Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Släpp loss fantasin i Kungsbergets mystiska, magiska grottor

Vid Kungsbergets södra sida, Rasbrant­en, finns spår efter istiden. För ungefär 10 000 år sedan drog sig isen tillbaka från berget. Då sprängdes stora stenblock lös och bildade de magiska grottorna vid sydsidan av berget.

Annons

Det här är en artikel från vår sommarbilaga. Du som är kund kan läsa den i sin helhet som e-tidning här .

Om du åker in mot Norrby, efter Järbo, och följer skyltarna märkt Grottorna hamnar du på ett magiskt ställe. Det är lite krångligt med parkeringen men sedan är det inte långt att gå även om det bitvis är lite brant. Höga tallar och låga surklöver i massor, sedan mossbeklädda stenar och stora stenblock möter den som besöker platsen.

– Den längsta grottan är 25 meter lång och det pratas om att en stråtrövare bodde i den ett tag, säger Anders Tillström som är engagerad i Naturskyddsföreningen.

– Han ska ha tagit höns och annat från byarna i närheten, för att överleva.

Sedan 1972 är stora delar av berget reservat. I området finns det växter som inte växer så här långt norrut egentligen.

– Under sommarmånaderna är dygnsmedeltemperaturen markant högre här än på åkrarna nere i byn, säger Anders.

De sexåriga kompisarna Linnea och Freja samt åttaåriga Ebba letar sig fram bland ormbunkar och skägglav. När de letar sig in bland smågrottorna sätter de på ficklamporna som de har tagit med sig.

– Jag ser en dinosaurie. Nej, det är dinosauriebajs, skrattar Linnea.

Så fort de tagit sig upp för den branta stigen och ser den trolska skogen med grottorna längs bergskanten springer de runt för att upptäcka och undersöka. Fantasin är det inget fel på. De övertygar varandra om att stenarna är grisar, troll eller dinosaurier.

Freja, Ebba och Linnea diskuterar och kommer fram till att det är stentroll som bor i grottorna. De från filmen ”Frost”, det är de som flyttat på stenblocken, i alla fall de små.

– Fast de här trollen är stora först och växer sig små, säger Linnea övertygande.Det är mörkt, fuktigt och kallt i grottorna, lite skrämmande men samtidigt lockande.Ebba ropar vilt att de ska krypa in i några flera av grottorna men ångrar sig.

– Nää, nu är det dags för fika.

Två timmar går snabbt när man har roligt och då fantasin kan flöda fritt. Barnen tröttnar först när de märker att fötterna är blöta, kroppen kall och knoppen säger stopp.

Mer läsning