där kallades "Iron Extract". Christian Cederroth köpte bikarbonat, salicylsyra och ferrosulfat på kredit och kunde snart presentera sin egen variant under namnet "Amerikan-Jernextrakt Samarin".

Varför han lade till ordet Samarin - och vad han fick det ifrån - är det nog ingen som vet idag. Men Samarin låter ju misstänkt likt samarit och förhoppningen var kanske att namnet skulle föra tankarna till bot och lindring.

Det kritvita pulvret rördes ihop av Christian och hans bror Eric medan en kvinnlig anställd packade det i påsar och klistrade på etiketter med det amerikanska stjärnbaneret.

Liksom Adolf Ahlgren och flera andra av Gävles mest framgångsrika företagare vid den här tiden insåg Christian Cederroth tidigt reklamens betydelse. Han publicerade en uppmärksammad helsidesannons i Stockholms-Tidningen 1908 och blev drygt tjugo år senare först i Sverige med rörlig ljusreklam.

Fabriken hade nu flyttat till Brunnsgatan 52 och det finns skildrat hur man därifrån sände vagnslaster med det amerikanska järnextraktet över hela landet.

Christian Cederroth började nu tjäna bra med pengar och även om det mesta satsades i företaget och på marknadsföring blev det ändå en slant över. Och då gjorde han något som var fullständigt unikt på den tiden - och som knappast blivit vanligare sedan dess. Han sökte upp alla som drabbats av hans konkurs 1901 och ersatte dem för vartenda öre de förlorat. En vacker gest som väckte stor uppmärksamhet och gav välförtjänt goodwill åt Cederroth och hans företag.

På våren 1908 hade han öppnat en butik på Västerlånggatan i Stockholm. Förutom Samarin sålde man där hundratals olika preparat varav de flesta var tillverkade vid fabriken i Gävle.

Redan året därpå flyttades hela företaget till Stockholm där sortimentet nu utökades ytterligare. Särskilt populär blev en eau de cologne vid namn C777 som levererades i enorma glasbuteljer som rymde sjuttio liter. Stora mängder gick till Norrlands inland ända tills Christian Cederroth fick höra att den väldoftande produkten kallades "lappbrännvin" bland gubbarna däruppe. Då stoppade han tillverkningen.

Nu började också landets apotekare klaga över Cederroths framgångar. De tyckte inte alls om att människor botades - eller trodde sig bli botade - utan deras medverkan och drev igenom att det amerikanska järnextraktet bara skulle få säljas i deras butiker. Så efter ungefär fem miljoner sålda förpackningar försvann plötsligt det populära preparatet från marknaden. Men det fräsande pulvret skulle återkomma några år senare, 1923. Och nu hette det bara Samarin.

Även den gången blev efterfrågan stor och för att helhjärtat kunna ägna sig åt sin nygamla succé rensade Christian Cederroth ut alla andra produkter ur sortimentet.

Det var en helt unik åtgärd när företaget plötsligt lät 143 artiklar i 448 olika förpackningar ersättas av en enda produkt i en enda förpackning. En kantig glasflaska med ett utseende som var lätt att känna igen.

Christian Cederroth avled 1937 och hans bolag har sedan dess utvecklats till en internationell koncern med huvudkontor i Upplands-Väsby. Men kvar i Gävle finns altartavlorna i Staffanskyrkan.

Mer läsning

Annons