Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Servitris i Gävle blev hotelldrottning

/
  • ENTREPRENÖR. Wilhelmina Skogh var en av Sveriges mest framgångsrika affärskvinnor och en av dem som skapade den moderna turistnäringen. Karriären inleddes med att hon utsågs till chef för Järnvägsrestaurangen i Storvik.
  • HAMNKROG. Innan Wilhelmina Skoghs karriär kom igång på allvar arbetade hon som servitris på Hotell Fenix som låg på Alderholmen i Gävle.
  • HOTELLGAST. I början av 1900-talet basade Wilhelmina Skogh över flotta Grand Hotel i Stockholm. Där gjorde hon storslagna investeringar som kom att bli hennes fall och det sägs att hon fortfarande spökar där!

Annons

En dag i mitten av 1870-talet steg tre välklädda karlar in på Stadshuskällaren i Gävle. Klockan var kvart över elva och de hade varit på resande fot sedan tidiga morgonen, så nu var de rejält hungriga. Men mattiderna var lite annorlunda på 1800-talet och restaurangerna brukade inte servera lagad mat mitt på dagen.

– Ni får inte sitta här i matsalen, sade flickan som mötte dem bland de linneduksdraperade borden. Men om herrarna kommer in i mitt rum här bredvid ska jag gå ner i köket och se vad jag kan göra.

Den unga kvinnan var strax tillbaka med karotter och fat, glas och bestick och snart stod en läcker måltid framdukad på det lilla bordet. Gästerna lät sig väl smaka och efteråt frågade en av männen vad ett så raskt fruntimmer kunde heta.

– Wilhelmina Wahlgren, blev svaret

– Det namnet ska vi lägga på minnet.

En kort tid därefter fick den 26-åriga servitrisen ett brev från Statens Järnvägar där hon uppmanades att söka platsen som ansvarig för den restaurang som just då byggdes i Storvik, där norra stambanan korsade järnvägen mellan Gävle och Falun.

Den här berättelsen valsade runt i tidningarna nästan femtio år senare. Och eftersom vi vet att Wilhelmina arbetade som servitris i Gävle när hon i konkurrens med många andra fick chefsjobbet i Storvik – och att hon alltid var ytterst mån om att hennes gäster skulle trivas – är det mycket möjligt att historien är sann.

Längre fram i livet gifte sig fröken Wahlgren med en vinhandlare från Jämtland och det är under namnet Wilhelmina Skogh hon har gått till historien som en av landets mest framgångsrika affärskvinnor.

Hennes enastående karriär startade alltså här i Gästrikland, men hon var född på Gotland och växte upp hos sin mormor på Fårö. När hon gått ut skolan och konfirmerats tog hon ensam ångbåten till fastlandet för att söka lyckan i Stockholm. Fjorton år gammal blev hon springflicka i en leksaksaffär innan hon fick jobb i disken på restaurang Strömparterren, ett arbete som huvudsakligen bestod av att torka glas från halv nio på morgonen till två-tre på natten.

Efter några år kom Wilhelmina till flådiga Grand Hotel i Stockholm som servitris samtidigt som hon läste språk och bokföring på lediga stunder.

I slutet av 1860-talet flyttade hon till Gävle där hon blev kvar i sju år. Hon jobbade först på värdshuset Carlberg, som låg där sjukhuset sedan byggdes. Därefter serverade hon på hotell Fenix ute på Alderholmen innan hon kom till restaurangen i Stadshuset.

Som bas för Järnvägsrestaurangen i Storvik fick hon provision på försäljningen och lyckades så bra att hon redan efter ett år kunde ta ett banklån och bygga ett eget hotell vägg i vägg med restaurangen. Det stod klart 1878, samma år som hon grundade AB Wilhelmina Wahlgren.

För att lära sig mer om branschen gjorde hon många resor utomlands och kom alltid hem med nya uppslag. Under en vistelse i Frankrike och Belgien fick hon idén att servera mer grönsaker, dels för att det var nyttigt och såg trevligt ut, men också för att spara in på det dyra köttet. Dessutom bestämde hon sig för att alltid ha färska blommor på borden.

"Det var nästan lustigt, huru rädda för grönsallad och olja svenskarna den tiden voro!" skrev hon i sina memoarer. "Men det fanns godt om utlänningar, som passerade Storvik sommartiden. Då dessa fingo se mina stora salladsskålar, togo de rundligt för sig – svenskarna tittade ett tag på och gjorde snart sammaledes."

En bit in på 1880-talet tog hon över järnvägshotellen i Lingbo. Och från 1894 hade hon ansvaret för det nybyggda turisthotellet i Rättvik.

För att locka till sig utländska gäster samarbetade hon med världens största resebyrå, Cooks i London, och ordnade paketresor med jakt och fiske i de orörda vildmarkerna i Gästrikland, Hälsingland och Dalarna. Därmed blev Wilhelmina Skogh en banbrytare inom upplevelseindustrin – ungefär 100 år innan det ordet började användas.

Hon var också tidigt ute när det gäller ny teknik. Innan det svenska telefonnätet var utbyggt utnyttjade hon stolparna efter järnvägslinjerna och drog privata telefonledningar mellan sina hotell. Nu kunde hon ge snabba order till sina anställda om inköp och annat och fanns alltid tillgänglig om någon gäst ville tala med henne.

Moderna ångmaskiner alstrade elektriskt ljus och värme på Wilhelminas hotell och hon lärde sig i detalj hur tekniken fungerade för att på egen hand kunna avhjälpa enklare driftstopp.

Vid den stora Stockholmsutställningen 1897 fick Wilhelmina Skogh ansvar för den hotellverksamhet som under några månader inrymdes i sex nybyggda bostadshus vid Strandvägen. Fem år senare utsågs hon till högsta chef för sin gamla arbetsplats, Grand Hotel i Stockholm.

Hon byggde ut det redan innan stora hotellet och 1909 stod en magnifik vinterträdgård färdig med pelarhallar och balkonger, gräsmattor, tropiska växter och en porlande fontän. Det var – och är fortfarande – en imponerande skapelse som med sina femton meter i takhöjd och plats för 800 sittande gäster till och med överträffade förebilden i Paris. Men projektet blev dyrare än beräknat och ledde till att hon 1910 fick sparken som hotellets "direktris".

Några år tidigare hade Wilhelmina Skogh, som blivit änka 1904, börjat bygga ett stort hus åt sig själv högt uppe på en klippa på Lidingö. Byggnaden påminner om en medeltida riddarborg, och fick namnet Foresta, det italienska ordet för "skog".

Huset användes både som privatbostad och restaurang och hon blev kvar där till 1922, då hennes en gång så stora förmögenhet krympt så hon inte längre kunde betala sina fordringsägare.

Foresta togs över av ett bolag och Wilhelmina, som nu var över sjuttio år gammal, flyttade tillbaka till på Grand Hotel där hon fick disponera ett par rum där hon levde under rätt blygsamma förhållanden. Men hon gjorde en del resor och däremellan lade hon tid och kraft på olika uppfinningar. Hon konstruerade bland annat elektrisk mangel.

Sommaren 1926 hittades hon död i sin bostad och det viskades att hon förkortat sitt liv med en överdos av sömnmedel. Därefter inledde Wilhelmina Skogh ytterligare en karriär – nu som spöke! Och det påstås att den paranta madamen ännu i våra dagar skrämmer gäster och städerskor genom att då och då skymta förbi i Grand Hotels korridorer.

Mer läsning

Annons