Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ser ni någon likhet mellan luciorna?

/

Så, har du sett nån Lucia i veckan då? Klart du har.
Och oddsen är låga för att hon var snygg och hade ljust, långt hår.

Annons

Så vi kan sluta hyckla redan här, okej? Svenska folket vill att Lucia ska vara en söt, långhårig blondin. Ibland kan man inte få allt, men då räcker det med att hon är ljus. Eller långhårig.
Vi behöver inte skämmas, det har kommit med Moder Sveas bröstmjölk; Lucia ska vara en snygg ljusbärerska.
Det lärde vi oss genom Året Runt-omslagen när Sveriges Lucia hade korats. Alltid skimrande, långa, ljusa lockar, alltid bildskön, med en Luciakrona av guld. Fröken Vintersverige.
Jag avskyr verkligen mig själv för det, men det första jag tänker på när jag ser en Lucia: Är hon den sötaste i Luciatåget? Förlåt, det bara poppar upp innan jag hinner tänka att jag inte får tänka så. Men det är Året Runts fel.
Förr räckte det där; att Lucia stod och såg vacker ut var en fullt tillräcklig arbetsbörda. Vacker, snäll och tyst med ihopslagna händer.
Men det har ändrats lite med tiden. Det är fånigt att bara kräva att hon ska vara vacker. Vi vill ha en Lucia som presterar något också. Så hon får gärna sjunga nuförtiden. Helst bra.
Jag får alltid dåligt samvete när jag läser de korta intervjuerna med officiella Luciakandidater; kanske man borde hålla på den som har bästa musiksmaken, eller den som är barngympaledare, eller den som vill bli läkare i ett fattigt land?
Men det blir för svårt att välja. Så det blir att gå tillbaka till bilderna. Varför skulle det annars finnas bilder?
Det får bli hon där, hon passar bra, hon är ju ljus och långhårig.

. Om det inte finns någon sötast, så vinner den med längsta ljusaste håret. Och finns det ingen med längst ljusast hår, så tar man den med längst mörkast hår (”jo för Lucia var ju från Italien från början så det blir ju egentligen bäst”). Sen lockigast mörkast hår. Finns det ingen sån tar man den som är längst rakt av.
Det är ju också snyggt, att lucian i mitten är längst, då blir Luciatågets skyline symmetrisk. Som på klassfoton.
Och finns det ingen som är allra längst så finns liksom bara alternativet att toka till det rejält i protest och ta den punkigaste på skolan, eller ännu bättre; en kille för då är man riktigt crazy och visar att man inte bryr sig.

Det där med Luciaidealen växer man ju ifrån. Det är ju bara det Året Runt-hjärntvättade skrymslet av hjärnan som tycker att Lucia ska vara sådär nordiskt skön. Det är ju verkligen inte okej att utseendet ska spela någon roll.
Tack och lov hade vi ett mycket prestigelöst Luciatåg på jobbet i år. Vi skulle helt enkelt lussa själva.
Medelåldern låg någonstans kring 45 men de vi skulle lussa för var tidningens pensionerade veteraner så det kändes ändå lite pirrigt, som att lussa för föräldrarna i matsalen.
Och en Lucia skulle vi ju ha. Innerst inne såg vi nog alla framför oss en lång, ljus eller långhårig lucia.
Men eftersom vi är mogna, vuxna hastade vi en aning snabbare än vanligt till de crazy alternativen, en man eller den rödhåriga höggravida.
Till sist slapp vi undan med hedern i behåll på alla sätt när vi under en övning unisont och med spontan handuppräckning kom överens om att vi ville ha själva initiativtagaren till tåget som Lucia.
Att hon ser bra ut, har både blont och långt hår och dessutom sjunger vackert kan ju inte vi hjälpa.

, nattchef på Arbetarbladet,
som tyvärr heller aldrig sett
en alldaglig kranskulla i Vasaloppet

Mer läsning

Annons